Arbetsdelningens betydelse och gränser

Sedan Adam Smith har ekonomer förstått den enorma produktivitetspotential som framkommer genom arbetsdelning. Genom att dela upp en arbetsuppgift i flera moment och låta olika personer fokusera på och arbeta uteslutande med de olika momenten ökar den totala produktiviteten markant. Ricardo vidareutvecklade denna förståelse och visade att även i situationer där en person är bättre på samtliga uppgifter tjänar alla inblandade på att dela upp arbetet emellan sig.

En kirurg som också är oerhört skicklig på att förbereda för operation och tvätta instrument gör alltså både sig själv och samhället en tjänst genom att anställa en sjuksköterska (eller köpa tjänsten av till exempel en personaluthyrningsfirma) som är sämre både på att vara läkare och att bistå vid operation. Anledningen till detta är att genom att fokusera på den relativt mer produktiva uppgiften (i det här fallet att utföra operationer) kan läkaren producera större totalt värde trots att en del av vinsten betalar sjuksköterskan. Effekten av detta är att läkaren tjänar mer, sjuksköterskan får ett jobb, samt samhället i övrigt får tillgång till både mer medicinsk kompetens och mer läkartid/behandling.

Läs hela artikeln, av Per Bylund

Relaterad artikel
Den ekonomiska teorin om företag: En återblick till framtiden.

Se också Per Bylunds artikelarkiv

3 reaktioner på ”Arbetsdelningens betydelse och gränser”

  1. Vad finns det för indikationer på att huvudparten av produktionsprocessflödena på marknaden fortlöpande innefattar fler och fler manuella arbetsmoment?

  2. Hur bör man exempelvis tolka detta?

    Citat: ”… Totalt sett har volymen i betalt
    arbete varit nästan konstant under hela 1900-talet: kring sju miljarder
    timmar per år. Men arbetet har gradvis lagts ut på allt fler personer: en
    arbetstidssänkning till hälften (ungefär i takt med befolkningsökningen).
    Denna historiska trend av arbetsdelning – att ”dela på jobben” – bröts
    kring 1980. Samtidigt fick vi problem…
    Vi behöver inte arbeta mera för vår materiella försörjning…”
    http://www.lars.ingelstam.se/lars.ingelstam.se/Artiklar_files/Corren%2029%20dec%202006.pdf

  3. Uno,

    Man kan mycket väl tänka sig att uppdelningen i fler arbetsmoment sker i olika takt eller omfattning i olika sektorer. Vissa branscher har t ex genomgått en omfattande standardisering och ansvarsuppdelning – IT och systemutveckling är bra exempel – medan andra är mer ”mogna” redan. Samtidigt ska man vara uppmärksam på att ”avskaffade” arbetsuppgifter mycket väl kan vara ett ”hopp” i termer av arbetsdelning. Att en arbetsuppgift inte längre görs av egna anställda innebär ofta en ökad arbetsdelning, liksom automatisering av tidigare manuella eller semi-manuella uppgifter eller rutiner innebär arbetsdelning. Det är egentligen ingenting i arbetsdelningsteorin som säger att uppdelade moment måste ske (1) inom den organisation som tidigare utförde dem eller (2) av människor. I den komplexa verkligheten kan det således bli svårt att identifiera ”tydlig” arbetsdelning.

    Vad gäller Lars Ingelstam-citatet så är 1900-talet ett specialfall. Det finns mycket som tyder på att vi under de senaste 100 åren i historiskt sett väldigt stor utsträckning konsumerat vårt kapital och levt av de produktivitetsökningar som skapats tidigare. Inte minst har krigen naturligvis varit destruktiva, men vi har också under det gångna århundradet sett enorm våldsverkan på ekonomin av politiken: inflation, förstörda valutasystem, reglerade ekonomier, avskaffande av frihandel, osv.

    Jag vill hävda att mycket av den utveckling vi sett under 1900-talet framför allt är en fortsättning på den produktivitetsökning som börjat rulla på allvar på 1800-talet och som inte ens politiker kunnat stoppa. Däremot har vi fått allehanda kriser (depressionen mm) som ätit upp en stor del av vårt kollektiva välstånd.Och vi har konsumerat en rejäl del av det välstånd vi annars hade haft genom att belöna icke-arbete, lathet – och samtidigt helt anammat politiska och värdelösa valutor istället för marknadsvalutor som guld och silver.

    Det är säkert sant att den ökande arbetsdelningen i stora delar avbröts kring 1980. Man kan givetvis diskutera årtalet, men jag ser det inte som orimligt. Men anledningen till detta avbrott är inte något som hände 1980, utan som effekt av decennier av destruktiv politik som slagit undan benen för marknaden och de entreprenörer som vi tidigare litat till att skapa det välstånd vi åtnjuter.

    Jag hoppas att den här kommentaren är åtminstone lite klargörande.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *