Det är skillnad på folk och folk

Trots tidigare löften av Maria Larsson så kommer de så kallade barnhemsbarnen inte att få någon kompensation av staten. Trots att myndigheternas egen utredning har rekommenderat detta.

Det bisarra med själva utredningen är att man har satt en gräns där den föreslagna kompensationen endast ska gälla de som utsattes för vanvård mellan 1920-1983. Att det finns offer även efter detta årtal har jag skrivit om tidigare. Hur valde man detta datum och satte en gräns? Blev det enklare att erkänna ja det har varit så här men det var längesen? Jag antar att det på detta sätt blir enklare för svenska folket att skrika upprört en stund för att sen återgå till sin törnrosasömn. För staten gör aldrig fel, och har den gjort fel så finns det alltid en bra ursäkt. Allt tyder nu även på att Riksförbundet för samhällets styvbarn kommer att bojkotta den ceremoni staten har anordnat för att be om ursäkt.

Den här typen av händelser visar återigen att du inte är värd vatten för staten och att det är skillnad på folk och folk. Vår indelning i privat och publik lag ger en gruppering rättigheter att begå illdåd som aldrig en individ skulle få utföra. Som vanligt är även staten utredaren och domaren i de konflikter där den själv deltar.

Se även: Aftonbladet | Sydsvenskan | GP

3 reaktioner på ”Det är skillnad på folk och folk”

  1. Jag tycker det är bra att så beslutades. Staten har ingen kompensation att ge, de har inga pengar. Skattebetalarna har pengar. Men det är inte skattebetalarna som har vanvårdat någon. Det är givetvis inte rätt att kompensera någon för sina egna brott med någon annans pengar.

  2. Vi ska väl inte direkt hänga upp oss på den ”delsegern”, utan mera se det som ett gyllene tillfälle att peka fingret mot/åt staten 🙂

  3. @Jrgen, ja där håller jag självklart med dig. Staten har inga pengar att ge ut och jag förespråkar inte heller att staten ska stjäla för att sedan kompensera. Men en trevlig kompensation hade väl varit att de avvecklade sig själva?

    Jag hade två poänger:
    1. Det bisarra situation som uppstår när staten dömer i konflikter där den själv är part och den dubbelmoral vi har med en dubbel uppsättning lagar.
    2. Att staten inte är så felfri som gemene man tror utan ibland spricker fasaden för en stund och alla kan betrakta kejsaren utan kläder.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *