På ett sätt är det samtidigt både främmande och positivt att Affärsvärlden har en hel artikel om guldmyntfoten (och Ron Paul). Hade vi verkligen sett tidningar av Affärsvärldens kaliber upplåta en del av tidningens dyrbara (?) utrymme till sådant innan den globala finanskrisen? Givetvis skrivs artikeln på ett nedlåtande sätt med ordval som syftar till att mer eller mindre omyndigförklara såväl Ron Paul som anhängare av guldmyntfoten. Uppenbarligen har tanken på en guldbaserad valuta gått från att vara ”något vi gjorde förr” (och det faktum att vi inte gör det längre är alltså bevis på att det inte var bättre förr) till att vara både ett historiskt fenomen (felsteg?) och något rejält knasigt.
Jag har tidigare skrivit på den här bloggen om den enorma ignorans, oförståelse och inkompetens som finns på tidningarnas näringslivs- och ekonomiavdelningar. Att vara ekonomijournalist betyder uppenbarligen att man spottar och fräser i socialistiska floskler – som en journalist – men att man uttalar sig framför allt om sådant som har med pengar att göra (”ekonomi”). T ex skriver Aftonbladet återigen – i en så kallad faktaruta – om att det är skrattretande att uttala att en sänkt minimilön skulle leda till fler arbeten, trots att jag påvisade felet i en tidigare artikel – och de då tog bort just den punkten.
Att ekonomijournalister rent ut sagt är ena riktiga dumhuvuden, som uppenbarligen inte behöver ens medelsvenssonsk kunskap i ämnet de ”analyserar” och skriver om, är väl något vi får lära oss att leva med. Den ekonomiska ignoransen är väldigt utbredd och t o m direkta osanningar hålls för sant i parti och minut.
Lika deprimerande är det att se att Affärsvärlden i samband med (den nedlåtande) artikeln om guldmyntfot (något som uppenbarligen skulle ”vända upp och ned på … världsordningen”*) har en läsarundersökning där man får rösta om förslaget att återinföra guldmyntfoten: antingen tycker man ”ja, smart!” eller ”nej, galet!”. Ungefär två tredjedelar av läsarna – och då är det ändå Affärsvärldens läsare – tycker att det är ”galet”.
Man kan ju fråga sig om de lika gärna skulle acceptera mina egna papperslappar – ”perpengar” i fräckt fyrfärgstryck med statsmannamässiga porträtt på mig själv på framsidan – lika gärna som de accepterar svenska statens falskmyntade sedlar. Skulle de hellre ta perpengar än guld? Knappast.
Varför? Av samma anledning som den kanadensiske reportern, i det numera världskända reportaget, uttalade att dollarn i alla fall backas upp av den amerikanska staten (läs: garanti) medan guld inte backas upp av någon alls. Det är dags att inse att detta inte handlar enbart om ekonomisk ignorans, utan att ekonomisk vetenskap medvetet väljs bort för att den direkt emotsäger etatismen – den blinda, sekteristiska tron på staten.
Ja men Affärsvärlden har ju rätt. Guldmyntfot skulle ”vända upp och ned på världsordningen.” Det är det som behövs.
Då skulle vi bli kvitt en komponent i det globala inflationshelvetet: statlig penningproduktion. Kunde vi sedan bara få stopp på bankernas digitala penningpressar så skulle vi kunna få ordning på saker på riktigt. Det skulle bli betydligt svårare att finansiera krig, välfärdskolosser, indoktrineringsanstalter och annat röstköp. Det skulle också bli betydligt knepigare att finansiera bonusfester utan verklig prestation.
Jag förstår att en sådan värld ter sig mycket skrämmande för somliga.
(Ännu bättre vore förstås att inte ha någon myntfot alls, utan låt folk välja vilka pengar de vill ha.)
Visst är det så, världen skulle vändas över ända helt. Men jag tror knappast att Affärsvärldens reporter menar att en guldmyntfot radikalt skulle förändra världsekonomin så att vi undviker ”inflationshelvetet”. Det finns inga (noll) som helst spår av någon slags förståelse för ekonomi, pengar, eller hur marknaden fungerar i den artikeln. Det är bara floskler och kängor till höger och vänster. Guldmyntfoten är en barbarisk relik, ett uttalande som alla hobby-keynesianer religiöst tror på.
Jag håller med dig, förstås. Men jag tror inte att guldmyntfoten skulle te sig skrämmande för folk av den anledning du nämner. För jag har väldigt svårt att se att de har en aning om vad det betyder. Det finns ingenting som tyder på att de fattar ett dyft av hur ekonomin fungerar eller vad pengar har för roll i den. Så för dem är guld som pengar en historisk relik som bara leder till trubbel för att guld inte är lika ”flexibelt” som betalningsmedel. Och det är ju problematiskt, för ”alla vet” ju att marknader inte fungerar – inte utan staten…
Jag tror att ignorans är förklaringen till dumheterna vi läser i tidningarna och hör på tv. Det handlar väldigt sällan om meningsskiljaktigheter baserade på förståelse.