Det är kanske lite oväntat att här på misesbloggen uttrycka sin uppskattning för just Paul Krugman. Men faktum är att Krugman är ett ypperligt exempel på Rothbards Lag: att folk (tenderar att) fokusera på det de är sämst på. Så är också fallet med Paul Krugman – i stort sett allt han gör numera är ren s-k-i-t.
Krugman fick det som i folkmun kallas nobelpriset i ekonomi. Detta tas gärna som intäkt för att det han säger är smart, genomtänkt och vetenskapligt. Inte minst de som läser hans fruktansvärda blogg på New York Times uttrycker gärna att de som kritiserar det Krugman skriver ”inte själva har fått nobelpriset”. Det är förvisso sant, men precis som Rothbards Lag visar så har inte heller Krugman fått nobelpriset för det han skriver i NY Times.
Priset tilldelades Paul Krugman för dennes ypperliga forskning om internationell handel. Och ja, jag menar verkligen ypperliga. Det Krugman bidragit med är nämligen riktigt bra, i alla fall för att komma från en icke-österrikare. Se t ex på Krugmans kända essä (förvisso inte en vetenskaplig artikel) Ricardo’s Difficult Idea. Det är en suverän essä (om än skriven ur neoklassiskt perspektiv) om hur viktigt det är att förstå komparativa fördelar – och att problemet med dagens utbildning i nationalekonomi är att man inte lär sig denna viktiga idé, utan istället hänger kvar vid direkt felaktiga åsikter om handel som exploaterande, ojämlik, utslående, fattigdomsskapande…
Jo, du såg rätt. Det är samma Krugman som numera är megafon för den dumdemokratisk hållningen i amerikansk politik på NY Times blogg.
Faktum är att man bör försöka vara balanserad när man talar om Paul Krugman, för han har två sidor. Förvisso är han hyperkeynesian (där ”hyper” kan tänkas stå för den sorts inflation som den föreslagna politiken leder till) och handskas minst sagt oförsiktigt med fakta och ibland far med direkta osanningar. Inte minst i sina blogginlägg. Men detta är helt i linje med Rothbards Lag. Krugman är förskräcklig på den normativpolitiska diskursen och politisk ekonomi – och därför fokuserar han på detta.
Hans verkliga vetenskapliga gärning och viktiga bidrag till ekonomisk teori ligger i det han inte längre talar om. Alls. Och det är internationell handel. Som exempel, läs den ovan länkade essän. Den är faktiskt riktigt bra. Så om Krugman mot förmodan skulle uttala sig om handel – lyssna och lär. I övrigt går det bra att slå dövörat till.
Överhetens politruk hade i alla fall en gång i tiden tillfällig blodtillförsel som resulterat i ett temporärt, kvalitativt ekonomiskt bidrag. Jag har läst det förut men det förefaller så långsökt att det var bra att bli påmind om det. Tack Per.
Även Goebbels matade duvor.
Därmed inte sagt att jag, som antyds av Per`s något vansinniga val av titel, hyser någon kärlek till denne numera intellektuellt handikappade figur.
För övrigt ett väldigt bra val av titel då det inte finns skuggan av en chans att man inte läser vidare….hehe.
Kommer inte helt ihåg vad Krugman skrev om handelsteori, men var det inte något i stil med att det är bra med ”lite protektionism för att få igång den inhemska industrin”?
Tycker mig minnas något sådant, men det kanske inte var Krugman?
Per, man kan verkligen hitta hög kvalitet på de mest oanade ställen. Tycker essän är riktigt bra.. Intressant med ett exempel på Rothbards lag även här, mest bekant annars med fallet Milton Friedman som har mycket vettigt att säga men inte om pengar där han följdaktligen sagt allra mest.
HQ – visst är titeln vald enbart för att förvirra och väcka intresse! Jag tror verkligen inte att vi bör ”älska” Paul Krugman, och verkligen inte dennes nutida gärning. Däremot är det viktigt att komma ihåg att han faktiskt gjort bra saker och att hans nobelpris var relativt välförtjänt (till skillnad från många andras). Och han fick inte pris för sin politiska gärning, utan den vetenskapliga.
Kaj – det minns jag faktiskt inte. Givetvis finns det delar av Krugmans studie av internationell handel som inte är österrikiska. Men det är ju knappast en måttstock som är särdeles lämplig för mainstream-ekonomer. Och det kan ändå vara hög kvalitet på studier även om slutsatserna inte alltid är helt korrekta.
Christian – inte sant?! Jag tyckte det var både lämpligt och välbehövt att länka till den essän. Den ger ju en helt annan känsla än det dravel han skriver på NYT-bloggen.