Det tycks som om William Goldings (1911-1933) bok Flugornas herre är mer eller mindre obligatorisk läsning i skolan. Jag har läst den, mina barn har fått läsa den, och de flesta andra jag talat med har också läst den. Inget ont i det, den är en klassiker av en anledning. Det är en spännande och otäck historia. Men riktigt intressant blir den först om man diskuterar författarens agenda.
Golding är tydligt imponerad av Thomas Hobbes (1588-1679) som hade en mycket dyster människosyn. I sin bok Leviathan förmedlar han sin syn på människa, samhälle, makt och stat. Enligt Hobbes behövs en stat som med våld håller ordning bland folket – annars blir det kaos, elände och död. Det är denna åsikt som Flugornas herre så lysande förmedlar.
Utan en diskussion kring boken, och kritiskt tänkande kring varför Hobbes och Golding kanske har fel, finns det en risk att skolbarnen får en väldigt dyster syn på människan. Och en risk att de börjar tro att det behövs en stat för att hålla ordning på folket för att undvika kaos, elände och död.