Ett tankeexperiment om girighet

Den invigde kan möjligen, genom att se på bilden intill, redan gissa sig till vad som åsyftas med denna artikel, speciellt som detta inte är nytt på något sätt, men det är viktigt att vi använder oss av detta experiment för det har oanade möjligheter och kan ge de mest djupsinniga akademiker eller övertygade politiska makthavare en genuin och förhoppningsvis, öronbedövande tankeställare.

Vi kan nog hålla med om att den välkammade och säkerligen bortskämda överklassflickan intill, i sin fina klänning, håller ett stadigt grepp om ett antal dyrbara dockor. Vi tycker nog att tre dockor är överflöd, hon har ju bara två händer att leka med. Hon är förmodligen girig och lite självisk och vill inte dela med sig så vi hoppas och förväntar oss att en vuxen kan förklara för henne hur omedgörlig hon är som vägrar låta sin kusin leka med dockorna och att hon måste vara mer osjälvisk. Inte helt oväntat kanske hon fortfarande vägrar och till och med blir arg, men hon måste lära sig, så kanske man måste hota med att ta ifrån henne alla dockor. Flickan måste ju lära sig att dela med sig.

Innan vi börjar studera flickans beteende i lite mer detalj är det viktigt att förstå att så gott som alla inom västvärldens kulturer delar eller åtminstone känner igen dessa åsikter som vardagliga begrepp och någonting som vi alla upplevt, åtminstone som åskådare, men troligtvis även som medverkande. Men som det ska visa sig så har vi helt missuppfattat och förvrängt både flickans beteende och hur vi ”hjälper” henne att förstå omvärlden och våra värderingar. I själva verket så har flickan instinktivt begripit situationen långt bättre än de allra flesta vuxna. Vuxna som sedan länge slutat använda sig av logiska resonemang.

Om flickan själv kunde förklara vad som händer kanske det istället skulle låta så här; ”Ni ser på bilden hur misstänksam jag är och anledningen är att dessa tre dockor är min egendom och jag värderar dem högst av alla mina egendomar. Jag finner det obegripligt att varje gång min osympatiske kusin kommer på besök så beslagtas åtminstone en av mina dockor för att min kusin ska kunna leka med den. Detta strider mot min äganderätt och de vuxna som med hot, tvång och till och med våld förgriper sig på min egendom är orättvisa och förtjänar endast mitt förakt. Många gånger har jag försökt illustrera denna orättvisa för mina föräldrar genom att förgripa mig på deras egendomar, som när jag klippte fina mönster i mammas söndagsklänning och när jag beslagtog pappas telefon för att ha något att leka med i badkaret, men de tycks inte förstå”.

”Att vi tror att vi är beskattningsskyldiga är först och främst resultatet av en effektiv och ensidig utbildning, eller indoktrinering”

Ett barn förstår instinktivt vad äganderätt är men sådana tankar fördriver statens utbildningsmonopol med hjälp av grymma exempel, hot och tvång. Detta görs oändligt enklare då föräldrar redan blivit programmerade i sin egen statligt godkända uppfostringsanstalt och kan förbereda barnen. Det finns många anledningar till att staten föredrar att människor ska veta att de inte får äga någonting. Men den främsta anledningen är att det förbereder oss på att bli bestulna på en mycket stor andel av våra inkomster från vårt arbetsliv genom diverse komplicerade skatter, moms och andra avgifter på konsumtionsvaror. Att vi tror att vi är beskattningsskyldiga är först och främst resultatet av en effektiv och ensidig utbildning, eller indoktrinering, vars första stadie illustrerats ovan, och som sedan härdas med hjälp av dyrbar marknadsföring och om du fortfarande visar spår av tvekan eller ovillighet så kan staten tvinga dig med hot, tvång och slutligen med våld.

Vad skulle nu hänt om flickan istället för att få sina rättigheter kränkta blev upprymd av nyheten att ”visst är dockorna dina och du behöver inte dela med dig om du inte vill”. Logiken i resonemanget säger oss att det sannolikt inte skulle dröja länge innan de två kusinerna leker tillsammans i fredligt samförstånd och dockornas tillhörighet skulle vara bortom allt tvivel. En flicka skulle känna sig glad för att få en lekkamrat som hon frivilligt kan dela med sig en begränsad lektid med en docka till och kusinen skulle tycka det vara roligt och känna sig privilegierad att kunna få leka med någon annans egendom, om än högst temporärt.

Det underbara i detta resonemang är att flickan skulle ha lärt sig att man verkligen känner sig bra och bygger vänskap med att vara givmild och generös. Kusinen skulle dessutom verkligen lära sig uppskatta generositet och inte ta välgörenhet för givet.

Är det inte just så som vi bör leva tillsammans? I fredligt samförstånd? Med respekt för andras rättigheter? Människor måste få kunna ta ansvar för sig själva och sen uppmuntras genom goda exempel att ta hand om de som inte själva har samma möjligheter. Detta kan omöjligen fungera i ett samhälle baserat på tvång och våld och där enorma resurser försvinner i byråkratiska avgrunder. Har vi som individer tillgång till allt vad vi förtjänar i vårt arbetsliv har vi dessutom råd med mycket mer genuin, effektiv, och framförallt frivillig välgörenhet. Kan det verkligen vara så svårt att förstå att stöld är fel och att det inte kan motiveras av någonting, vare sig det genomförs av ett gäng ligister eller ett gäng som säger sig vara upprätthållare av lag och ordning. Skulle du själv vilja peka en pistol på en skattevägrare? Vem kan ge dig den rättigheten?

Det är dags att avbryta detta kollektiva marscherande mot en totalitär och allsmäktig stat och kämpa för individens medfödda rättighet till sitt eget liv, sin egen frihet och sin egendom. Staten är ett abstrakt påfund och den är sammansatt av individer som anser sig ha större rättigheter över ditt liv och det du producerar än du själv. Dessa rättfärdiga, oproduktiva och principlösa individer är den värsta sortens människor och sannolikt de som kommer att vara minst generösa med sina resurser då de är helt inställda på att leva på andras bekostnad.

Det är vårt system, demokratin, som uppmuntrar detta förgripande på individer och som gradvis resulterar i människans förtryck, alltid med motiveringen att det är “för allmänhetens bästa”. Det finns inte den minsta förståelse för att allmänheten är ett abstrakt begrepp som egentligen betyder ett antal individer. Individer som sedan kan offras för majoritetens nycker. Men demokrati handlar inte ens om majoritetsstyre som vi tror. Demokrati används till att rösta fram en av två förvillande lika människogrupper som sedan bestämmer allt över alla, till och med över vår egendom. Ett minoritetsstyre alltså, precis som vilken diktatur och totalitär stat som helst. Precis det som varje treåring opponerar sig emot.

Kommentera på bloggen.