Mitt är ditt och ditt är mitt?

Som ideologiskt ovanlig individ jämfört med hur det politiska landskapet ser ut i Sverige så får man ofta frågan om vad som är kärnan i ens ideologi. Själva frågan är ett tecken på den simplistiska bild som media, politiker och skola bultat in (bildligt såväl som bokstavligt) i
individerna. De långa förklaringarna, de svåra definitionerna och ideologiska lärorna antas inte spela roll utan man ska helst ha en paroll som låter bra (6 timmars arbetsdag eller Ett mänskligare Sverige är exempel på sådana) och oavsett vad min ideologi är och vad min inställning till samhällsdebatten är så ska jag ha en paroll enligt samma manér. När jag får den frågan så brukar jag spela spelet ibland genom en väldigt simpel paroll, det är bara ett ord, men som samtidigt är svår för etatister att förstå. Min beskrivning av kärnan i det jag tror på och det jag förespråkar blir; äganderätt.

Läs hela artikeln av Henrik Kostet.

15 reaktioner på ”Mitt är ditt och ditt är mitt?”

  1. Skulle vara mer intressant att veta vad problemet med inskränkt äganderätt är. Är det största problemen är reglerad prostitution och drogkonsumtion eftersom du börjar med att hänvisa till detta?

    De flesta är medvetna om att de betalar skatt och inte behåller hela sin inkomst. Och är mer eller mindre OK med det bortsett från skattenivån. Behöver inte upplysas om det i en långrandig artikel skriven med heltäckande ideologiska skygglappar. Du verkar se dig som en sanningssägare men uppfattas troligtvis mer som en naiv och enkelspårig översittare.

  2. Henrik Kostet

    Ola, det stämmer väl att jag börjar hänvisa till de två sakerna, samtidigt som jag hänvisar till andra, men jag säger inte att de två omständigheterna är det största problemet. Det största problemet talar jag om före jag nämner något om prostitution eller drogpolitik; äganderätten och dess svaga ställning i samhället. Men du kanske läst texten med utgångspunkt att hitta fel, kontroverser och med målet att sätta mig i någon form av fack istället för att argumentera emot mig. Det är synd det för genom att endast sägas att min artikel inte behövs utan att argumentera emot det den tar upp så blir kritiken inte särskilt konstruktiv för min del. Men som jag sa tidigare så har du kanske andra mål.

    Hur jag uppfattas av andra har jag mer eller mindre lämnat bakom mig gällande min självbild, i alla fall när vi talar om individer som är mig okända. Däremot så vässar jag gärna mina argument och prövar dem med vem som helst och utan de skygglappar du funnit. Men det kanske är för mycket att begära, Ola?

  3. ”Det största problemet talar jag om före jag nämner något om prostitution eller drogpolitik; äganderätten och dess svaga ställning i samhället”

    Min fråga till dig var _varför_ svag/inskränkt äganderättens är ett problem. Du exemplifierar med droger och prostitution, vad i övrigt är stora problem?

  4. Patrick Sellman

    @Ola

    Äganderätten kräver defensivt våld, självförsvar, skydda och försvara ditt ägande på något sätt.
    Inskränkt äganderätt innebär någon grad av slaveri/träldom, någon annan eller några andra äger dig eller gör anspråk på dig, din inkomst eller egendom. Detta kräver tvång, hot och våld. Mitt eget ställningstagande grundas på detta enkla.

    För fred och frihet mot tvång, hot och våld.

  5. Henrik:

    ” Ett bra exempel på detta är patent- och copyrightlagar. Om jag sätter mig ner och formar ord på ett papper efter ett visst mönster och sedan säljer den texten jag producerar kan jag begå ett brott om texten jag skriver anses av staten vara för likt en text någon annan producerat och som denne har copyright på. Om jag använder min dator för att återskapa ettor och nollor på ett sådant sätt att det låter mer eller mindre exakt som en copyrightskyddad artists verk så är produkten av mig och mitt sinne förbjudet att sprida vidare till andra. Om jag med material jag köper för egna pengar och själv formar och skapar i samma mönster som ett känt modehus så betraktas detta som olagligt och straffas om jag blir påkommen. Mitt sinne och dess produkter kan jag inte påstås äga heller.”

    Är detta verkligen ett ”bra exempel”?

