Jonatan Godtrogen: Kap. 23

Ge produktionen foten

”Det här måste vara maktens hemvist,” sade Jonatan för sig själv och beundrade de storartade marmorstatyerna. ”Ja, de måste ha lagt ner en förmögenhet på det här stället!”

Den stora bronsdörren stod på vid gavel och Jonatan kunde se en vidsträckt amfiteater fylld med folk. Diskret gick Jonatan in och ställde sig längst bak, varifrån han kunde överblicka plattformen i mitten av teatern. En grupp ovårdade och högljudda män och kvinnor omgav plattformen. De svängde med sina händer framför en distingerad man, som var klädd i skräddarsydd kostym och som då och då drog ett bloss på en fet cigarr. Han gestikulerade med cigarren mot en av människorna i gruppen.

Jonatan smög närmre. En man, som viftade med en penna i ena handen och ett block i den andra, överröstade de andra, ”Ers höghet, min herre, högt respekterade lord Ponzi. Är det sant att ni precis har undertecknat ett lagförslag så att skomakare kommer få betalt för att inte göra skor?”

”Ah-h-h. Ja, det är så sant som det är sagt,” svarade lord Ponzi med en artig nick. Han talade långsamt, som om han precis vaknat ur en djup sömn.

”Är det inte något av en vägröjare, en föregångare?” frågande mannen och skrev i rasande fart på blocket.

Lorden nickade allvarligt igen, ”Uh, ja, beslutet är en vägröjare …”

En kvinna till höger om mannen som ställt den första frågan avbröt innan han kunde avsluta, ”Är det här första gången i Korrumpes historia som skomakare har fått betalt för att inte tillverka något?”

”Ja,” sade Ponzi, ”Jag tror att det är korrekt.”

Från de bakre regionerna ropade någon, ”Skulle ni vilja säga att det här nya programmet kommer att hjälpa till att höja priset på alla sorters fotbeklädnader – stövlar, skor, sandaler och så vidare?”

”Uh, ja, tja – skulle du kunna upprepa frågan?”

En annan röst ropade, ”Kommer skopriserna att gå upp?”

”Skomakarnas inkomster kommer att öka,” svarade den belevade lorden och nickade tungt. ”Vi hoppas verkligen kunna stödja skomakarnas kamp för en rimlig levnadsstandard.”

Jonatan kom att tänka på Pelle och hans mamma. ”Hur mycket svårare skall det inte bli för henne att köpa skor nu!”

Intill kanten stod en reporter på knä. Han skymdes av folkmassan, men han lyckades överrösta de andra, ”Kan ni berätta något om ert program för nästa år?”

Ponzi mumlade, ”Uh, hmm, vad sade du?”

”Ert program. Vad har ni för planer för nästa år?” frågade reportern otåligt.

”Självklart,” sade lorden och tog en paus för att dra ett djupt bloss på sin cigarr. ”Uh-huh. Hum. Ja, jag tror att det är lämpligt att ta tillfället i akt och använda denna speciella presskonferens för att annonsera att vi nästa år planerar att betala alla på den underbara ön Korrumpe för att inte producera någonting.”

Ett sus gick genom publiken. ”Alla?” ”Ni skojar inte?” ”Wow, det kommer att kosta en förmögenhet.” ”Men kommer det fungera?”

”Fungera?” sade lord Ponzi och skakade av sig sin trötthet.

”Kommer människor sluta producera?”

”O ja, garanterat,” svarade Ponzi med en knappt dold gäspning. ”Vi har drivit ett försöksprojekt i flera år,” sade lorden med stolthet i rösten. ”Och vi har aldrig producerat någonting.”

I samma stund kom någon upp bredvid lord Ponzi och meddelade att presskonferensen var över. Gruppen med reportrar skingrades och blandade sig med amfiteaterns publik. Jonatan blinkade till två gånger då han såg hur Ponzis hållning oväntat och knappt märkbart sjönk ihop, som om någon ovanför hade klippt av den tråd som höll honom upprätt. Ljuset dämpades och Ponzi leddes av scenen in i ett rökfyllt rum bakom ridån.

Kommentera på bloggen.

2 reaktioner på ”Jonatan Godtrogen: Kap. 23”

  1. Jag pratade om jordbruksstöd med en bonde för ett tag sedan, och fick höra både ett och annat om subventionernas galna värld. Ett citat som fastnade var detta om pappersarbete och EU-regler: ”Jag vill ha betalt för mjölken jag producerar, inte hålla på med såna här fjanterier”.

  2. Tja Jordbruksstödet är väl till för att sysselsätta en massa byråkrater, främst inom länsstyrelserna, jordbruksverket och LRF.

    I Sydeuropa är väl stödet/regelverket primärt till för att tjänstemännen skall få en ”sidoinkomst”
    En av de mest uppseendeväckande episoderna var när en EU revisor från Italien ifrågasatte var gränsen gick mellan en beteshage och skog?
    Efter en hel del disskution kom man överens om att gränsen gick vid 50 träd villket senare har ändrats till 60? Men det stannade inte där, träden får ju självklart inte växa i en klunga på ängen. inte heller får vissa sorters träd finnas på en äng. Hur skall man klassa en hasselBUSKE? Dessutom kom frågan upp när ett träd ÄR ett träd?

    Sverige som skall vara ”bäst” i EU klassen skickade självklart ut en massa ALU- arbetare för att invetera samtliga stödberättigade ängsmarker i landet 🙂

    OBS!!! Jag skämtar inte.

    Som ett bonus kan jag tipa om en av de saker som våran jordbruksminister hellre verkar vilja engagera sig i: http://www.youtube.com/watch?v=-WZDOu8QbwE

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *