Den protestantiska arbetsetiken

Denna vecka ägnades även den åt den presentation jag förbereder för Jesus Huerta de Sotos klass, något jag har skrivit om tidigare veckor. Idag tänkte jag lite kort fokusera på en sak jag blev påmind om via ett mail från Hans Palmstierna: den protestantiska arbetsetiken.

Max Weber förde i början av 1900-talet fram tesen att norra Europas kapitalism utvecklades när den protestantiska etiken uppmuntrade ett stort antal människor till hårt arbete, skapande av egna företag, byteshandel och välståndsackumulering. Den så kallade protestantiska arbetsetiken fördes fram som orsaken bakom kapitalismens utveckling. Denna tes har både hyllats och kritiserats. Bland annat har Murray Rothbard, i An Austrian Perspective on The History of Economic Thought, kritiserat den (han är i allmänhet rätt hård mot protestanter i denna bok [väldigt underhållande, bör tilläggas, om än inte alltid riktigt välförtjänt]) och istället fört fram katolicismen som ”kapitalismens grundare”. Jag tänker inte gå in i debatten om huruvida det var protestanterna eller katolikerna eller någon annan som ”skapade” kapitalismen. Däremot innehåller den protestantiska arbetsetiken vissa element som, om vi kombinerar dem med det österrikiska begreppet tidspreferens, visar sig vara gynnsamma för samhällets och ekonomins utveckling.

Ett Österrikiskt sett att se på ekonomiska framsteg, eller civilisation, är att påpeka att innan något produceras krävs investeringar och besparningar. Som Mises säger, ”sparande, och den resulterande kapitalackumuleringen, är alltid i början av alla försök att förbättra människans materialla tillstånd; de är den mänskliga civilisationens grund”. En statisk produktionsprocess kan således summeras, på enklast möjliga sätt, så här:
Sparande –> Investering –> Produktion

Som vi tidigare sett styrs dock sparandet av individers tidspreferens. Det är tidspreferensen som är avgörande för hur mycket vi värderar nutida varor jämfört med framtida varor, vilket egentligen är ett annat sätt för att säga hur mycket vi måste förvänta oss i framtiden för att vilja avstå konsumtion i nuet. Den ovanstående statiska produktionsprocessen saknar således tidspreferens-elementet, och när vi väl sätter in det kan vi förstå hur denna process är en självförstärkande och dynamisk process.
Tidspreferens –> Sparande –> Investering –> Produktion

Den högre framtida inkomsten och levnadsstandarden, som är ett resultat av den mer avancerade produktionsstrukturen, gör det i sin tur möjligt att sänka tidspreferensen ytterligare, vilket möjliggör en ökning av sparande, investering och produktion. Denna självförstärkande spiral leder till en kontinuerlig sänkning av tidspreferenserna och till ytterligare ökningar av inkomster och levnadsstandarder: kort sagt, mer, eller högre, civilisation.

Vad har då allt detta att göra med protestanterna och deras ”etik”?

Enligt Weber var en grundläggande orsak att det inom den protestantiska etiken antogs att enbart vissa människor var förutbestämda att frälsas, men det var omöjligt att med säkerhet veta om man var förutbestämd att frälsas eller inte. Dock antogs det att man kunde se detta genom att observera folks liv och vanor. Hårt arbete och sparsamhet antogs vara två av de kvaliteter som indikerade att man var en av de utvalda, och protestanterna uppmuntrades således till hårt arbete och hög sparsamhet. Det är detta som är nyckeln till att förstå varför Max Weber var något på spåren.

Oavsett hur, eller var, kapitalismen ”uppstod” (och jag tror verkligen inte på Hayeks mystiska teori om ”spontan evolution”) är det lätt att inse att det fokus som lades på hårt arbete och sparsamhet var gynnsamt för en ökad produktion och ökade levnadsstandarder: med andra ord, lägre tidspreferenser och en högre civilisation. Förra veckans inlägg om borgare identifierade ett antal karakteristiska drag hos borgerligheten som bland annat inkluderade hårt arbete, sparsamhet, individualism, självständighet, osv. Kopplingen mellan Webers protestantiska arbetsetik och dåtidens borgerlighet är sannolikt rätt omfattande, och det är sannolikt också det som har lett till de ekonomiska framsteg vi ser, och den civilisation vi har, idag.

Som alla läsare av denna sida säkert är medvetna om är dagens beteende raka motsatsen till detta. Jag hänvisar den intresserade läsaren till följande artikel av Willhelm Röpke. Således, istället för en avslutning lämnar jag er med ett långt citat från tidigare nämnda artikel:

marknadsekonomin […] hör samman med ett sätt att leva och ett samhällsmoraliskt mönster som vi kan kalla borgerligt.

[…]

Faktum är att marknadsekonomin endast kan frodas som en del, och omringad, av den borgerliga samhällsordningen.

[…]

marknadsekonomin förutsätter ett samhälle som är raka motsatsen till ett ”proletariserat” samhälle, motsatsen till ett massamhälle. Självständighet, egendom, individuella reserver, naturliga livsankare, sparande, sparsamhet, ansvarstagande, rimlig livsplanering, är allihopa helt främmande för sådana samhällen. De förstörs av det, i alla fall i en sådan omfattning att de slutar att påverka samhället. Men vi måste erkänna att det är exakt dessa förutsättningar som är viktiga för att hållbart fritt samhälle.

[…]

Det är, faktiskt, högst signifikativt att Keyens är mest berömd för sitt banala och cyniska uttalande att ”i det långa loppet är vi alla döda”. Och det är ännu mera signifikativt att så många samtida ekonomer har upplevt detta uttalande som särskilt spirituellt och progressivt. Men låt oss komma ihåg att det endast återspeglar en motto från 1700-talets Ancien Regime: Apres nous le deluge (sv. efter oss kommer syndafloden) Och låt oss ställa frågan varför detta är så signifikativt. Etersom det avslöjar den bestämt oborgerliga, bohemiska, andan hos denna moderna trend inom ekonomi och ekonomisk politik. Den avslöjar tendensen att vilja leva från hand till mun, och att göra den bohemiska stilen till det nya mottot för en mer upplyst generation.

Att ådra sig skulder blir en positiv dygd; att spara en dödlig synd. Att leva över sina tillgångar, både för individer och nationer, är den logiska konsekvensen. Men vad är detta om inte borgerlighetens utrotande, proletarisering, och nomadisering? Och är inte detta raka motsatsen till vår uppfattning om civilisation?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *