Vem som helst förstår egentligen att om man höjer lönerna så har man råd att anställa färre människor. Detta gäller, trots socialisters påtryckningar, även företag: om man tvingar dem att betala mer för alla arbeten så försvinner en massa jobb. Och det gäller framför allt de arbeten som inte skapar så stort värde – varför ska man betala någon 100 kr i timmen för ett arbete som inte ger mer än 90 kr? Vem tar frivilligt på sig den förlusten? Nej, det är nästan alltid bättre att vara utan tjänsten och därmed inte gå med förlust. Istället kan befintliga anställda jobba lite mer, man kan automatisera arbetet eller på andra sätt försöka se till att just detta arbete inte behöver utföras.
För det handlar faktiskt om att göra så mycket som möjligt av så lite som möjligt. Den så kallade ”marknaden” är det utan tvekan bästa ”instrument” vi har för att maximera nyttan av alla de knappa resurser vi har på denna jord. Det innebär att man inte anställer någon som man vet kommer att skapa mindre värde än lönen man tvingas betala, precis som man inte på andra sätt kastar pengarna i sjön (bokstavligt talat eller inte).
Men det finns alltid en mängd skojare som försöker visa på motsatsen – för det vore så skönt om man kunde få något gratis. Tänk om man kunde få fler jobb genom att ge alla en högre lön! Skulle det inte vara alldeles underbart? Jo, förutsatt att lönen faktiskt är värd lika mycket som nu och att vi fortfarande producerar varor och tjänster till priser som folk har råd att betala (ett av kapitalismens stora bidrag till civilisationen). Men det är förstås omöjligt; vi talar om fantasier, önsketänkande och en modern variant av alkemi: att kunna skapa äkta guld av värdelösa ingredienser.
Men med empiriska studier kan man bevisa nästan vad som helst. Tänk er att vi samlar ihop information om bilar på väg längs motorvägen från Stockholm till Göteborg. Vi tar ögonblicksbilder och lägger in information om bilarnas färg, fart, position osv i en databas. Tänk dig sedan att någon häller ut spik någonstans längs vägen strax efter Mjölby, så att en massa bilar får punktering och det blir trafikstockning. Inga bilar kommer någonvart förrän vissa svänger av och tar vägen österut och kör via Boxholm, Tranås och Aneby.
Nu återkommer vi och tar en ny ögonblicksbild – och ser att bilarna redan passerat Aneby och åter är på motorvägen i eller runt Jönköping. Vi kontrollerar för en mängd faktorer såsom väderlek, årstid, bilmärken och huruvida de har sommar- eller vinterdäck. Men vi måste ändå dra slutsatsen att bilarna faktiskt har tagit sig långt närmare Göteborg och att de fortfarande ligger på E4. De kanske redan hunnit passera Jönköping, trots att de tog en omväg (men omvägen ser vi förstås inte i våra data).
Vår slutsats? Det är egentligen självklart. I första ögonblicksbilden är bilarna strax innan Mjölby och i andra ögonblicksbilden är de i Jönköping. Vi ser alltså att spik på vägen inte har någon påverkan på trafiken från Stockholm till Göteborg, utan det verkar vara tvärtom. Vi kan ju trots allt visa att bilarna tagit sig ändå från Mjölby till Jönköping och att de gjort så fastän det är spik på vägen. Så enligt våra data så flyter trafiken som förväntat – och vi kan med gott mod slå på stora trumman och hävda att spik på vägen inte påverkar trafiken. För vi har kontrollerat dessa data med en mängd variabler (bilarnas färg och märke, väder, osv).
Den som har IQ som överstiger 25 inser ju att det här bara är larv: man kan ju inte jämföra bilarnas tidigare position (Mjölby) med den nya positionen (Jönköping), utan man måste ju säga att ”nu är bilarna i Jönköping, men var hade de varit om det inte varit spik på vägen?”. Den frågan är kontrafaktisk och faller tillbaka på en teori om trafikmönster, hastigheter, väglag osv. Med andra ord går den inte att mäta empiriskt, för det var ingen av bilarna som vid samma tid körde E4 från Mjölby till Jönköping – för där var det ju spik, punktering och trafikstockning. Så vi måste förlita oss på fysiska och rörelselagar, kunskap vi redan har.
Modern vetenskap verkar ofta strunta helt och hållet i sådant ”larv” som inte går att mäta empiriskt. Vi kan ju visa med våra data att bilarna först var i Mjölby och sedan i Jönköping – och att spikarna därför inte hade någon påverkan på trafiken (i våra data i alla fall).
Med andra ord: en höjd minimilön kan påvisas leda till fler arbetstillfällen än förut, som denna MIT-forskare hävdar. Vi behöver inte bry oss om huruvida ekonomin som helhet växt, eller om efterfrågan på lågproduktiv arbetskraft ökat, eller andra faktorer. Vi kan ju se tydligt att vid en minimilön på X hade vi Y arbetstillfällen och vid en högre minimilön hade vi Z arbetstillfällen – och Z är större än Y. Alltså: en höjd minimilön har ingen minskande effekt på antalet arbetstillfällen, precis som spik på vägen inte har någon effekt på trafiken…
Pingback: Krugman ber om ursäkt « Ludwig von Mises Institutet i Sverige