Det har stormat en hel del kring den så kallade ”fettdoktorn” Annika Dahlqvist, som hade modet att säga ifrån när vetenskaplig forskning började visa att den massiva folkhälsofascismen missar målet i sin fettskräck. För i senare forskning, som haft möjlighet att kontrollera för långt fler variabler och typer av näringsämnen, har det visat sig att kolhydrater mycket väl kan vara en långt större ”bov” när det gäller såväl fetma som hjärt- och kärlsjukdomar.
Men man utmanar inte etablissemanget ostraffat. Och media är inte sena att haka på när någon attackerar det politiskt inkorrekta. Istället blåser man upp ingenting till något stort (man har inte ens en fjäder, men man får det ändå till en hel hönsgård). Och uppenbarligen har Dahlqvist i tester legat strax över gränsvärdet till diabetes och då slår man på stora trumman: lågfettkosten har gett ”fettdoktorn” diabetes! Och, naturligtvis, påtalar man att forskningen visar att man får diabetes av att inte följa Folkhälsoinstitutets rekommendationer.
”Forskningen”? Jo, man har i tester visat att möss som matas med kokosnötsolja kan få nedsatt insulinproduktion.
I dagens Aftonbladet fortsätter häxjakten – och det blir bara töntigare och töntigare. Nu visar man att det har publicerats en ny bok där ”fettdoktorn” kritiseras (en fantastisk nyhet!). Boken visar nämligen att det finns företag med intressen i köttbranschen som sponsrat forskning om just… kött! Och samma forskning visar att kött inte är farligt.
Slutsatsen är naturligtvis att slutsatserna är köpta av industrin, som vill lura folk att äta deras farliga produkter. Det är ju så marknaden fungerar, om man får tro medialogiken och dumvänsterns hjärntvätt – företag är oerhört kortsiktiga och vill bara ha snabba vinster, även om det innebär att alla kunderna dör en plågsam men omedelbar död. Se på detta bevis:
Den mäktiga amerikanska kött- och mejeribranschen har i många år sponsrat forskare med tiotals miljoner, för att de ska ta fram uppgifter som visar hur bra det är med kött. Professor Nancy Rodriguez har till exempel fått fem miljoner kronor, och säger numera att kött är ”ett centralt element i en hälsosam diet”.
Se där, det är bevisat bortom alla rimliga tvivel – en forskare som fått forskningsmedel och sedan tror på resultatet i sin egen forskning. Hemska tanke! Det är ju så mycket bättre att ha forskare som inte bryr sig om sina forskningsresultat om de inte stämmer med statens och den politiskt korrekta tankepolisens predikningar. Integritet handlar om att följa statens rekommendationer i vått och torrt.
Dessutom säger man i artikeln att kött är dåligt för miljön. Japp, uppenbarligen kommer vi som äter kött att dö för att det är dålig mat. Och vi kommer också att döda alla andra, för vår köttkonsumtion kommer att förstöra hela planeten. Så hur kan någon i rimlighetens namn säga att vi ska äta kött?
Och läkaren Andreas Eenfeldt, som i artikeln hängs ut tillsammans med ”fettdoktorn”, citeras i sin totala naivitet: ”Man ska inte överdriva det där med ekonomiska bindningar”. Game, set, and match! Bevisat skyldig. Han går i kapitalets ledband och man kan inte lita på honom eller något han säger. Nej, se det finns en bok som säger något annat – och dessutom i linje med det politiskt korrekta.
Det jag finner så oerhört frustrerande i detta är att det inte är någon som bryr sig om vad det innebär att forska. Eller att ens tänka igenom vad de säger. För forskningen är inte styrande för resultaten – forskningen sker oftast på universitet, vars hela existens baseras på integriteten i forskningen. Just därför tar man inte emot forskningsmedel som styr forskningen, och inte heller låter man forskare ha hand om sina pengar (!). Istället betalas forskningspengar till universitetet, från vilkens byråkrati forskare får kvittera ut pengar att täcka kostnader som har direkt med (redan kontrollerad och godkänd) forskning att göra. Den forskare som tillverkar resultat blir omedelbart utkastad från universitetet och blir paria i forskarkretsar; karriären förstörs omedelbart vid blotta misstanken om att allt inte gått rätt till. Så vari ligger påverkan från köttindustrin?
Industrin investerar i forskning på kött från universitet, men har ingen möjlighet att styra resultaten. Så varför skulle de vilja göra detta? Tja… av samma anledning som Volvo investerar i forskning om nya motorer, aerodynamisk design och nya drivmedel, kanske? Jag har svårt att se hur det kan anses vara konstigt att köttindustrin vill veta mer om sina produkter – och att de kanske vill visa att deras produkter inte är så farliga som tankepolisen säger att de är.
Men det mest frustrerande av allt är att man i samma andetag säger att all forskning som finansieras av kapitalet är opålitlig (om inte direkt farlig), medan forskning som finansieras av statens politiker och byråkrater naturligtvis är neutral och ren kunskap. Om nu påverkan sker genom att investera i forskning, varför gäller det inte den absolut största finansiären av forskning?
Faktum är att det är lätt att bevisa att kapitalet har minimalt inflytande överforskningsresultaten, helt enkelt för att de går genom de officiella kanalerna och har allt att förlora på att styra resultatet. Och för att de står för en mycket liten del av all forskning. Dessutom kan både köttindustrin och antiköttindustrin sponsra forskning om kött – så vad är problemet?
Problemet är att staten monopoliserat det mesta av forskningen genom att kontrollera den absolut största delen forskningens finansiering. I USA sker den mesta forskningen på National Science Foundations (NSF) nåder – NSF är en statlig organisation. (En motsvarande organisation, National Institutes of Health (NIH), finns inom medicinsk forskning.) Och precis som i Sverige är politiker inne och pillar på forskningens mål genom att styra vad pengarna används till. Eftersom de kontrollerar merparten av finansieringen är detta ett enormt problem, för den som gör sig ovän med NSF förstör hela sin karriär – helt enkelt för att det inte finns speciellt mycket forskningsmedel att söka om dörren till statens kassakistor stängts igen. Detsamma gäller inte om man inte presterar resultat som gillas av t ex en kycklingköttsproducent (som för övrigt inte har rätt att ställa krav på forskningens resultat – i direkt motsats till statens forskningsorgan).
Låt oss göra en snabb jämförelse i inflytande: Aftonbladet talar om ”kött- och mejeribranschen” (den ”mäktiga”) som ”i många år” har sponsrat forskning med ”tiotals miljoner [kronor?]”. Följande är hämtat från NSFs hemsida: ”NSF’s FY [fiscal year] 2012 Budget Request is $7.767 billion, an increase of $894.49 million (13 percent) over the 2010 Enacted level.” Helt uppenbart är köttindustrins forskning oerhört farlig i sammanhanget, för den uppgår ju totalt till… öhm… säkert nästan en halv procent av ökningen av NSFs årliga forskningsbudget… (Räknat på en dollarkurs om 6,50 och med ”tiotals” översatt till trettio.)
Förvisso används inte hela NSFs budget till forskning på kött. Men å andra sidan är Aftonbladets uttalande att man satsat tiotals miljoner på forskning ”för att … ta fram uppgifter som visar hur bra det är med kött” bara påhittat nys. Så jämförelsen är ändå relevant – just för att det är en sådan enorm skillnad i finansiering av forskningen.
Som vanligt handlar hela mediahysterin om det alldeles vanliga vurmandet om den allomfattande staten. Och framför allt: skräcken inför att någon stackare vågat säga emot det staten säger att man ska tycka. Oavsett om det är rätt eller fel. Eller snarare: det är ju fel, per definition. För staten har ju alltid rätt. Hur skulle det annars se ut?
