Jag nämnde i ett tidigare inlägg hur Mises myntade ett nytt ord i sin banbrytande studie i monetär teori. I originalet kallar han det ”Umlaufsmittel”, ordagrant ”cirkulationsmedel”, vilket på engelska översatts till fiduciary media (”betrodda medel”). Vad han menade var att detta Umlaufsmittel inte är pengar i egentlig mening. Det som handlas med på marknaden är endast pengasubstitut, vilket ofta i historien varit i form av sedlar, som uppges vara växlingsbara till viss vikt ädelmetall (t ex ett uns guld).
När banker (eller centralbanken) ger ut fler sedlar än de har täckning för, då är de otäckta sedlarna Umlaufsmittel–inte egentliga pengar eftersom de inte har täckning, men ingen vet att de egentligen inte är täckta i t ex guld. Problemet uppmärksammas först när alla försöker lösa in sina sedlar, vilket är vad som sker vid en så kallad ”bank run”. Och det är just detta att ingen vet huruvida just den sedeln man har i handen kan visa sig vara värdelös, men att man antar att så inte är fallet, som är problemet.
Det är genom att Umlaufsmittel antas vara verkliga pengar som vi får konjunktursvängningar när bluffen synas. Varför? Helt enkelt för att pengars värde består i dess köpkraft, vilken motsvarar valutamängden samt tillgång och efterfrågan på betalningsmedel. Valutamängden är ju det guld som finns, men om man trycker en mängd sedlar utan täckning i guld så blir ju sedlarna – tills detta uppdagas – i ursprungsläget värderade enligt tidigare pengar. De första som får pengarna kan alltså köp varor och tjänster med dem enligt tidigare etablerade marknadspriser, medan de som sist får pengarna får dem först efter att priserna justerats (de har med andra ord betalat de nya, högre priserna, men fått inkomst enligt de gamla priserna).
Den bedrägliga och ökade köpkraften skapar obalans på marknaden genom att rejält öka efterfrågan på vissa produkter. Detta för med sig att produktionen ökas, eftersom den större efterfrågan visar på större rikedom och större avsättning för produkterna framöver. Mängder av nya investeringar görs för att möta den förväntade ökade efterfrågan – kapital binds i produktionsprocesser.
Men efterfrågeökningen visar sig förr eller senare vara en bluff, för samhället är ju inte egentligen rikare än tidigare – det fanns bara fler sedlar (eller krediter osv). Detta för med sig att investeringarna visat sig vara värdelösa eftersom att efterfrågan saknas. Det vill säga, de investeringar som kan slutföras – för eftersom marknaden inte har mer kapital än tidigare så har investeringarna skett på bekostnad av tidigare produktionsprocesser som inte längre pågår. När kapitalet tar slut, vilket sker pga att pengarna genom Umlaufsmittel inte motsvarar det tillgängliga kapitalet i samhället, så står en massa entreprenörer där med halvfärdiga produktionsanläggningar; de kan inte betala vare sig leverantörer eller sina anställda. Detta drar med sig andra projekt i avgrunden samtidigt som arbetslösheten ökar. Vi har kommit in i en depression.
Hur översätter man Umlaufsmittel till svenska? Ingen aning. Men det är viktigt att vara noga med översättningar av ekonomiska termer för att inte vilseleda och komma till felaktiga slutsatser.
Per, den enda svenska översättningen jag sätt är ”omloppsmedel”. Cassel använde den, kanske även Wicksell.
Kand du visa någon text som fastställer att Mises myntade termen? Vore intressant att läsa.
RCBJ, jag har hört flera vid Misesinstitutet uttala sig i termer av att Mises myntade uttrycket, men jag kan inte minnas att jag sett det dokumenterat i vetenskapliga publikationer. Ordet fanns möjligen innan Mises använde det, men inte helt och fullt i den misesianska betydelsen. T ex diskuterade ju teoretiker inom Currency School de monetära effekterna av att öka antalet sedlar–men de talade ju endast om sedlar, men förbisåg effekterna av ökade krediter genom checkar och checkkonton, etc. Därav de begränsningar i Peel’s Act som Mises skriver om.
Att Umlaufsmittel inte var ett generellt använt ord framgår tydligt av det författaren av Theory of Money and Credit skriver i Appendix B. Av detta drar jag också slutsatsen (men det är möjligt att det är förhastat) att Currency School inte hade ett specifikt uttryck för otäckta sedlar (för annars hade ju översättaren använt detta).
Jag kan dock höra efter med de jag känner vad det finns för belägg för att Mises myntade uttrycket.
Hej igen! Jag googlade ”Cassel omloppsmedel” och det dök upp ett par referenser, bla en artikel från 1911 som verkar beröra Cassel och omloppsmedel. Det betyder att termen fanns före Mises bok från 1912. Sedan kanske definitionen skiljer sig åt. Jag kommer inte åt filen efter den är låst av JSTOR, men det vore kul att kolla vidare om det gick.
Jag har tidigare konstaterat att Cassel faktiskt myntade ”köpkraftsparitet”, finns en uppsats om det på min hemsida. Men det kanske inte är så viktigt i sig, utan snarare ideernas innehåll och relevans.
Undrar hur jag lyckats bli en sådan här ekonomi-nörd. 🙂
Jag har också ofta undrat varför det inte har översatts med ”circulation media”.