Hyllning till quinnan

Såhär på den internationella kvinnodagen passar det kanske bra med en liten hyllning till kvinnan, skapelsens ljuvligaste väsen.

Det torde vara allom bekant att mors och fars dag i tidernas begynnelse inrättades av giriga handlare som ville kränga mer prylar för snöd vinnings skull. Profit helt enkelt. Icke desto mindre firar jag gärna mor och far för att uttrycka tacksamhet för att de gav mig livet och grundläggande vett.

På samma vis kan vi för en stund glömma att den internationella kvinnodagen inrättades för socialistiska syften. Tillåt mig ändock citera från ett inlägg jag såg på Facebook, all sannings källa:

‎Första gången dagen firades var 1911 på initiativ av den tyska kommunisten Clara Zetkin. Tanken var att kräva kvinnlig rösträtt, men även att visa internationell solidaritet arbetarkvinnor emellan. Redan året därefter firades dagen för första gången i Sverige, då under paroller som ’Med rösträtt skola vi främja socialismen. Med socialism skola vi erövra världen’.

Man får lov att imponeras och gratulera till hur väl de lyckades i sitt uppsåt. Socialismen har sannerligen erövrat värden.

Det är en tragedi att kvinnor fick rösträtt.

Lika tragiskt som att män fick rösträtt.

Det varit bättre att avskaffa den för män. Det vore väl också jämlikhet?

Denna kvinnans högtidsdag har helt förutsägbart fyllt svenska medier med spaltmeter av orättvisor. Främst bland dem alla tycks vara att kvinnor får sämre betalt än män. Någon har räknat ut att kvinnor jobbar gratis efter klockan 15:51 medan män fortfarande får betalt.

Det kan därför vara på sin plats att påminna lite grann om hur verkligheten är beskaffad och hur löner sätts. Lite ”Så funkar världen” helt enkelt.

En arbetsgivare betalar inte lön efter vad som är ”rättvist”. Löner hamnar alltid mellan två gränser:

Å ena sidan en övre gräns som utgörs av det värde som arbetaren bidrar med till företagets vinst. För ett visst företag är det kanske 30.000 kronor per månad för en viss anställd. Mer än så KAN då inte betalas i lön om företaget i långa loppet ska finnas kvar. Å andra sidan vill arbetsgivaren givetvis betala så lite som möjligt, men han KAN inte betala så lite att hans anställda lockas över till andra arbetsgivare. Kanske är det 20.000 kronor för samme arbetare. Någonstans i spannet mellan dessa två gränser hamnar alltså lönen, och den faktiska nivån avgörs av arbetsgivarens och arbetstagarens förhandlingsförmåga. Det är detta som sätter löner, inte vad som uppfattas som rättvist och riktigt.

Om en kvinna har lägre lön än en man så är det antingen för att hennes arbetsinsats är mindre värd för företaget, så att den övre gränsen av spannet blir lägre än för mannen. Om hon är lika värdefull som mannen är hennes spann av möjliga löner detsamma som hans, om hon då får lägre lön är det för att hon är sämre på att förhandla än mannen. En anledning till att en arbetsgivare kan värdera en kvinna lägre är för att kvinnor ibland blir gravida, medan män tenderar att inte bli det (ännu i alla fall). Tänk dig in i en arbetsgivares situation och du inser lätt att detta biologiska faktum måste påverka värderingen.

Man kan också passa på att påminna om att det är omöjligt att objektivt avgöra vad som är ”lika arbete”. Att kräva ”lika lön för lika arbete” är därför logiskt svagsinne.

Om en kvinna verkligen är underbetald, och arbetsgivaren trots hårda förhandlingar vägrar höja hennes lön, så är det bara att ta sin underbetaldhet och bege sig till en annan arbetsgivare som vet att uppskatta henne för hennes verkliga värde. Den första arbetsgivaren har då förlorat en duktig medarbetare och kommer förlora ekonomiskt på det. Han är en dålig affärsman och får skylla sig själv.

Det finns ännu en specifik anledning till att kvinnors löner i medel är lägre än för män. På grund av att kvinnor tenderar att ha kvinnliga, moderliga och omvårdande egenskaper attraheras de i högre grad till yrken inom vård-skola-omsorg (VSO). Eftersom VSO-industrin är en framträdande del av den statliga röstköpsapparaten har staten mer eller mindre monopoliserat en stor del av de kvinnliga yrkena till den skattefinansierade sektorn. Om man jämför lönesättningen i den skattefinansierade med den privata sektorn kommer man finna att den privata sektorn är mer ”jämlik” än den skattefinanseriade sektorn. Den enkla förklaringen är att den privata sektorn drivs av vinst och förlust, och där får man vara så god att betala marknadspris för duktiga medarbetare. Den skattefinansierade sektorn, å andra sidan, drivs av inte av vinstintresse utan av fantasier och därför kan dess arbetsgivare gå med huvudet bland molnen och tycka att en kvinna som gör samma arbete som en man är mindre värd.

Att kvinnor lönediskrimineras, utnyttjas och knäcks av sina arbeten i den offentliga sektorn är ett klassiskt statsmisslyckande och ännu en anledning till att snarast nedmontera och begrava staten.

Grattis till alla kvinnor! Tack för att ni förgyller världen med er intelligens, ert hårda arbete och er skönhet. Jag tror att de moderliga instinkterna är ursprunget till mänsklig godhet och det som gör att det finns nytt hopp för varje generation.