Nollränta ger nolltillväxt

Federal Reserve lät den 9 augusti meddela att man under de närmaste två åren kommer låta styrräntan vara noll, eller 0 – 0,25 procent för att vara exakt. (Det är för övrigt något nytt och helt häpnadsväckande att garantera bankerna en specifik tid med nollränta under vilken de kan låna gratis och till exempel tjäna riskfritt (nåväl) på ränta i statsobligationer.) Det är tänkt att detta ska stimulera fram den tillväxt som USA behöver för att finansiera skulder och äventyr. Börserna jublade en halv dag på det glada beskedet. Tyvärr är detta bara ett exempel på alla de oräkneliga villfarelser som man snubblar över i den ekonomiska mittfåran. Den här är dessutom av ett särdeles farligt slag. Nollränta ger nämligen inte mycket mer än nolltillväxt. Precis som visats av de senaste tre årens nollränta.

Enligt trivial makroekonomi går resonemanget som följer. Låg ränta uppmuntrar företag att låna till investeringar, och dessa investeringar ger upphov till mer jobb och ekonomisk tillväxt. Enkelt och logiskt. Dessvärre alldeles för enkelt och alldeles fel.

All ekonomisk verksamhet syftar till att i slutändan producera varor och tjänster för konsumenter. Förenklat kan man därför se ekonomin som en komplex apparat som producerar (1) kapitalvaror och (2) konsumtionsvaror. Kapitalvaror, eller kort och gott “kapital”, är till exempel maskiner, verktyg och kontorslokaler. Kapitalvaror förbrukas inte direkt av konsumenter, men de används i någon fas av produktionskedjan för konsumtionsvaror. Den ekonomiska produktionsapparatens kapacitet begränsas av tillgången på råvaror, arbetskraft och kapital. Det betyder till exempel att om man vill öka produktionen av konsumtionsvaror måste produktionen av kapitalvaror minska för att frigöra de nödvändiga resurserna.

Ekonomisk tillväxt innebär att den ekonomiska apparaten förmås att producera mer i förhållande till resursförbrukningen, det vill säga att produktiviteten ökar. Ekonomisk tillväxt är inget objektivt nödvändigt mål, men många människor tycker om ökad civilisation och stigande levnadsstandard. Några exempel på ekonomisk tillväxt är

• – hälsosammare och billigare mat till flera människor
• – bättre och tillgängligare sjukvård, högre livslängd
• – billigare och snabbare datorer
• – bränslesnålare motorer
• – resursnåla och miljövänliga produktionsmetoder
• – mer fritid och tid med familjen

Det viktigaste sättet att skapa ekonomisk tillväxt och höja produktivitet och levnadsstandard är genom att öka mängden kapital i den ekonomiska apparaten. Men kapitalbildning tar resurser i anspråk eftersom innovation och byggande av nya produktionsanläggningar kräver arbete, råvaror och kapital. Tillgängligheten av dessa resurser är en begränsande faktor, varför kapitalbildning kräver att konsumtionen tar ett steg tillbaka medan kapitalet byggs ut. Att hålla tillbaka konsumtionen av resurser och istället investera dem i nytt kapital för framtida produktion kallas för sparande. Med andra ord är sparande en förutsättning för ekonomisk tillväxt.

För många är denna definition av sparande främmande. De är vana att tänka att sparande innebär att man lägger pengar i madrassen eller sätter pengar på banken, men inte att man avstår att konsumera produktionsresurser. Men pengar är bara ett bytesmedel och ofta blir ekonomiska samband faktiskt lättare att förstå om man tänker “bortom pengar”. Till exempel betalas min lön ut i pengar, och med pengarna köper jag mat och husrum. Genom att tänka bortom pengar inser man att jag faktiskt byter arbetstid mot mat och husrum.

Genom att tänka bortom pengar inser man också att sparande enligt definitionen ovan faktiskt stämmer överens med den normala förståelsen av ordet. Den som sparar pengar på banken avstår nämligen under en tid från att använda sin köpkraft för konsumtion. De sparade pengarna lånas istället av ett företag, som i sin tur använder pengarnas köpkraft till att investera i kapital. När sedan företaget med hjälp av de nya investeringarna skördat vinsten av nöjda kunder kan företaget återlämna den lånade köpkraften till spararen med ränta.

En annan, ännu enklare, illustration är en bonde som skördat sin åker. Han kan välja att konsumera en större eller mindre del av skörden. Ju mindre han konsumerar desto mer kommer han kunna så och skörda nästa sommar.

Vid det här laget bör det stå klart att den gängse tron på att konsumtion driver ekonomisk tillväxt är grundlös. Likaså idén att man kan stimulera fram tillväxt genom att uppmuntra till konsumtion. Mer konsumtion leder till mindre investeringar som leder till lägre tillväxt och välstånd.

Det bör nu också stå klart hur låg ränta hindrar ekonomisk tillväxt. Att avstå omedelbar konsumtion till förmån för kapitalinvesteringar och framtida konsumtion är en mänsklig uppoffring. Utan vederbörlig kompensation för denna uppoffring, i form av ordentlig ränta, kommer inte många lockas till att minska sin resurskonsumtion. Därmed blir det mindre utrymme till kapitalinvesteringar. Det är i sig inget problem om ett folk föredrar att konsumera istället för att spara och investera. Det är en smaksak och upp till var och en. Men att tro att man med den politiska piskan kan stimulera fram nationell ekonomisk tillväxt och välstånd genom nollränta är en enfaldig villfarelse.

Kommentera artikeln på bloggen.