Efter ett tips på lewrockwell.com tittade jag igår igenom filmen The Soviet Story igår med ett av de äldre barnen. Man upphör aldrig att förundras över socialismens förmåga att utradera moral och sunt förnuft ur friska människors sinnen. Och vad människor som omfamnar socialismens djävulska dårskap blir kapabla till. Och vilken oöverträffad förmåga statsapparaten har att övertyga om sådana ideologier.
Det uppskattas att socialismen i dess olika former – t.ex. sovjetkommunism, nazism, fasicsm, och de olika asiatiska varianterna – har ca 100 miljoner människor på sitt samvete.
Jag söker förgäves i mitt sinne efter de historielektioner som beskrev socialismens ondska och kallblodighet. Kanske var jag borta från skolan den månaden då vi fördjupade oss i detta viktiga ämne. Kanske har jag förträngt det i psykologiskt trauma. Mitt barn har snart gått ut grundskolan och kan heller inte minnas dessa lektioner. Han måste också varit frånvarande.
Att nazismen är ”höger” och under sin verksamma tid mördade 6 miljoner judar har vi alla fått lära oss.
Men att nationalsocialismen egentligen är en gren av socialismen, och att denna lilla gren bara står för en bråkdel av socialismens totala offerskörd har man liksom ”glömt bort” i sammanhanget. Och att till exempel ett av de många omfattande folkmorden var då sovjeterna 1932-33 beslagtog skörden i bland annat Ukraina, och svalt ihjäl 10 miljoner människor på ETT ÅR! Liksom att sovjeterna drev koncentrationsläger och genomförde massavrättningar 20 år innan tyskarna. Och fortsatte långt efter andra världskriget slut.
Man undrar över vitsen med att göra historia till ”kärnämne” om det inte ens sannfärdigt orkar peka ut den ideologi som är skyldig till tidernas största folkmord. Kan det vara förklaringen till att var tjugonde röstande svensk fortfarande lägger sin röst på VPK, de svenska företrädarna för avundsjukans och mördandets ideologi?
Nazismens brott fick man som du säger utförligt redovisat i skolan. För kommunismens brott rekommenderar jag Stalin den röde tsarens hov
och Den unge stalin av Simon Sebag Montefiore som är en väldigt personlig skildring efter att ha läst tusentals brev mellan Stalin och hans närmaste män. När jag läste Gulag av Anne Applebaum mådde jag dåligt i flera veckor efteråt, den är långt värre än alla skildringar ifrån Tyskland (om det nu går att göra en skala på så fruktansvärda brott). Stora skillnaden här är att Tyskland har haft sina rättegångar.
För fem år sen läste jag även Mao The Unknown Story http://en.wikipedia.org/wiki/Mao:_The_Unknown_Story av
Jung Chang and Jon Halliday och den slår allt. Både i mängden döda och hur man gjorde det. Han lyckades verkligen att få barn att tortera sina föräldrar osv. Den boken tänker jag fortfarande på ibland så det gäller att stålsätta sig om man ska läsa den. Ja och i Kina har det som bekant inte hänt så mycket på denna front. Det som är pinsamt med denna bok är att Jan Myrdal förekommer två gånger som ett exempel på duktiga idioter som var där på besök. I ett samtal med Mao säger Myrdal att han besökt norra Kina och att det var fantastiskt att gå på så historiskt mark (där Mao började sin revolution). Då skrattar Mao länge, detta var ett av de ställen där Mao dödade flest…
Emellanåt får någon löpa gatlopp i media för att deras farfar eller mormor var med i nazistpartiet men att det finns de som fortfarande idag ser Mao som en fin människa verkar inte vara relevant. Birgitta Dahl har fortfarande svårt att förstå att hennes fina Pol Pot gjorde allt det där (även om hon efter mycket om och men har tagit avstånd).
Förhoppningsvis blir det bättre för honom på gymnasiet, Klaus. Beroende på lärare kan man faktiskt få sig en väldigt sansad historieundervisning, jag märker själv så här i efterhand hur otroligt bra min lärare har varit på en fronten. Han gick t.ex. hyfsat detaljerat igenom olika massmord som kommunistiska regimer stått för, bl.a. Stalins stora svält. Forum för levande historia har sedan några år tillbaka också tagit tag i saker och har sedan några få år tillbaka givit ut en längre skriftsamling om samtliga kommunistiska regimer och deras brott som förhoppningsvis finns tillgänglig på varenda gymnasieskola.
Jag läste Historia A på gymnaset för inte alltför många år sedan. Har inga minnen av att vi ens berörde 1900-talet. Absolut inga krig. Så det skiljer nog en hel del (alldeles för mycket) mellan olika lärare/skolor.