    Om du sätter dig ner och forskar på en teknisk uppfinnig eller innovation eller på ett vaccin mot en allvarlig sjukdom och lägger ner dagar och nätter under tio år, samt en förmögenhet på detta, i hopp om att sen kunna skörda frukterna, och nån annan, vem som helst, bara kan kopiera detta och påstå att det är hans, så är det väl ganska skönt att staten skyddar din äganderätt till denna produkt, dvs till resultatet av tio års ansträngningar? Detsamma gäller ju för alla dem som ägnar sig åt musik, film och andra konstformer. Om vem som helst har rätt att lägga beslag på produkten av mitt arbete så existerar ju ingen äganderätt och därmed inte heller någon rätt till liv.
    Det viktiga här är ju att äganderätten skyddar resultatet av mina ansträngningar, dvs de medel jag skaffar mig för att leva och överleva? Om det sen handlar om uppfinningar och idéer eller om huset jag byggt, åkern jag plöjt, sått och skördat osv, är ointressant.

  6. Ola:

    Om man är överens om att en människa har rätt till sitt liv, dvs rätten att agera som han/hon behöver för att överleva och för att leva ett gott liv, så måste man också förstå att äganderätten är en nödvändighet för att denna rätt ska vara meningsfull eftersom denna garanterar henne rätten att behålla de medel med vilka hon upprätthåller och fyller detta liv med värden. Om man sliter som ett djur och producerar en massa värden för att kunna överleva, bygger ett hus, plöjer en åker etc, men inte har rätt att behålla det man skapat, om vem som helst när som helst kan lägga beslag på detta, då är man ju precis som Patric skriver, en slav.
    Och det finns inga mellanting här. Antingen har en människa rätt till sitt liv och därmed till produkten av sina ansträngningar eller så har hon det inte. Alternativet är väl att dessa rättigheter godtyckligt bestäms av nån totalitär stats ledning eller av en parlamentarisk församling. Men då finns ju inga garantier för att hon kommer att få behålla någonting alls? Varför skulle det vara principiellt fel att sno 80% av någons inkomst, men inte 30%?! Och om du förstått och accepterat att en princip är god, varför då göra avkall från denna? Detsamma gäller ju alla frihetsinskränkningar. Misshandel eller våldtäkt är inte okej för att det bara sker ”lite grann”, eller?

  7. ”Det viktiga här är ju att äganderätten skyddar resultatet av mina ansträngningar, dvs de medel jag skaffar mig för att leva och överleva? Om det sen handlar om uppfinningar och idéer eller om huset jag byggt, åkern jag plöjt, sått och skördat osv, är ointressant.”

    Varför ska äganderätten skydda ”resultatet av mina ansträngningar”? Om jag under stor ansträngning uppfostrar mina barn, ska jag sen äga dem?

    Det viktiga är att äganderätten skyddar det som går att äga. Det kan låta som en tautologi, men det går helt enkelt inte att äga en text, en idé eller en uppfinning.

    Det GÅR att äga en bok, sin egen hjärna eller en maskin. Äganderätten ser till att ingen utan din tillåtelse får läsa din bok, experimentera på din hjärna eller använda din maskin. Men hur ska du hindra att någon med sina egna papper och sin egen skrivare skriver ut ett exemplar av ”din” text? Eller att någon med sina egna brädor och skruvar bygger ”din” maskin? Det kan du inte göra utan att göra våld på dennes äganderätt. Så ”äganderätt” till icke-materiella ting leder oundvikligen till din rätt att begränsa någon annans absoluta äganderätt. Och då menar jag att den grundläggande äganderätten av materiella ting är starkare.

  8. För att överleva och leva måste människan producera värden. Detta gör hon med hjälp av den kunskap om verkligheten som hennes förnuft (och sinnen) förser henne med. Och för att kunna göra detta måste hon vara fri att tänka och handla i enlighet med sitt omdöme, men hon måste också ha rätten att behålla produkten av detta handlande och tänkande, dvs de värden som är nödvändiga för hennes liv och överlevnad. Om andra när som helst kan stjäla eller förstöra dessa värden har hon svårt att överleva och leva det liv hon vill. Är vi överens så långt? Detta innebär inte att hon har rätt att äga andra människor eftersom dessa människor har samma rättigheter (barn är s a s blivande vuxna. En längre diskussion om barns rättigheter kan vi ta nån annanstans eftersom det är irrelevant i sammanhanget.).

    Det skulle dock vara intressant att höra hur du själv kommer fram till att det GÅR att äga saker och ting, vad som ger människan den rätten, mer än som en godtycklig överenskommelse?

    En bok kan du äga genom att antingen skriva en själv eller, något enklare, erbjuda en del av de värden du själv producerat till någon som skrivit boken (oftast då i en bokhandel som i sin tur tar en del av kakan eftersom de distribuerar den). Men du har fortfarande producerat värden som ger dig rätt till denna bok då du väl köpt den (såvida du inte fått den som gåva eller stulit den, men det är en annan femma.). Du har således producerat något för denna. På samma vis har författaren producerat själva boken och har rätt till betalning för denna. Men om vem som helst när som helst kan sno detta manus och skicka ut den till miljontals läsare så har författaren förlorat produkten av sina ansträngningar. Det är ingen skillnad om du jobbat vid bandet på volvo, om du plöjt en åker osv, det handlar om rätten till produkten av ens arbete. Och om denna fråntas dig så har du ingen möjlighet att leva ditt liv.
    Detsamma gäller om du t ex under åratal jobbat på att ta fram ett vaccin eller nån annan form av stor uppfinning, i hopp om att denna ska garantera dig en god framtid, slitit arslet av dig och lagt ner en massa pengar för att finna detta, och då du gör det blir fråntagen resultatet. Hur kan du moraliskt motivera detta? Om äganderätten försvinner, försvinner rätten till liv.
    Du talar varmt om äganderätt och tycks hålla med artikelförfattaren, men tycks inte begripa VARFÖR denna är så viktig. Det spelar ingen roll VAD man arbetar med, VAD man skapar, det viktiga är att man har rätten att behålla produkten av detta arbete eftersom det är nödvändigt för ens liv och lycka.

  9. Självklart behövs ingen stat som tvingar in alla i en registreringsprocess och stjäl ihop medlen från samhället för att sköta skyddet av egendomarna.

    Varför måste nya produkter ha monopol, känns som undermåliga produkter i så fall. Är produkterna bärkraftiga så räcker marknaden till flera aktörer och de som är först ut brukar klara sig rätt bra dessutom.

    Uppfinnare kan ju tex skriva avtal med samtliga inblandade under en produktlansering, uppfinningar kan först registreras på privata registreringsverk (dokumenthållare) ifall verifiering vid tvister är nödvändig (dessutom hålls uppfinningarna hemliga och ingen granskning sker heller utom vid tvist).

    En musiker eller författare lanserar sin produkt offentligt och etablerar utan problem sig själv som skaparen till originalet, många fans betalar gärna sina artister och författare trots att det går att ladda ner e-böcker och album. Vissa kanske gillar coverband och kopior men de flesta vill läsa, känna, smaka, se och höra originalen.

    Statens skydd är minst lika dåligt för immateriella egendom som för materiell egendom 🙂

  10. Norpan är helt rätt ute. Det finns mycket skrivet om dessa, till synes komplexa problem och jag kan varmt rekommendera bl.a. Rothbards; Ethics of Liberty och Hoppes böcker.
    Ett enkelt sätt att kunna acceptera argumentet som Norpan beskriver är att inse att; visst äger man sina ideer, uppfinningar eller sina texter, så länge man inte delar med sig av dem. Om man vill behålla dem för sig själv så är det inget som hindrar oss, eller hur? Om man däremot vill göra affärer och tjäna en hacka så ska det helst inte finnas något som förhindrar det heller och i en fri marknad skulle man i normala fall se till att sin lösning eller text är optimalt utvecklad för att konkurrenter på en frivillig marknad ska hamna på efterkälken redan från början.
    Alternativet till en fri marknad är en ofri, reglerad marknad och vi vet mycket väl varthän det barkar med de otroligt dyra och tungrodda copyright och patentlagar vi har, förvaltade av korrumperbara byråkrater. Om man har en uppfinning och vill patentskydda den i de största marknaderna så kommer man inte långt med en Miljon Kr. och allt man gör är att avisera sina nydanande lösningar till varenda konkurrent innan man ens fått styrfart på sin firma och sin produktion. Sen är det enkelt för konkurrenten att kopiera uppfinningen och ändra på lite detaljer så den godkänns av någon välbetald nisse. Om man har något att klaga på i denna process så gäller det att ha djupa fickor och gott om tid för att kunna försvara sin ide…
    Det finns tusentals fantastiska uppfinningar på garagehyllor runt om i världen som aldrig kommer produceras pga enorma finansiella barriärer, byråkratiska hinder och svårbegripliga regelverk som skyddar de stora företagen, och dessa företag har ju i regel tillräckligt med resurser för att köpa sig politiska lakejer som i sin tur gör livet omöjligt för små, uppstudsiga entreprenörer.

    Jag har själv sysslat med produktutveckling och känner till många exempel på hur statens småbyråkrater sätter käppar i framtidsutveklingens hjul.

    Den här artikeln är ett exempel på hur det kan gå till. Dyson Dammsugare…:
    http://www.amquix.info/amway_dyson.html

  11. Jag är väl medveten om att det finns problem med detta och att många tvingas ge vika pga dessa ”enorma finansiella barriärer”, att stora företag lite grann kan göra som de vill och sno hej vilt, men detta ser jag snarare som ett argument för att göra pantentlagstiftningen ännu starkare. Jag ska villigt erkänna att jag inte studerat ämnet och jag är definitivt ingen expert på området, men principen är fortfarande densamma: äganderätt handlar om rätten till frukterna av ens arbete, resultatet av ens ansträngningar. Äganderätt är en direkt följd av rätten till liv eftersom den garanterar människan rätt till det hon skapar för sitt liv och överlevnad. Jag har upprepat mig tillräckligt här, känner jag, men jag menar att det inte finns någon principiell skillnad mellan att skapa litteratur, musik eller vaccin å ena sidan eller att bygga hus eller baka bröd å den andra. Om detta är vad jag gör till yrket, för att kunna leva, så har jag all rätt i världen att behålla det jag tjänar på detta.

    Och att ”äga” idéer eller tankar man har är väl en tämligen självklar invändning, men irrelevant i sammanhanget eftersom du inte tjänar några pengar på dessa så länge du inte sätter dem på pränt eller formar/formulerar dessa i form av en bok, en skiss, en tavla, ett partitur, en skivinspelning, en formel etc. Äganderätten är inte till för att vi ska kunna skydda våra tankar som vi dagligen tänker (det är inte heller olagligt att tänka samma tankar!, den är till för att skydda det vi behöver för vårt levebröd.

    Sen finns det säkert en rad affärsmässiga tips från kloka buisnessherrar om hur man snabbt som attan ska kunna sälja så mycket som möjligt innan idén snappas upp av nån annan, men det är inte heller relevant. Idén är min om jag skapat den, och jag har rätt till den förtjänst denna ger, det förändras väl inte av detta?

    Du verkar ha erfarenhet av krångliga statliga byråkrater och det är du väl dessvärre långtifrån ensam om i detta land. Själv har jag bekanta som förlorat stora delar av sina inkomster från t ex inläsning av böcker, sedan folk kunnat kopiera gratis, och detsamma gäller ju för många musikskapare.

    Har inte många länkar att ge dig, men Carl Svanberg har skrivit lite om det vi talar om här (det är flera artiklar längre ner på sidan) http://svanberg.wordpress.com/?s=patent

  12. Det vore enkelt att falla in i den allmänna uppfattningen att tro att det är något fel på lagarna eftersom de inte fungerar men sanningen är att de inte kan göras rättvisa mer än för en person eller ett fåtal personer, och de är de som skriver och godkänner lagen upppe i sina elfenbenstorn. För resten av oss dödliga så blir den subjektiv och kan ALDRIG förutse djupet eller bredden på tvister som kan inträffa och därmed har man skapat ett artificiellt behov och advokater kan gnugga sina nävar. Det vi istället behöver är möjligheten att, på en fri marknad skapa våra egna kontrakt som styr eventuell konfidentialitet.

    Inget kan slå fri konkurrens på fingrarna och istället för att ödsla döda pengar på tvister kan uppfinnare koncentrera sig på att göra det dom är bra på, uppfinna nästa pryl….

  13. Jag har varken ork eller lust att gå in i nån diskussion om anarkokapitalism, jag ville bara påpeka det märkliga i att försvara äganderätt på vissa områden men att vägra göra det på andra, när principen faktiskt är densamma.

    Men jag ska titta på Fagerströms länkade artiklar.

    PS. Får passa på att tacka för en i övrigt spännande och intressant sida med flera mycket läsvärda artiklar. DS.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *