Modern makroekonomi skiljer sig enormt från mikroekonomi. Faktum är att det inte går att överbrygga skillnaderna mellan makro och mikro – ens om man försöker (och jag har försökt). Det finns nämligen inga grundläggande gemensamma nämnare. De antaganden man gör i mikroekonomi går inte ihop med de antaganden som görs i makro. Makrofenomen, om man frågar nationalekonomer, har nämligen inga mikrogrundvalar: aggregerade fenomen kan inte förklaras genom individers agerande! Makro är på något obegripligt sätt fristående från mikro.
Hur dumt det än må låta så är detta den bistra sanningen. Huruvida det är härför österrikisk ekonomi inte har något inflytande (alls) över makroekonomi medan mikroekonomi har en hel del drag och resonemang som liknar österrikiska sådana (även om de är teoretiskt ounderbyggda samt semi-induktivt databaserade snarare än deduktivt härledda från sanna axiom). För en österrikare går det inte att dela upp nationalekonomin i flera fristående delar. Ekonomisk kunskap är alltid del av en helhet:
Economics does not allow of any breaking up into special branches. It invariably deals with the interconnectedness of all the phenomena of action. The catallactic problems cannot become visible if one deals with each branch of production separately. It is impossible to study labor and wages without studying implicitly commodity prices, interest rates, profit and loss, money and credit, and all the other major problems. The real problems of the determination of wage rates cannot even be touched in a course on labor. There are no such things as “economics of labor” or “economics of agriculture.” There is only one coherent body of economics. (sid 874, Human Action)
Av den anledningen går det alltid att följa den österrikiska tankegången från en individs agerande till aggregerade makrofenomen som inflation, konjunkturcykler och ekonomisk tillväxt. Allt är en del av en helhet och allt hänger ihop; det finns inga interna motsättningar (vilket man ju kan tycka borde vara en grundbult i vetenskapande). Att det inte är så i den moderna ”mainstream”-nationalekonomin är möjligen en förklaring till varför österrikisk ekonomi helt och hållet lyser med sin frånvaro från mainstream-makro.
Så här beskriver Washington Post hur modern makroekonomi förhåller sig (bilden återgiven nedan i förminskad storlek); i form av ett familjeträd beskrivs de olika tankegångarna inom makroekonomin. Det som är uppseendeväckande är inte tankegångarna i sig, utan den totala frånvaron av sunt ekonomiskt tänkande. Samtliga ekonomiska idéer som inkluderas i familjeträdet har som premiss att marknaden inte kan fungera, att den har inneboende kontradiktioner, eller att människan helt enkelt är irrationell och hennes agerande således behöver korrigeras av staten (som är rationell?). Därmed är den helt frikopplad från såväl mikroekonomi som individers agerande och incitament. Inte konstigt att sådana som Paul Krugman kan fortsätta göra uttalanden som i bästa fall bara verkar utomjordiska – det finns varken intresse eller tanke på vad grunden till dessa struktur- eller aggregerade fenomen är.
Här nedan är hela idiotin sammanfattad (se originalartikeln för att se bilden i full skala) – och givetvis framstår det som att ”Allting började med John Maynard Keynes…”.
Mises’ Theory of Money and Credit (1912) finns förstås inte med, trots att den redan 24 år innan Keynes ”magnum opus” publicerades erbjöd rigorösa teoretiska lösningar på en hel del av de problem modern makroekonomi fortfarande brottas med och nyligen upptäckt (!). Och trots att den inte helt okände Lionel Robbins skrev om den engelska översättningen av andra upplagan (1952) att
”In continental circles it has long been regarded as the standard textbook on the subject. It is hoped that it will fill a similar role in English-speaking countries. I know few works which convey a more profound impression of the logical unity and the power of modern economic analysis.” (s. 12; kursivering ej i original)
Mainstream-ekonomer hävdar gärna att österrikare är ”efter sin tid”. Sanningen är snarare tvärtom: förr eller senare kommer världens makroekonomer att inse att deras teoretiska korthus inte står sig. Och att en bättre lösning fanns att tillgå långt före Keynes rappakalja-klädd-i-havlvetenskaplig-terminologi.
