Tidsprefens och politik

Den senaste veckan har dedikerats nästan uteslutande åt att förbereda en presentation som jag kommer att hålla i Jesus Huerta de Sotos klass, med titeln ”Time preference and the welfare state”. Jag har tidigare skrivit om detta, och den bok som jag blev uppmanad att läsa och basera min presentation på, där jag uttryckte visst missnöje med att författaren inte förklarade varför den borgerliga familjen, eller den borgerliga etiken, föll sönder. Författaren baserade en stor del av boken på att den borgerliga etiken, just på grund av dess tidshorisonter (låg tidspreferens, sparande och långsiktigt tänkande), gynnade de ekonomiska framsteg och den välståndsökning och spridning som ägde rum på 1800-talet, men misslyckades med att dels förklara varför denna borgerliga etik uppstod och varför den föll sönder, vilket, i mina ögon, var det mest intressanta.

Dock, efter att ha läst boken igen, och efter att ha kompletterat den med lite sidolitteratur, tror jag mig ha en liten idé om vad som har skett.

Det är inte helt sant att T. Alexander Smith inte alls nämner varför den borgerliga etiken föll sönder. Dock nämner han det bara i ett fåtal meningar i en bok på 260 sidor, vilket jag anser vara klart otillräckligt. Följande mening ger i alla fall en liten hänvisning till vad som kan ligga bakom förändringen:

Omfattande förändringar i rösträtten uppmuntrade en politisk medvetenhet vilket i sin tur resulterade i större krav på statlig frikostighet. Områden som tidigare ansågs vara reserverade för individuella handlingar blev därför politiserade och föga förvånande fick den moderna staten ett ökande ideologiskt och moraliskt stöd. Detta var speciellt fallet efter 1867 då väljarkåren plötsligt och brett utökades.

Detta stämmer in på Hans-Hermann Hoppes förklaring, från de två första kapitlen i ”Democracy: The God That Failed”, att övergången från monarki till demokrati ledde till en ökning av tidspreferensen, främst på grund av två orsaker.

Den första är att distinktionen som gäller men privata ägare och offentliga förvaltare beträffande gruvor, skog, och liknande, även kan appliceras på själva statsapparaten. Den andra orsaken har att göra med att både direkt och indirekt politisk medverkan ökar under demokrati, då statsapparaten öppnas för alla och rösträtten successivt ökas.

I boken ”Time and Public Policy” gör T. Alexander Smith en skillnad mellan den ekonomiska människan och den politiska människan, och påstår att den ekonomiska människan, trots sitt dåliga rykte inte alls är kortsiktig och bara ”förstör”, utan i själva verket är långsiktig och bidrar till ekonomiska framsteg och utveckling. Det är istället den politiska människan som är kortsiktig och ”förstör”.

Båda de två ovan nämnda orsakerna implicerar att den politiska människan fick ett allt större övertag över den ekonomiska människan då västvärlden skiftade från monarki till demokrati. Dock vill jag snabbt påpeka att jag inte håller med användandet av den politiska människan. Istället menar jag, vilket Österrikisk ekonomi redan visste och vilket Public Choice-skolan har ”upptäckt”, att människan i fråga alltid är en ekonomiska människa. Skillnaden står istället att finna i vilken roll människan befinner sig i, och den ökande politiseringen av samhället som har skett under demokrati har gjort att den politiska rollen har fått mycket större utrymme. Det är denna roll som är relevant.

Med detta i åtanke, låt oss återvända till vår första orsak: att det finns en skillnad mellan publika förvaltare och privata ägare av statsapparaten. Om det enda vi antar beträffande statens byråkrater är egenintresse, det vill säga att de i sin politiska roll agerar som ekonomiska människor, inser vi att detta innebär att det finns en benägenhet till en ökad exploatering, dvs. en ökad användning av statsapparaten för egna mål. Dock kommer mängden exploatering att skilja sig åt. I en privatägd statsapparat är typiskt sett de exproprierade resurserna och monopolprivilegiet för framtida expropriering  individuellt ägda. Vidare, som privatägare av statens egendom kan egendomen övergå till arvingar. Detta innebär att det existerar en tendens mot relativt lägre tidspreferenser.

I en offentligägd statsapparat ligger kontrollen istället hos en förvaltare. Förvaltaren kan använda statsapparaten till sin egen fördel men han äger den inte. Precis som i fallet med förvaltare av en gruva äger han dess nuvarande användning men inte dess kapitalvärde. Allt annat lika kommer detta att uppmuntra till en ökad exploatering. Om vi till detta lägger till det faktum att det styrande partiet i en demokrati endast är säkra på att de kommer att sitta vid makten i 3-4 år, kommer dess exploatering och dess politik att tendera alltmer mot kortsiktighet. Det är direkta, kortsiktiga, effekter som eftersöks. Gynnsamma ekonomiska effekter å andra sidan tar generellt lång tid och verkar på indirekt väg.

