”Ni borde…” – Nej, DU borde!

Sedan vi startade Mises.se för 2 år sedan har vi haft en enorm tillväxt och ett uppslutande som vi inte hade kunnat förutspå. Detta har varit extremt kul att se! Däremot behöver vi växa ännu mer och nå ut till ännu fler personer. Vi vill därför att Mises.se ska vara en plattform där frihetliga personer runt om i Sverige kan samlas för att utbyta och sprida idéer och bidra med det som var och en är bra på. Som den österrikiska skolan påpekar är arbetsdelning det enda sättet att skapa stora värden, dvs. människor bör specialisera sig på det som de är bra på för att tillsammans skapa värden som annars hade varit omöjliga.

Läs hela artikeln

 

8 reaktioner på ””Ni borde…” – Nej, DU borde!”

  1. Samuel af Ugglas

    Konflikträdslan i Sverige, del 1
    Posted on 2012-02-07 by Mats Jangdal mats@frihetsportalen.se

    Vad är det som styr det som i allmänhet kallas “konflikträdsla” hos svenskarna? Har det alltid varit så, eller är det ett sentida påfund?
    Vi vet eller tror oss veta från historien att till och med vikingatid var Sverige ett relativt fritt land. Lite att jämföra med pionjärnationer som USA och Australien. Jämfört med högkulturerna runt Medelhavet är det väl inte heller fel att likna Norden vid ett pionjärområde. Var och en var fri att sköta sitt eget liv utan en massa överordnad byråkrati. Modet och tilliten till den egna förmågan värderades högt. Därom vittnar samtida texter. Även om de inte beskriver faktisk verklighet, ja kanske ännu mer när de överdriver och förstärker tidens ideal, så kan vi förstå vilka egenskaper som var hyllade hos vikingarna.
    Det fanns ännu ingen adel i den mening som infördes med kristendomen. Samhällsorganisationen var påfallande platt. Det som inte kunde skötas inom familjen sköttes i arbetslag och byalag tillsammans med andra familjer. Vissa naturtillgångar ägdes gemensamt i andelar, ytterst sällan utan andelsbestämning. Äganderätt var självklart och viktigt, även i det gemensamma. Kanske rent av så att utan äganderätt ingen gemenskap.
    Religionen, asatron, sköttes också mycket lokalt och inom familjen. Precis som den grekiska mytologin var den nordiska mer en exempelsamling på risker och fördelar med olika handlingar i tydligt beskrivna situationer. De var inte påbud uppifrån, från en allsmäktig gud. Även företällningsvärlden var alltså tämligen platt. Men för den skull inte fantasilös och tråkig.
    Den hierarkiska organisationen kom med kristendomen och adel och kungamakt. Då fick svenskarna en (eller två) överhet(-er) som så gott som alltid befann sig längre bort. Det var också då som skatt togs ut för första gången på våra breddgrader.
    Därefter hade vi, eller ni som bodde söder om Dalälven, en sådan överhet fram till första världskrigets slut. Det vill säga i 800-900 år. Vi längst norrut hade det inte så mer än kanske 400 år. Minnet av den fria tiden fanns levande bland äldre personer i min barndom och ungdom. Inte minst bland vänstermänniskor omhuldades denna äldre ordning och kommunism/socialism sågs som ett skydd mot den samhällsstratifiering som tvingades på oss från storsamhället i söder. Hur märkligt det än kan låta idag skulle vänsterideologi vara ett skydd för individens fri- och rättigheter.
    Trots en klart kortare historia av hierarkisk samhällsordning är svenskarna mer konflikträdda än exempelvis sydeuropéer som haft en hierarkisk samhällsordning i minst 2000 år. Hur kan det komma sig? Kan det vara så att det hierarkiska samhället fostrade konfliktvana. Att det krävde konfliktberedskap för att man inte skulle malas ned den hierarkiska samhällskvarnen? Har det spelat roll att det i Sverige funnits plats, särskilt i norr, att gå undan om man inte gillar sällskapet?
    Med benäget tillstånd av Mats Jangdal. S af Ugglas

  2. Samuel af Ugglas

    Konflikträdslan i Sverige, del 2
    Posted on 2012-02-08 by mats
    Med industrialismen kom en störning in i det svenska samhället, en social oro om man så vill. Den fick ett tydligt uttryck i storstrejken 1909. Sverige var oförberett på kapitalism och konkurrens i den moderna skalan. Borggårdskrisen var ytterligare ett symptom, kungen vägrade släppa ifrån sig den formella makten. Hans folk skulle vara undersåtar. Världskriget la tillfälligt locket på förändringstrycket.
    Sedan tog förändringarna fart igen. Arbetarnas organisering stärktes och krävde mer makt, helst avtalsmonopol på arbetsmarknaden. Trots socialdemokratisk regering från 1920 till 1926 vågade man inte göra så starka inskränkningar i individens avtalsrätt och frihet. En ständig strävan från den socialdemokratin och fackföreningrörelsen att på något sätt lagfästa fackens rätt att dels organisera arbetskraften och dels hindra oorganiserade (strejkbrytare) från att träda i organiserad arbetskrafts ställe, av detta blev det inget. De borgerliga partierna och även socialdemokraterna var allt för bundna av sin hyllning till den fria marknadens principer för att därigenom låta facken monopolisera arbetskraftsutbudet. Frågan kom till sin spets med skotten i Ådalen 1931. Det blev inte, som man kanske kunde vänta, facken som blev de första att kapitalisera på den ångest inför eskalerande konflikter i samhället som denna händelse fick.
    Samtidigt växte problemen för svenska bönder. Internationell ekonomisk depression gjorde det svårt att sälja svenska jordbruksprodukter utomlands. Nya transportmöjligheter, framför allt bättre landsvägar och nymodigheten riktiga lastbilar, gjorde att de kunde konkurrera över längre avstånd och på nya marknader inom landet (de större städerna) med sådana utpräglade färskvaror som mjölk. De utbudsbegränsningar som tidigare funnits bröts. Marknadsekonomin, med ohämmad konkurrens tog den svenska landsbygden på sängen.
    Så här långt hade svenska bönder varit dåligt organiserade, produktionen var inriktad på den lokala marknaden. Utbud och efterfrågan reglerades med få mellanhänder. Den fria svenska odalmannen var en hyllad arketyp. Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap försökte organisera bönderna och skapa utbudsmonopol genom andelsmejerier. Många bönder ville dock stå utanför och sköta sina affärer själva. I början av 1932 begärde Lantbrukssällskapet av den borgerliga regeringen rätten att ta ut en avgift av de bönder som de inte organiserade och avgiften skulle sättas individuellt så att de oorganiserade böndernas lönsamhet hamnade på samma låga nivå som de organiserades. En tvångsnivellering till en lägre nivå alltså.
    Socialdemokraterna såg förbluffat på men protesterade inte. Några enskilda borgerliga ledamöter protesterade, med hänvisning till den prejudicerande verkan detta skulle få för organisationsrätten, rättssäkerheten och implicit äganderätten, men utan framgång. De flesta insåg naturligtvis vilka möjligheter som öppnades för tvångsanslutning av arbetare till fackföreningarna.
    Så den 10 juni 1932 beslutade riksdagen i enlighet med förslaget. Protesterna bland bönderna uteblev i huvudsak. Den beramade kohandeln mellan SAP och bondeförbundet året efter och efter ett regeringsskifte, spädde på korporativismen. När så Saltsjöbadsavtalet mellan arbetsgivare och fack slöts den 20 december 1938, var det korporativistiska statsbygget i stort sett klart. Sverige hade upplevt en kort period med demokrati och marknadsekonomi. Men utan bra konstitution med medborgerliga fri- och rättigheter tydligt inskrivna, utan klar maktdelningsprincip, utan författningsdomstol, blev demokratiseringen av Sverige inte fullbordad.
    Över hela världen innebar 1930-talet kriser. Uttryck av typen, “These are deperate times and desperate times calls for desperate measures.” kan tjäna som en sammanfattning av hur man hanterade krisen. I klartext gav det framgångar för fascism, nazism och kommunism. Även i länder där dessa ideologier inte blev tongivande gjordes avgörande avsteg från de principer man sagt sig försvara. I Sverige är de överenskommelser jag nämnt ovan förmodligen de viktigaste. Men när andra världskriget i andra länder raserade villkoren för 30-talets avsteg från goda principer, blev vårt utanförskap i kriget också att ett utanförskap i modernisering och återupprättande av goda principer. Realpolitiskt lever Sverige fortfarande i allt väsentlig kvar på 30-talet.
    Det har sagts av många politiker, jurister och filosofer, att de höga ideal vi stadfäster som principer för vårt handlande och skriver in i våra grundlagar, inte blir testade i goda tider. Det är i de dåliga tiderna som det verkliga testet kommer. Svenskarna klarade inte godkänt när de sattes till prövning. Man sålde ut en frihetlig demokrati för en tvingande kollektivistisk korporativism.
    Med benäget tillstånd av Mats Jangdal. S af Ugglas

