Polisiär planekonomi, del 2

Efter att DN tidigare påvisat att den statliga ”skydds”-produktionen lider av underskott, har tidningen nu avslöjat att polisen dessutom fifflar med brottsstatistiken; till ”uppklarade” brott har man även räknat alla avskrivna brott, och då blir det ju förstås oerhört enkelt att upprätthålla ett skimmer av effektivitet. Men som vi tidigare har påpekat är det förstås teknisk omöjligt för en statlig planekonomisk verksamhet att vara effektiv, eftersom det är omöjligt att veta hur man ska allokera resurserna, och eftersom det inte finns någon koppling mellan vinster och förluster, utbud och efterfrågan. Detta gäller precis lika mycket för den statliga polisen i Sverige som för de statliga fabrikerna i Sovjet. Byråkrater drivs av godtyckliga politiska mål och gör därför allt de kan för att leva upp till dessa, vilket nästan aldrig stämmer överens med de faktiska behoven hos de som konsumerar deras tjänster.

Varför litar vi på ett statligt monopol för att producera all skydd och rättvisa, när vi aldrig skulle lita på ett statlig monopol för att producera alla kläder och mobiltelefoner?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *