I höstas fick jag fyra följdfrågor per mail av en person som hade lyssnat på ett föredrag jag hållit. Här följer frågorna med mina svar (något modifierade).
1. Varför är du emot vår nuvarande parlamentariska demokrati?
Jag är motståndare till våldsbaserat tvång. Alla statsskick är i slutändan byggda på våld, hot och konfiskering. Eller som Mao förklarade: “All politisk makt kommer ur pipan av ett vapen.”
Maos uttalande gäller även demokrati. Att man får lägga sin röst vart fjärde år förändrar inte saken, utan snarare döljer den. Eftersom jag är motståndare till oprovocerat våld, kan jag inte stödja ett tvångsbaserat demokratiskt styrelseskick.
Jag är också övertygad om att vi inte behöver några överherrar som styr oss. Vuxna människor kan ordna sina liv alldeles utmärkt själva. Överherrarna har ingen gudomlig visdom och inga övermänskliga superkrafter. De är vanliga människor precis som du och jag. Eftersom de inte har detaljinsikt i våra liv (även om de försöker) kan de heller inte bidra med något vi inte bättre skulle ordna själva. Dessutom har jag svårt att acceptera pekpinnar från människor som aldrig haft ett hederligt arbete, som har dålig bildning, bristfällig kontakt med verkligheten, och försörjer sig parasitiskt på konfiskerade medel.
Demokrati är bara ännu ett i raden av påtvingade styrelseskick. Inget märkvärdigare än så. Det är bara den omgivande mytbildningen som skiljer sig. Konungen av Guds nåde hävdade åtminstone sin auktoritet från Gud, demokratin hävdar sin auktoritet från “folket”. Det vill säga idén att varenda svensk med rösträtt ska ha rätt att styra och ställa med mina pengar, med hur jag uppfostrar mina barn, vad mina barn ska lära sig i skolan, om min fru ska jobba eller inte, vad jag får äta, dricka, köpa och sälja. För mig är det irrelevant om en majoritet har en åsikt om mina barns fostran; i min värld har ingen utom jag och barnens mor något med den saken att göra.
2. Vad vill du ha för statsskick (hur ska det vara uppbyggt, eller ska vi inte ens ha något styre)?
Jag vill inte ha någon stat och därför inte heller något påtvingat statsskick. Om någon vill ha en ledare så låt honom välja en för sig själv, men lämna andra i fred att välja sin. De som vill ha demokrati eller någon annan form av socialism får gärna praktisera det för min del. Jag för min del väljer frihet framför demokrati.
En bra idé som människor kan vilja följa kan lätt säljas in med vanlig hederlig marknadsföring på sina egna meriter. Bara dåliga idéer behöver genomdrivas med tvång.
3. Vilket är det största problemet i Sverige just nu?
Att samhället är fullständigt genompolitiserat. Det tycks inte finnas något som politiker inte anser sig vara bäst på att fixa. Det politiska giftet flödar ut från centralorganet och tränger in överallt. Det kväver civilsamhället, individuella initiativ, förstör forskning, utbildning, sjukvård, medmänsklighet, familjer och moral. Dessutom orsakar det ekonomiskt kaos, permanent hög arbetslöshet, kulturförstöring, krig och miljöförstörelse. Varenda problem ska ha en politisk lösning och politiken har alltid första tjing på dina pengar. Jag är fruktansvärt trött på fixare.
Men jag anar ett växande politikerförakt, särskilt bland unga. Det är ett hoppingivnade hälsotecken. Allt fler människor vaknar upp och inser att politiken inte bidrar med något konstruktivt, utan raserar civilsamhället och det välstånd som vanliga, hederliga, hårt arbetande människor försöker bygga upp.
4. Vilken politisk/ideologisk beteckning säger du dig ha?
Anarkokapitalist. Det vill säga: jag vill leva i ett samhälle som (1) inte påtvingar ett visst politiskt styre och (2) är grundat på den självklara tanken att varje människa har rätt till sitt eget liv, till frukten av sitt arbete och till sin egen privata egendom.
