Kubansk kapitalism

Den här väldigt pedagogiska och illustrativa bilden flyter omkring på nätet, men tyvärr är det inte alla som förstår den. ”Den är en grov förenkling”, menar vissa vänsteranhängare. Kubas fattigdom beror inte alls på dess socialism, utan på de ”kapitalistiska” ländernas handelsembargo mot landet – eller rättare sagt USAs handelsembargo.

Utöver den uppenbara ironin i att vänstern plötsligt förespråkar friare handel (och dessutom med USA!) så är deras påstående i sig en grov förenkling.

Naturligtvis är handelsembargon alltid dåliga – faktum är att själva konceptet med handelsregleringar är en djupt anti-kapitalistisk idé. Att staten ska reglera vilka vi får och inte får handla med är oförenligt med en marknadsekonomi.

På samma sätt är dock handel oförenligt med socialism, och det är här problemet ligger. Handel är som sagt en kapitalistisk idé; ju mer handelsbaserad en ekonomi är desto mindre socialistisk är den – och vice versa. Själva huvudmålet med socialismen är att avskaffa ”kommodifieringen” av saker och människor, vilket innebär avskaffandet av pengar, priser och handel. Om Kuba ska vara ett socialistiskt land kan de ju inte vara beroende av västerländsk kapitalism. Det är ju fusk!

”Hej, vi försöker bygga ett socialistiskt paradis fritt från handel och pengar, men det onda kapitalistiska USA vägrar låta oss handla med dem, så nu är vi utfattiga!”

Kuba är förstås inte ensamma om att fuska sig fram för att försöka undkomma sina planekonomiska bekymmer. Även Sovjetunionen tog hjälp av kapitalismen genom att kopiera produktionsstrukturer och priser från de mer marknadsliberala västländerna. På så vis kunde man ”lösa” en del av det oundvikliga kalkylproblemet som alla planekonomier dras med. Men det är förstås ingen riktig socialism att åka snålskjuts på kapitalismen.

Och även om man helt bortser från de ideologiska aspekterna av detta kan man konstatera att det är fritt fram för Kuba att handla med både Sydamerika, Asien och Europa. Man frågar sig därför var problemet ligger. Om Kuba är fattigt p.g.a. handelsembargot, innebär det alltså att den kubanska socialismen är totalt beroende av USA:s kapitalism för att fungera? Eller är det kanske själva socialismen det är fel på?

Vilket alternativ man än väljer leder till slutsatsen att planekonomi inte fungerar.

6 reaktioner på ”Kubansk kapitalism”

  1. Guld eller skuld?

    Extremt komisk självmotsägelse från dem som tycker att handel är fult och dåligt! Det är intressant hur man i vissa vänsterkretsat romantiserar Kuba och Fidel Kastro. Att Kuba sedan defacto är en regelrätt diktatur med förföljelse och fängslande av meningsmotståndare bryr man sig mindre om. Allt för ideologins skull!

  2. Jag trodde de flesta socialister faktiskt erkänt sig överbevisade om att socialismen inte föder välstånd och istället gått över till att hävda att välstånd är dåligt. Trots allt så är det mer jämlikt om alla är fattiga och tänk hur otroligt litet koldioxidfotavtryck ett samhälle helt utan moderna bekvämligheter lämnar…

    Med andra ord så har de gått från att vara naiva (vilket skulle kunna förlåtas) till att med full insikt vilja människor illa.

  3. ”…hur otroligt litet koldioxidfotavtryck ett samhälle helt utan moderna bekvämligheter lämnar…”

    nja, helt utan modern teknik, så hade nog en alltför stor del av världen fortsatt att elda för kråkorna och laga mat med kol, koks och gas i dåligt isolerade hus.

  4. ”…faktum är att själva konceptet med handelsregleringar är en djupt anti-kapitalistisk idé…” ”… Handel är som sagt en kapitalistisk idé; ju mer handelsbaserad en ekonomi är desto mindre socialistisk är den – och vice versa…”

    Den mer och mer påtagligt värsta handelsregleringen är rimligtvis skatten och redovisningen av arbete, och då speciellt tjänster ”peer to peer” människor sinsemellan, och att staten m.fl. överhuvudtaget lägger sig i även om dessa avtal ingås ömsesidigt samförstånd. Avskaffades detta helt och hållet så skulle tillverkning, distributition, logistik, infrasystem, byråkrati mm. ganska snart helautomatiseras och fler och fler av de friställda, skulle exempelvis byta en myllrande mångfald av upplevelsetjänster med varandra. Många, många skulle utveckla sina speciella talanger och innovationer mer och mer.

  5. Shanghai som i stort sett skapades av europeerna som en handelspunkt. Det blev världens fjärde rikaste stad innan andra världskriget och därefter hamnade staden i kommunistisk kontroll. Invånarna kallar detta för den ”sovande tiden” då staden inte utvecklades. Men 1990 så genomförde staten liberala reformer, och bilden jag länkar till är tagen 1990 (kommunistiskt) och 2005 (marknadsorienterat), endast femton år emellan.

    http://www.oxfamblogs.org/fp2p/wp-content/uploads/shanghai-then-and-now-1990-vs-2010.jpg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *