Österrikisk metod och finansiella modeller

Nedan följer det bidrag som placerade sig på tredjeplats i den uppsatstävling som genomfördes och avslutades nyligen.

Detta bidrag har skrivits av Christian Strandh. Vi tackar Christian för bidraget och gratulerar honom till tredjeplatsen.

Den österrikiska ekonomiska skolan såsom den utvecklats framförallt av Menger, Böhm-Bawerk och Mises är till sin karaktär kvalitativ, analytisk, a priori och baserad på verbalt logiska resonemang. Denna metodologi har särskilt Ludwig von Mises redogjort för i verk som Human Action, Theory and History och The Ultimate Foundations of Economic Science. Detta kallar jag fortsättningsvis för den österrikiska metodologin. I jämförelse med den nationalekonomi som konventionellt lärs ut är den metodologin en avvikelse eftersom den konventionella nationalekonomiska metoden främst är baserad på matematiska formuleringar och kvantitativa samband.

Den här uppsatsen ska inte främst handla om vilken metod som är den rätta, utan utgör snarare en analys av hur man utifrån den österrikiska metodologin bör betrakta finansiella modeller.

En möjlighet vore att tänka sig att finansiella modeller är en form av ekonomiskt teoretiserande. Enligt den österrikiska metodologin gör dock följande faktorer det olämpligt att använda matematik i ekonomisk teori.

Avsaknaden av konstanta samband

Det finns inga konstanta kvantitativa samband inom ekonomi på det sätt vi kan finna inom naturvetenskapen (där matematik t.ex. i fysik använts framgångsrikt). Däremot finns kvalitativa samband. Vi kan alltså hävda att fortgående kreditexpansion skapar felinvesteringar och kommer att leda till en konjunkturcykel förr eller senare, eftersom det kan förklaras ur de underliggande kausala sambanden. Det är däremot omöjligt att specificera en kvantitativ relation mellan en specifik räntesats hos centralbanken med en viss specifik varaktighet på konjukturcykeln som gäller för olika tider och platser. Det finns för många faktorer som påverkar helt enkelt.

Ekonomiska värderingar är subjektiva

Värden är subjektiva och kontextberoende. Vidare finns inga nyttofunktioner som tilldelar vissa objekt en viss nytta som sedan kan jämföras med nyttan hos andra objekt. Nytta är inte additiv som antas i matematiska modeller. En värdering sker alltid vid ett specifikt tillfälle och i ett specifikt sammanhang och resulterar bara i en rangordning. Om en person står i en valsituation mellan att ta ett äpple eller ett päron, så kan vi konstatera att han vid det tillfället föredrog äpplet framför päronet om det är äpplet han tar. Vi är däremot inte berättigade att påstå att han alltid tilldelar äpplen ett nyttovärde X större än päronets nyttovärde Y. Det skulle kunna vara så att han skulle tagit päronen om valsituationen var mellan fyra päron och fyra äpplen.

Mänsklig handling

Ytterst sett består det ekonomiska systemet i de individuella handlingar och beslut som utförs av enskilda individer. Kvalitativa verbala beskrivningar är lämpliga för att beskriva de valsituationer som individer står inför eftersom besluten fattas inom just de begreppsliga sammanhangen och är beroende av innebörden hos verbala begrepp som pengar, fritid med flera. Matematiska formler är olämpliga i dessa sammanhang och kan inte fånga upp de mänskliga beslutssituationerna.

Något då kan komma att fundera på är hur det kommer sig att man använder sig så mycket av matematiska modeller inom finansvärlden? Ett sätt att tolka situationen på vore att anta att finansvärlden i gemen har anammat illegitima teorier som gör att de helt felaktigt använder matematiska modeller i den felaktiga tron att dessa beskriver den ekonomi som analytiker, handlare med flera försöker verka inom.

