För säkerhets skull

Dödsskjutningarna i Malmö har gett upphov till stor debatt liksom till en mängd manifestationer mot såväl våldet som illegala vapen. Men manifestationer har knappast någon effekt på gärningsmännen, utan endast på politiker. Dessvärre är kraven som ställs orimliga, ologiska och närmast kontraproduktiva. Förbud är inte lösningen – förbud är en del av problemet.

Oavsett om dödsskjutningarna i Malmö handlar om gänguppgörelser, hegemonihävdande välorganiserad brottslighet eller lösryckta privata uppgörelser, så finns en minsta gemensam nämnare: bristen på vapen. Det kan tyckas vara ett cyniskt och illavarslande konstaterande, men en sådan reaktion förklaras bäst av vår övertro på förbud – och vår naivitet om förbudens effekt. Många av de röster som höjts om kriminaliteten i Malmö (liksom annorstädes) kungör en åsikt som bygger på en illusion. Detta är oerhört farligt.

Läs hela artikeln av Per Bylund.

6 reaktioner på ”För säkerhets skull”

  1. Något jag brottas med är följande:

    Brott kan om man vill delas in i två kategorier.
    1. Planerade och en följd av en beslutsprocess
    2. Spontana och gjorda i affekt.

    Jag tror att Bylund har rätt i att brott enlig (1) kommer att bli färre, därför att riskkalkylen blir helt annorlunda när medelsvensson i högre grad bär vapen.

    Jag tror däremot att (2) kommer att påverkas i låg grad. Effekten av dessa brott kan dock bli allvarligare om fler bär vapen, av det enkal skälet att fler som agerar i affekt också kommer ha en pistol i fickan.

    Kommentarer?

  2. Marcus,

    Varför blir inte effekten densamma i både (1) och (2)? Om du med (2) menar folk som helt utan att tänka, helt enkelt bindgalna, rycker upp en pickadoll och skjuter om kring sig – då är nog effekten liten. Men frågan är vad, om något, som har en effekt på sådan brottslighet. Det enda man kan hoppas på i sådana fall är att någon i närheten är beväpnad och kan omintetgöra hotet innan det gör alltför stor skada. Så effekten av att ha tillgång till vapen är ändå där.

    När det gäller ”spontana” brott i allmänhet, så beror det förstås på tankeprocessen. Den som över huvud taget reflekterar över vad han/hon gör kommer att, om än endast för en millisekund, inse att andra kan ha vapen. Precis som samma person idag kan utgå ifrån att ingen har vapen, dvs alla är värnlösa.

    Argumentet mot vapenlagar har dock framför allt två ben: å ena sidan så har folk en rätt att försvara sig, vilken man tar ifrån dem om man säger att ”ingen får ha vapen”. Det finns många resultat av förbudet, vilka jag diskuterar i artikeln samt du i din kommentar: färre brott pga ökad risk, minskad effekt av ensamma galningar som skjuter omkring sig, samt möjligen ökad vänlighet och respekt i allmänhet.

    Å andra sidan så är frågan nästan alltid felställd: det handlar inte om ifall det ska finnas vapen, utan vem som ska ha vapnen. De flesta utgår ifrån att ett förbud mot vapen gör att vapnen försvinner – men det är inte sant. Endast laglydiga medborgare följer sådana lagar. Men det är ju de som inte lyder lagen som man vill få bort vapnen ifrån, för det är ju de som är problemet. Om man istället ser till den rätta frågeställningen, dvs vem som ska kunna ha vapen, så blir alternativen helt annorlunda: antingen investerar vi en massa tid och pengar i att vanligt folk inte har vapen och därmed är helt värnlösa, eller så gör vi det inte – och då har samma brottslingar vapen, men vanliga, goda människor har möljighet att försvara sig.

  3. Tack för en riktigt bra artikel!

    En annan statistik som regleringsivrarna missar är den från Schweiz.
    Ett land där var vapenför man är tvungen att ha en automatkarbin i ett skåp hemma. Trots detta så är Schweiz det land i Europa (och världen) med lägst brottsstatistik. De skjutvapen som används i mord är dessutom olagliga.

    Kan tillägga att Schweiz även har lägst antal poliser per capita, så konstigt nog så har våldsmonopolet och staten inte mycket med den låga statistiken att göra!

    Även om det finns fler förklaringar till den låga brottsstatistiken i Helvetica så kan man ju ändå konstatera att folkets vapeninnehav inte har en negativ påverkan.

  4. Något annat som ofta glöms bort är att Sverige är ett väääldigt stort land med mycket glesbygd. Jag kommer från en liten by i Norrland med väldigt få invånare och närmsta polis är så långt borta så de kunde lika gärna finnas på månen när man väl behöver dem fort. Man kan argumentera för att polisen tar hand om vår säkerhet i storstäderna (inte för att jag håller med förstås) men glesbygden då? Om någon gör inbrott, rånar eller utsätter någon för brott överhuvudtaget finns det ingen chans att polisen kan ingripa för att stoppa det i mina hemtrakter.
    Men etatisterna och vapenhatarna är nöjda med detta; det är priset vi får betala för demokratin. Alla djur är jämlika, men en del djur är jämlikare än andra är deras motto och verkligheten är lätt att blunda för.

  5. Marcus Svensson

    Per,

    Med (2) menar jag främst personer som är arga, rädda, berusade eller på annat sätt i ett läge där en beslutsprocess tenderar att fungera sämre. Är man rädd, pressad, fly förbannad rör sig tidpreferensen mot att bli väldigt hög. Man agerar impulsivt snarare än genomtänkt, perspektiven smalnar, man tar helt enkelt sämre beslut, även ur sin egen värdeskalas synvinkel.

    Möjligen kommer vetskapen att andra ha vapen nå ända in i reptilhjärnan, men det är jag inte lika säker på som du. Det är därför jag säger att jag brottas med saken. Vad gäller frågan om vapen ska vara lagliga eller inte, är vi överens. Det hindrar inte att vi ska vara öppna med eventuella negativa konsekvenser.

  6. Ludwig von Krankheit

    Bylunds analys är den enskilt bästa jag någonsin läst när det rör vapenfrågan.

    När grova vapenbrott inträffar reagerar alltid media och myndigheter med att kräva restriktioner av legala vapen. Men i realiteten visar det sig att brotten nästan uteslutande genomförs med illegala vapen, som aldrig ens varit legala. Man tror således att en skärpning av regleringen av legalt vapeninnehav ska minska de brott som genomförs med illegala vapen.

    Statistiken visar emellertid att mindre är 1% av de vapen som beslagtas vid brott är eller har varit legala. Det betyder att

    1) Vapenlagstiftningen i Sverige fungerar utomordentligt väl

    2) De kriminella påverkas inte av vapenlagstiftningen.

    Om något av dessa påståenden är felaktigt, så är det det andra. Det betyder att om den kriminelle visste att han riskerade att möta ett beväpnat ”brottsoffer” så skulle han möjligen inte vara lika aggressiv.

    Det är alltså inte ytterligare retriktioner som minskar vapenbrottsligheten. Ett vapen är inte farligt som sådant, utan det är gärningsmannen som är farlig.

    Sverige har ungefär lika många legala vapen som personbilar. I trafikolyckor dödas emellertid omkring 300 personer varje år. Legala vapen dödar 0, 1, eller i värsta fall 2 personer. Om legala skjutvapen eller legala bilar ska förbjudas är valet enkelt — det är bilarna som måste bort.

    Men om man beaktar att de som dödas av skjutvapen i själva verket dödas av illegala vapen, så inser man att vapenfrågan inte alls handlar om legala vapen.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *