Jag såg alldeles nyss på Debatt på SVTPlay, dvs statens televisions streamade program. De diskuterade den ständigt återkommande frågan om huruvida skolavslutningar och allehanda firanden ska få ske i kyrkan – det är ju trots allt ett religiöst rum. Liksom alltid blev det en hätsk debatt med känslor i rejäla mått både för och emot denna ”tradition”. De som var för argumenterade för att skolan ska kunna vara i kyrkan för att det är ”svensk tradition” och vårt ”kulturarv”. De som argumenterade emot talade om att familjen – inte skolan – borde få välja huruvida man tar del i religiösa aktiviteter.
Ordet ”tvång” var något bägge sidor återkom till – och det är egentligen det som är intressant i frågan. Ska barn tvingas vara i en viss lokal (religiöst betingad eller ej), eller ska de (eller deras familjer) få bestämma själva? Svaret är väl egentligen ganska uppenbart om man ställer frågan på detta sätt. Men när det gäller skolan och kyrkan blir det av någon anledning alltid debatt och höga tonlägen.
Samtidigt fördes hela debatten i oklara ordalag. Jag tror knappast att deltagarna (eller programledaren för den delen) var medvetna om detta, men de betedde sig alla som katter kring het gröt. Ingen gick in på den egentliga och grundläggande frågeställningen. För frågan är inte huruvida en skola ska få organisera luciafirande eller skolavslutning i svenska kyrkans lokaler. Frågan är inte heller huruvida det är en genuint religiös tillställning eller inte. Givetvis ska skolor om de så önskar få fira allt möjligt i skolan. Men inte så länge staten driver skola med tvångspengar. Och inte så länge barn tvingas vara i nämnda skola.
Denna fråga kom aldrig upp och det var ingen som någonsin talade om varifrån ”tvånget” att delta i skolans aktiviteter i kyrkan (eller annorstädes) kommer. Uppenbarligen är den frågeställningen antingen utom debattdeltagarnas logiska kapacitet, eller så är det en fråga som man ogärna diskuterar för att man tror att alla är överens. Jag tror själv att det är en blandning av bägge delar: vi är så hjärntvättade i offentlig utbildning och skolplikt att de flesta av oss inte ens reflekterar över att det faktiskt är ett tvång. Snarare har vi lärt oss att tänka att ett avskaffande av skolplikten skulle innebära att vi får vare sig utbildning eller bildning – och ett sådant samhälle vill vi väl inte ha? Så logiskt har många av oss avhänt oss möjligheten att logiskt ta steget till frågeställningens självklara kärna: skolpliktens var eller inte vara. Och samtidigt är skolplikten en fråga som vi inte behöver diskutera, för vi anser att alla är överens om att vi behöver utbildning.
”Tvång” existerar inte i det svenska medvetandet om det är fråga om något som vi anser att alla behöver. Ungefär som att tvingas vaccinera sig mot vissa sjukdomar – för ingen vill väl ha dessa sjukdomar? I så fall är det inte tvång att tvinga alla att vaccineras. Att ingen vill ha bieffekterna av vaccin heller, bortser vi gärna ifrån – för sjukdomen är (kanske) värre än bieffekterna.
Det är förvisso att hoppas på alltför mycket, men nästa gång SVT tar upp frågan om skolan och kyrkan så bör man också ta upp det underliggande tvånget. Tvånget att vara medlem i kyrkan har upphört, men tvånget att gå i skolan finns kvar. Det är alltså inte kyrkan som är problemet – det är skolan.
Jag såg också debatten och det som slog mig var att det bara diskuterade ensidigt denna typ av ”tvång”. Ingenting om allt annat som körs ner i halsen på skolbarnen som t.ex. att ”tjänsterna” som staten erbjuder skulle vara gratis och ingen betalar. Stöld är ok och till och med en rättighet. Detta är ett större problem än att barnen går och tänder några ljus och få höra att man ska behandla varandra med respekt (fruktansvärt!) och att du icke skall stjäla. Socialistisk hjärntvätt är grundfundamentet i alla statlig utbildning och får inte ifrågasättas.
Precis, Joakim! Och där har vi kanske en anledning till att man inte vill diskutera skolplikten när man talar om kyrkan och skolan. För då öppnar man Pandoras ask för allehanda dumheter och hemskheter som sker i skolan. Och då måste man diskutera vad det egentligen är som lärs ut i skolan – och tala om huruvida det är sanning eller hjärntvätt. Och då kommer man otvivelsaktigt också in på frågor som att staten uttryckligen ska göra barnen till ”demokratiska medborgare” genom skolans fostran.
Ja demokrati återkommer överallt i både förskolan och skolans läroplan, även ordet solidaritet….
Klart att skolan inte kan ta barnen till kyrkan. Där får de ju kanske höra talas om att det är fel att stjäla och mörda, samt att man ska behandla sina föräldrar med respekt. Det är ju helt på tvärs med den etablerade ordningen. Tänk hur DET skulle kunna sluta…