Det är visserligen så att undermålig ekonomisk teori präglad av Milton Friedmans positivism har ett inflytande i finanssektorn då många i finanssektorn fått en ekonomisk utbildning av neoklassisk typ. Men jag tror att Ludwig von Mises gett oss antydan till ett annat betydligt mer trovärdigt och nyanserat svar. Denna antydan står att finna i avsnittet om Ekonomisk beräkning i Human Action[1].

Kortfattat är detta svar att de matematiska modeller som används i finanssektorn inte utgör något ekonomiskt teoretiserande, eller ens någon verklig tillämpning av ekonomisk teori. Istället är det man bedriver ett exempel på det Mises klassificerar som ekonomisk beräkning. Praktikerna i finanssektorn gör alltså uträkningar i syfte att ge ett beslutsunderlag för vilka handlingsalternativ de bör välja. Verkligheten är komplex, och syftet med modellerna är just att vara verktyg som hjälper praktikerna att fatta ekonomiska beslut. Situationen är väldigt lik den när en affärsman gör beräkningar för att kunde bestämma var han lokalisera sin butik med hänsyn till kundungerlag, hyreskostnader med mera. Låt oss illustrera detta med några exempel.

Aktieanalytikerns värderingar

En typisk aktieanalys görs baserat på vad som brukar kallas fundamental analys. Detta innebär att analytikern mer eller mindre välgrundat spekulerar om ett företags framtida finansiella utveckling och utifrån detta nuvärdeberäknar vad en aktie i företaget bör vara värd idag. Detta är i princip exakt samma typ av beräkning som en entreprenör gör när han fattar beslut om huruvida en tänkt affärsidé kommer att vara lönsam. Här ser vi tydligt att aktieanalytikerns verksamhet inte har att göra med ekonomisk teori utan faller inom det Mises kallar ekonomisk beräkning.

Den tekniska analytikerns beräkningar

Tekniska analytiker studerar inte företagens finansiella utveckling i sig utan försöker istället extrahera information ur själva kursutvecklingen hos ett finansiellt instrument för att kunna förutsäga hur priset kommer att utveckla sig imorgon. Detta är definitivt inte grundat i någon ekonomisk teori utan handlar snarare om olika metoder för att bedriva handel framgångsrikt, vare sig de nu faktiskt är framgångsrika eller inte.

Värderingar av derivat

Värderingen av derivatinstrument är matematiskt mer avancerad än aktievärderingen, men i grunden handlar det om likartade principer. Praktikern gör en beräkning utifrån en kombination av enklare instrument som ska spegla avkastningen hos derivatinstrumentet. Ofta ingår som del i beräkningen en s.k. ”riskfri ränta”, vilket inte existerar i verkligheten. Även detta visar på den finansiella sektorns pragmatism och att verksamheten som bedrivs inte är vetenskaplig utan praktisk.

Som vi ser så passar finanssektorns användning av ekonomiska modeller mycket väl in i det som Mises definierar som ekonomisk beräkning. Att det är en pragmatisk verksamhet där modellerna ses som verktyg stämmer även väl med praktikernas egna synpunkter[2]. Användningen av matematiska modeller i finanssektorn är alltså en praktisk fråga, och deras vara eller icke-vara bör helt enkelt bestämmas av marknaden. Om finansiella praktiker som använder vissa modeller gör vinster på det och klarar sig på marknaden utan att göra bankrutt så är modellerna bra verktyg, annars är de dåliga. Oavsett vilket utgör de inte några vetenskapliga beskrivningar av hur den finansiella ekonomin fungerar. Den ekonomiska vetenskapen är, som Mises gett goda argument för, baserad på verbal logik.


[1] See Mises, Ludwig Von. Human Action (2010). Ludwig von mises Institute, se sektion III och särskilt kapitel kapitel 12.

[2] Se exempelvis Emanuel Dermans reflektioner om Modeller i allmänhet och finansiella modeller i synnerhet.

http://www.ederman.com/new/docs/models-web.pdf kollad 2011-04-26

Kommentera på bloggen.