Det Kommunistiska Manifestet skrevs år 1848 och var på sin tid ett radikalt, skandalöst men ändå högst oseriöst dokument. Det krävdes rejält med humor för tro på att det skulle gå att genomföra åtgärdslistan med tio så svagsinta idéer; som till exempel statliga centralbanksmonopol, plikt för barnen att delta i statens skolsystem, plikt för alla vuxna att arbeta (typ “arbetslinje”), kraftigt progressiva skatteskalor, statlig kontroll över kommunikationsnäten, och så vidare. Men när den demokratiska revolutionen kom öppnades portarna på vid gavel för kommunismens sjuka idéer.
Resultatet lät inte vänta på sig. Det är inte svårt att härleda 1900-talets statligt organiserade världskrig och massmord till socialismens intellektuella bedövningsmedel.
I Den sista sovjetstaten beskriver Bylund utförligt hur nästan alla de tio punkterna i manifestet idag är genomförda. Och inte bara genomförda. Tack vare övertagandet av skolsystemet betraktar de flesta idag de tio punkterna som inte bara självklara, utan som symboler för civilisation och en human människosyn. Det är mänsklig rättighet att alla barn ska få en objektiv utbildning oberoende av sina föräldrars ovetenskapliga övertygelser? Och att de vuxna likaledes har rätt till objektiv nyhetsrapportering via fri television? Samt att staten via en oberoende Riksbank styr ekonomin med vishet, vetenskap och utan inflytande av särintressen. Att ifrågasätta dessa kännetecken för tidernas smartaste civilisation vore att hata de fattiga och förespråka diktatur, och “så vill du väl inte ha det, lilla barn?”
Med samma framgång som staten idag propagerar Marx tio bud har den avskaffat en uppsättning andra bud: De traditionella tio Guds bud. Den har helt enkelt ersatt de klassiska budorden, vilka under århundradenas lopp bidragit till att forma den västerländska civilisationen, med de marxistiska budorden, vilka i en rasande fart håller på att riva densamma. Här är hela den katolsk-lutherska “dekalogen”.
1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Bibelns Gud har i detta budord befallt sitt folk att inte dyrka konkurrerande gudar. Den moderna statens gud, Demokrati, tolererar heller ingen konkurrens. Den har med stor framgång via propaganda och intoktrinering ersatt tron på Den gode Guden med tron på Den goda Staten. Åtminstone för tillfället.
Det är intressant att notera att många traditionellt kristna som ignorerar detta bud, och håller sig med båda gudar samtidigt. Lika fascinerande är det att notera hur många av dem som säger sig vara alltför rationella för att tro och som ändå, trots sin rationalitet, ger sig hän åt blind statsdyrkan, självspäkning och människooffer i statsgudens namn.
Detta bud har staten avskaffat, eller åtminstone bytt ut guden.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
Att missbruka Guds namn innebär att inte använda det vanvördigt. Åtminstone från “Landsfaderns” tid och framåt har detta bud trampats under fötter och hånats. Vad annars kan man kalla det när den som under valspråket “All makt är av Gud” mördar och rånar folket under förevändning att bygga en centralstat som ingen normal människa bett om.
3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
Staten har inrättat sina egna heliga dagar. En är första maj vilken vi högtidlighåller genom att fira kardinaldygderna Avundsjuka, Rättvisa, Jämlikhet, Rättighet och Dumhet-i-största-allmänhet. Allt detta i en masspsykotisk anda som splittrar nationen i påhittade motsättningar, vilket är själva substansen varur demokratiguden suger sin energi.
En annan egen helgdag som blivit viktigare än söndagen är nationaldagen, på vilken vi firar ovan nämnde Landsfader och hans framfart.
4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
Detta budord är idag helt irrelevant. Föräldrar har inte längre första tjing på sina barn. Istället för att barnen i familjen får lära sig aktning för föräldrar och äldre går nuvarande ordning ut på att hålla dem borta från sina familjer under så många timmar som möjligt, från så tidig ålder som möjligt, lära dem “demokratiska ideal”, tillhandahålla lunch och “mellis” för att kunna klämma ännu flera timmar, och så vidare. Vid minsta förseelse löper föräldrar risk att lånet avbryts och barnen hämtas tillbaka till sin Rättmätige Ägare av demokratigudens prästinnor. Alla försök att själva skola sina barn efter egna ideal betraktas som den högsta synden och bestraffas med omedelbart återtagande och dryga böter.
5. Du skall inte dräpa.
Detta bud är idag omskrivet. Det lyder i sin nuvarande form: Du skall dräpa om du bär uniform och fått order från statsgudens högpräster, vilka bemyndigats medelst majoritetsröst. Om du dessutom utför sådan order bland fattiga och brunhyade människor har du dessutom förtjänat rätten att hyllas som hjälte.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Inte bara har detta budord gjorts irrelevant, statsmaskineriet bidrar aktivt till äktenskapsbrott. Omfördelningspolitik och inblandning i familjelivet som gör makar “ekonomiskt oberoende” av varandra minskar incitamenten att tänka långsiktigt i relationer. Skattefinansierad propaganda strävar att göra kvinnor till män och män till kvinnor, och vad detta gör med gnistan i relation torde vara uppenbart även för den måttligt fantasifulle.
7. Du skall inte stjäla.
Detta bud är avskaffat på många sätt. Framför allt är det en dygd att låta staten stjäla från dig via den eufemism som kallas beskattning. Det kallas att vara solidarisk. Den som motsätter sig denna solidaritet och försvarar sin egendom bestraffas med förvaring i bur under längre tid än om han begått våldtäkt. Det är också rätt och riktigt att den fattigare har rätt att stjäla från den som är rikare. Och naturligtvis har 51 procent av folket alltid rätt att stjäla från de 49.
8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
Att tala sanning är en gammal dygd som bara gäller folket. Till exempel när de inför skatteverket “på heder och samvete” skriver under sin självfördömelse, även kallad självdeklaration. Att eliten ljuger, bedrar, har “statshemligheter”, ingår hemliga avtal med främmande makter, skriver om lagen för att hemligstämpla fördömande tsunami-fakta, och så vidare räknas inte som lögn. Så länge det sker för “allmänhetens bästa”, eller i “nationens intresse” är allt tillåtet.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
Begärelse, eller avundsjuka, är försteget till stöld. Det nionde budordet innebär inte bara faktisk respekt för andras egendom, utan även djup moralisk och intellektuell respekt för den. Detta är i direkt kontrast till principen att man med pöbelvälde, det vill säga “en man en röst”, ska få tillskansa sig sin “nästas hus” eller egendom. Bara för att en grupp om tio personer är fler än husets ensamme ägare innebär det inte att deras vilja om hans egendom väger tyngre än hans.
Ett försvar av till exempel fastighetsskatt, vad är det annat än “begär till din nästas hus”?
Budord avskaffat.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.
Samma som det nionde budordet, fast utökat till all din nästas egendom. Till exempel hans lön, hans bil, och allt annat som tillhör honom.
Avskaffat.
De tio budorden har format den västerländska civilisationen under dess uppgång. Oavsett vad någon idag tycker om dem är det intressant att notera att de av staten avskaffats. Och ersatts av Marx budord. Är det konstigt att det går som det gör?