  3. Samuel af Ugglas

    Konflikträdslan i Sverige, del 3
    Posted on 2012-02-09 by mats
    Den märkliga konflikträdslan, var kom den ifrån? Den vikingatida frihetslängtan, hade den utvandrat till Amerika åren 1850 till 1930? Klart är att när Tage Erlander ropade, “Huk er i bänkera, för nu ladder han ôm!” då gjorde svenska folket det. Kanske skrattade de lite förläget åt eländet och sin egen feghet.
    Är svenskarna fortfarande rädda för att kriget ska komma hit och slå sönder den visserligen sköra och långt ifrån perfekta, men ändå i någon mån fungerande ordning vi har? Är det vår, inför förändringstryck, instabila jämvikt man försvarar med samvetsnöd i rädsla för en omställningsperiod med materiell nöd?
    Man kan se saken ur ett delvis annat perspektiv. För att behålla makten och utöva den utan att behöva klä skott för dess baksidor, kan staten välja vilken organisation den väljer som hantlangare. Det privilegiet tillkommer ingen annan makt eller institution i samhället. Korporativismen föder nyttiga idioter, i tur och ordning så som staten behöver dem.
    Men sådan korporativism där staten använder organiserade särintressen som sköld för sitt tvång kan även slå tillbaks mot staten. Organisationerna får inte bli för starka. Det vore olyckligt för staten om det är de nyttiga idioterna som börjar “wag the dog.” Därför gäller det att inte ge organisationerna för mycket inflytande, att i tid byta favoriserd organisation och populistisk fråga.
    Bondeorganisationeras monopolställning drabbar idag främst bönder, ett par procent av landets befolkning. De är obetydliga på valdagen om inget uppseendeväckande inträffar. Fackföreningarna har fortfarande inflytande, men inträdet i EU och annan tilltagande globalisering av handeln har minskat deras reella makt över politiken, Däremot kan de fortfarande ha stor makt över sina medlemmar och dem som söker arbete utan att vara organsierade. Exempelvis har man i sann korporativistisk anda överlåtit till facket att legitimera vilka som ska få köra arbetsmaskiner på arbetsplatser med kollektivavtal. En företagare kan gå utbildningen och få kunskapen och utbildningsbevis, men legitimationen kan man endast få genom att vara anställd på ett företag som har en redan legitigmerad förare som agerar handledare. Det krävs dessutom ganska många timmar i arbetsboken (år) och nästan full tid även därefter för att upprätthålla licensen. Skråväsendet återuppfinner sig självt. Undersåtefieringen förnyar sig ständigt.
    Jägarförbundet har varit ett väl organiserat särintresse i husses ledband. Men nu börjar tålamodet och medlemsantalet tryta. Det är inte minst rovdjursfrågan som drivits av ett annat särintresse som fångat statens intresse. Man har en ny gunstling, miljö- och naturvårdsorganisationerna. Dessa har i sin tur även drivit klimathotet hårt. Detta hot håller nu på att desarmeras av vetenskapen. Teorierna höll helt enkelt inte måttet och sanningen kryper fram. Snart kommer även de svenska politikerna att ge upp sin dogmatiska hållning till klimathotet. Men först måste de finna en ny fråga, ett nytt särintresse och en ny organisation att skjuta framför sig. Likaså har aktivister letat sig in i myndigheterna och försökt utradera äganderätten i miljön och allemansrättens (också med rötter i 30-talet) namn. Aktionerna har pågått under politikernas radar, vissa i alla fall. Men nu växer en motståndsrörelse fram, en som bland annat pekar hela vägen bakåt mot missgreppen på 30-talet.
    Den enda trösten i detta är att med de nya medierna, som exempelvis denna blog, blir information tillgänglig på ett allt mer nyanserat och snabbare sätt. Korporativismen befinner sig i spinn i sitt sökande efter nya allierade och nya frågor som inte avslöjats och mist sin kraft. Vi börjar åter närma oss ett formativt tillfälle i historien. Snart finns möjligheten för den som är vaken att skapa en svensk rättsstat.
    Återstår problemet EU, frågan är om man ska klassa det som en byråkrati i sin renaste och bokstavliga betydelse, eller om det är en byråkrati med korporativistiska inslag? Klarar vi av att hålla EU:s överstatlighet stången med Europakonventionen för att hävda vår rätt att själva definiera vår frihet?
    Med benäget tillstånd av Mats Jangdal. S af Ugglas

  4. Och klarar anarkisterna att väcka eller hålla Mats Jangdal stången med sina oetiska ideologier som nationalism, rättsstater och demokrati.

  5. Ganska intressant skrivet av Mats.
    En fråga: Man ser det ganska ofta men det får mig alltid att undra — Kan Samuel eller Mats förklara vad ”frihetlig demokrati” är?

  6. Jag förstår inte varför denna artikel postades här i kommentarerna till denna artikeln. Artikelbidrag som man önskar publicera skickas med fördel in här http://www.mises.se/om/. Nu hade vi inte publicerat den här artikeln i och med att vi inte förespråkar en stat och demokrati.

    Demokrati och stat har ingenting med frihet att göra så här är Mats och Samuel helt fel ute.

    1. Jag håller med, artikeln har inget att göra bland kommentarerna. Artikelförslag skickas till oss i redaktionen, alternativt kan det postas i forumet. Kommentarer skall fördelaktligen ha med artikeln eller bloggposten att göra, annars hör de hemma någon annanstans.

  7. Tycker det är märkligt att posta artikeln här bland kommentarerna, bl.a. För att relationen med artikeln de utgör kommentar på är suddig.

    Tycker inte denna hör hemma på mises, mer än möjligen i omarbetad kortare form som ett inlägg för att skapa debatt i forumet. Men bäst skulle den höra hemma på en helt annan sida.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *