När man på sommaren reser land och rike runt och passerar olika städer är det lätt hänt att man börjar fundera över allt det som utelämnas i den sanerade skolhistorien. Häromdagen åkte jag från Alingsås till Karlskrona. När jag i vanlig ordning kollade upp historien för de städer jag besöker börjar jag fundera över begreppet stadsprivilegium.
Alingsås beviljades stadsprivilegium 1619 av Gustav II Adolf (han med Wasaskeppet och Lützendimman). Karlskrona beviljades 1680 av Karl XI som ville ha en isfri hamn mot ärkefienden Danmark.
Vad kunde vara mer naturligt i världen än att folk bosätter sig var de vill, samt tillverkar och säljer vilka varor de vill? Och på vilken marknad som helst och till vem de vill? För kungamakten var detta otänkbart. Enligt merkantilismens falska teorier skapas nämligen nationell makt och rikedom genom monopol och näringsprivilegier. Med stadsprivilegium reglerade makten vilka hantverkare som fick tillverka vad (skråväsende) och var handel fick bedrivas och av vem (handelsprivilegier). Först när ett samhälle fick stadsprivilegium fick där bedrivas handel! I gengäld för denna generositet skulle staden driva in skatt och vidarebefordra till makten. Merkantilism består av tjänster, gentjänster och dålig ekonomisk teori. Ungefär som idag.
Sann ekonomisk teori förklarar att fri handel är grunden för all specialisering, arbetsdelning och därmed för allmänt välstånd. Först år 1864 hade liberalismen kommit så pass långt norrut att näringsfrihet infördes i Sverige.
Aldrig förklarade skolhistorien hur statens stadsprivilegier och skråväsende höll folket i fattigdom helt i onödan. Men att kungarna var superhjältar som krigade för Sverige fick vi klart för oss.
En annan mindre omtalad del av stads”grundandets” historia är att när kungarna ville ha en stad då tvingade de hantverkare som bodde i närliggande byar att flytta till den.
Välskrivet och tankvärt.