Med Carl Menger bortgick den sista i raden av de tre namnkunniga nationalekonomer (de båda andra voro Jevons och Walras), som på 1870-talet genom gränsnyttebegreppets – eller allmännare uttryckt knapphets- eller marginalprincipens – uppställande lyckades giva den teoretiska nationalekonomien det uppsving, på vilket den ännu alltjämt lever. Att en dylik, epokgörande upptäckt på en gång göres av flera, av varandra oberoende forskare, är ju i vetenskapernas historia ingalunda okänt. For det mesta handlar det dock därvid om idéer, som så att säga ligga i luften och förr eller senare måste framtvingas av de nya problem, med vilka vetenskapen i fråga kommit att syssla. (…) I föreliggande fall åter låg just ingenting i luften. Den klassiska nationalekonomiens läror hade kritiserats och börjat råka i misskredit (…) Den nya läran kom därför som en blixt från klar himmel.
Intressant! Mycket värdefullt att detta publiceras.