Gällande den andra orsaken, att en orsak till ökningen av tidspreferenserna i samhället har att göra med ett ökat direkt och indirekt politiskt deltagande, kan vi säga följande. I den moderna demokratins början var rätten att rösta begränsad till ett fåtal rika landägare. Rika landägare kan generellt anses uppvisa en lägre tidspreferens (även om många säkerligen inte kom över sin egendom på rättvis väg), och de är således mer benägna att stödja långsiktig politik. Vidare, eftersom de är ägare av egendom har statens politik ofta en direkt och kännbar effekt på dem, vilket gör dem benägna till aktsamhet. Slutligen, då de var relativt få och relativt sätt mer fokuserade på långsiktighet, var antalet krav på staten färre och mer framtidsorienterade.

Med expansionen av rösträtten blev fler och fler med allt högre tidspreferenser uppmanade att delta i statsapparaten. Vi kan ta ett kort exempel för att påvisa effekten detta har. Anta för ett tag att rösträtten expanderas till att omfatta 8-åringar. Resultatet är, tror jag, uppenbart, även om det kanske inte är omedelbart. Dock inom några få val skulle vi sannolikt höra offentliga rop efter sådana ”viktiga” saker som ”Gratis godis”, ”Ropen skall skalla, tv-spel till alla!”, eller ”Ge mig stuvade makaroner 0ch falukorv varje dag, eller ge mig döden!”.

Med andra ord, fler och fler människor med allt högre tidspreferenser, innebär i slutändan att fler och fler krav, som är alltmer inriktade på nuet, kommer att ställas på staten. Således kommer statens politik att rikta in sig mer på kortsiktighet.

Denna ökande politisering, eller socialisering, av samhället innebär egentligen ett skifte från den äldre och ekonomiska rollen som en individualistisk och ansvarstagande egendomsägare (borgerlig) till den nya demokratiska och politiska rollen, där privat egendom och personligt ansvar för en krympande tillvaro (vilket H. L. Mencken kallade ”booboise”).

På ett sätt verkar vi ha glidit in i någon sorts allmänningens tragedi när det gäller egendom och staten, eftersom all egendom på ett sätt anses vara gemensam eller en ”naturresurs” som bara behöver fördelas ”rättvist. Detta sammanfattas väl av Bastiats ord, att staten är den fiktion där alla försöker leva på alla andra. Att folk idag ser på ”rikedom”, och andras egendom, som en naturresurs, sammanfattas i sin tur väl av Michael Moore.

Vi är inte panka. Landet är inte pankt […] Det finns tonvis med pengar. […] En stor del av dessa pengar finns i ett fåtal händer […] Det är inte deras pengar, det är en naturresurs, det är våra pengar.

Michael Moore missar givetvis det uppenbara i att han själv är en av alla dessa rika som han attackerar. Det är givetvis inget som hindrar honom från att själv ”sprida välståndet” frivilligt. Men som en sann demokrat är det mest altruistiska och goda givetvis inte att man gör det frivilligt utan att man röstar på folk som tvingar dig att göra det.

Detta borde egentligen räcka som bevis på vilket hyckleri hela denna ideologi är.

Gällande orsaken till att den borgerliga etiken uppstod ber jag att få återkomma. Jag har en idé om att skiftet från feodalsamhälle till monarki, och de förändrade egendomsförhållandena som följde, ledde till att personligt ansvar och långsiktigt tänkande uppmuntrades, vilket var gynnsamt för den ekonomiska tillväxten.

8 reaktioner på ”Tidsprefens och politik”

  1. ”… äger han dess nuvarande användning men inte dess kapitalvärde…”

    Jag tycker det låter konstigt att säga att han ´äger´ dess nuvarande användning… bör det inte ses som att han har ´rådighet´ över dess nuvarande användning…

  2. Verkligen intressant artikel. Den mest intressanta jag läst på mycket länge och då menar jag inte endast de jag läser här på Mises.

    Kombinera politikens påverkan på tidspreferensen med vårt monetära systems påverkan på den samma så blir bilden väldigt klar över orsakerna till privat överkonsumtion (skulddriven konsumtion), resursslöseriet och miljöförstöringen.

    Vill börja med att kort sammanfatta hur vårt nuvarande monetära system påverkar jämfört med ett ekonomiskt jämviktssystem. Vårt nuvarande system har framför allt två faktorer som på verkar tidspreferensen att bli högre (kortsiktigare). Det är framför allt inflationen genom ökad penningmängd i huvudsak orsakad av kreditexpansinonen. Med ökande priser så ökar incitamenten för att konsumera nu. Med kreditexpansionen följer också minskade incitament för politiker att gynna sparande eftersom det inte behövs i så stor utsträckning för omfördelning av resurser till kapitalinvesteringar då det är så lätt att trycka nya pengar.

    Den andra orsaken är den av statens institutioner styrda räntan som sätts så lågt att du inte får någon avkastning då du avstår konsumtion nu.

    I jämförelse med ovan skulle jämviktsekonomin innebära att ökad effektivitet i produktionen på sikt skulle ge lägre priser då penningmängden i det närmaste är stabil. Eftersom efterfrågan på de befintliga pengarna skulle öka så skulle en oreglerad ränta ge en betydligt högre ränta på sparade pengar. Båda dessa effekter av jämviktsekonomin skulle minska tidspreferensen (öka långsiktigheten).

    Ett av de vanligaste argumenten för ökat politiskt inflytande är att ”råkapitalismen” skulle skövla jorden och politiskt samarbete är det enda som kan hålla denna stången. Utifrån detta är det intressant att det blir väldigt tydligt att det är det politiska etablissemanget tillsammans med det av politiker reglerade monetära systemet som är orsaken till den kortsiktigt överdrivna privatkonsumtionen driven av skuldsättning. ”När problemen kommer är vi ändå döda. Det får de som lever då ta hand om”

    Denna skuldsättning är en förbrukning av framtiden. Våra barn och barnbarns framtid. Det är ett parasiterande på våra barn och barnbarn istället för att skapa ökat välstånd som vi och de kan skörda frukterna av. Till sommaren blir jag morfar om allt går väl. Gissa om jag är taggad till kamp 🙂

    1. Uno,

      Ja, ”rådighet” är absolut ett bättre språkbruk, ska tänka på det i fortsättningen. Tack!

      Patrick,

      Tack för de värmande orden!

      Visst är det så att politiken och inflationen bidrar till det vi ser idag, dvs. överkonsumtion, resursslöseri och miljöförstöring. Att vänsterfolk inte gör kopplingen mellan inflation och det du nämner är väldigt märkligt. Har försökt mig på att förklara det, men det viftast allt som oftast åt sidan som idelogiskt ekonomiprat osv.

      Penninginstitutionen, så som den producerades spontant (dvs, som varupengar), bidrar till att sänka tidspreferensen samt göra ekonomisk kalkylering möjlig, vilket innebär långsiktigt tänkande och mer effektivt resursanvändande. Den fiat-valuta vi har idag motverkar helt och hållet denna institution, precis som du visar. Har skrivit lite om ämnet här tidigare, men det är helt klart något som förtjänar mer uppmärksamhet.

  3. Det är också intressant att titta på hur tidspreferensen skiljs åt i dem privata och offentliga sektorerna i olika länder. I den offentliga sektorn är den generellt hög, som Joakim skrev i artikeln, men beroende på olika länder så är den även hög i den privata sektorn.

    T.ex. i USA där aktieägarnas vinster alltid prioriteras först och skapar en hög tidspreferens där kortsiktiga vinster är prioriterade (mycket fokus på kvartalsrapporter), jämfört med t.ex. Japan och Tyskland där aktieägarna har en väldigt liten prioritet och där mycket av finansieringen kommer från långsiktigt tänkande banker istället för kapitalmarknaderna, vilket skapar incitament för långsiktiga investeringar.

    1. Jag tror absolut att en orsak till skillnaderna i tidspreferenser har att göra med statliga regleringar och interventioner, samt med inflation. Sen kan givetvis skillnader i affärskulturer visa sig i olika tidspreferenser. Utan att veta alltför mycket (dvs. inte mycket alls) om japansk, tysk eller amerikansk företagskultur, skulle jag säga att det är ägandeförhållandena som påverkar tidshorisonterna och incitamenten. Allt annat lika, i företag där cheferna inte har ett ägandeanspråk i företaget utan endast får lön baserat på hur bra de presterat kvartalsvis, där kommer tidshorisonterna att vara kortare än i företag där cheferna också är ägare och har en direkt insats i hur företaget går över en längre period.

  4. För att lägga till en fråga på det jag skrev, är denna skillnad på hög/låg tidspreferens i t.ex. USA och Tyskland ett resultat av reguleringar och statlig intervention, eller är den en fråga om affärskultur?

  5. Kvartalskapitalismen är en konsekvens av pensionssystemens uppbyggnad och reglering. Återigen samma problem med förvaltare kontra ägare.

    Eftersom Svensson är omyndigförklarad vad gäller sparandet för sin egen ålderdom tvångsförvaltas en del av hans inkomst i diverse statligt organiserade och reglerade fonder och pyramidspel. Men omyndige Svensson får inte välja själv utan förvaltarna har ”rådighet” över medlen. Förvaltarna har mycket högre tidspreferens än Svensson, då dessa belönas på kortsiktig prestation. De kommer därför välja att investera Svenssons pensionsmedel i kortsiktigt presterande värdepapper, vilket gynnar och med tiden driver fram en kvartalsfixerad börsbolagskultur.

    Inga konstigheter här. Statens fel som vanligt. Om du vill förstå skillnaderna mellan USA och Tyskland gör du bäst i att studera respektive lands reglementen. Det vore en intressant sak att göra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *