Den som endast följer svensk media har möjligen snappat upp att det finns en galning med två förnamn som är en riktigt udda aspirant till republikanernas presidentkandidat. Men det här med österrikisk ekonomi finns inte på kartan. Istället diskuteras mest huruvida man är tillräckligt keynesiansk – och det är precis som när syskon träter. Och konstigt vore väl annars, för alla håller ju med varandra i det stora hela. De är bara oense om detaljerna. Ingen av dem förstår vad pengar är, förstår sig på hur marknaden fungerar, inser att det är en process som vägleds av entreprenörer som riskerar (mer eller mindre) allt för att tjäna pengar på att möta konsumenteras subjektivt hållna och sällan uttalade önskemål. Så det är inte konstigt att diskussionen blir minst sagt snurrig.
Men den världsledande affärstidningen Wall Street Journal har under de senaste åren flera gånger haft artiklar som diskuterar österrikisk ekonomi. Man får anta att svenska journalister, som verkar ha som yrke att (”grävande”?) översätta artiklar från utländska media, får en tom blick och undrar vad som försiggår. Hur som helst så kommer dessa artiklar aldrig till Sverige, varken i original eller översatt form.
Och nu är det dags igen. Idag publiceras på Wall Street Journals hemsida en artikel som analyserar (på riktigt, inte på svenska ekonomijournalisters vis) problemen i Kina. Och man framhåller att det är billig kredit som skapat en rejäl bubbla med felinvesteringar (även om man felaktigt kallar det ”overinvestment” istället för ”malinvestment”). Problemet, skriver man, är att den kinesiska staten genom världshistoriens största stimulanspaket skapat de problem som man nu lider av. Vad har detta med österrikisk ekonomi att göra? Tja, det är ju den österrikiska konjunkturteorin i ett nötskal. Och precis detta förstår man på Wall Street Journal. Från artikeln:
China is a poster child for the Austrian school of economics’ theory of the business cycle. After undertaking the biggest stimulus program the world has ever seen in response to the global financial crisis, the country is drowning in unproductive investments financed with credit.
Behöver jag egentligen beskriva det mer? Läs originalartikeln här: China’s Hard Landing: The state-led growth model is leading the country into trouble
