DN har kört en artikelserie om de ökande ”klyftorna”. Rätt hanterat är begreppet ”klyfta” ett utmärkt politiskt verktyg. I verkligheten är det ett odefinierat, meningslöst begrepp som inte duger till något annat än att elda på massornas basala uppfattning om orättvisa.
Förresten, ska klyftor mätas absolut eller relativt? Betrakta följande helt ovetenskapliga tabell. Även om den fattige i detta exempel har fått det bättre när han gått från 2 till 50, och den relativa klyftan mellan honom och den rike minskat till bara 100 procent, så har den absoluta klyftan ökat från 3 till 50! Orättvist! Här krävs kraftfull omfördelningspolitik.
| År | Rik | Fattig | Absolut klyfta | Relativ klyfta |
|---|---|---|---|---|
| 1734 | 5 | 2 | 3 | 150% |
| 1962 | 100 | 50 | 50 | 100% |
Ekonomiska klyftor leder till segregation också, för klyftorna gör att inte alla har råd att bo i innerstaden. För att råda bot på det skulle vi behöva någon som satte hyrorna på ett ”rättvist” sätt så att fattig eller rik inte spelar roll. Precis som idag med andra ord. Med ännu fler hyresrätter i stan, med politiskt kontrollerade hyror, borde man väl kunna råda bot på orättvisan? Märkligt då att statsministern uttalar följande kommentar i sin analys av DN:s klyftserie där han helt utan logik avfärdar hyresformen som en möjlig modell för bostäder i Stockholm:
Alla som varit i närheten av Stockholms innerstad vet att hyresrätten som idé inte funkar där. Hyresrätten ska man lämna över till nästa hyresgäst, men i realiteten har det blivit en svart marknad.
Den som har en grundläggande förståelse av verkligheten inser att Stockholm inte lyder under främmande ekonomiska lagar; naturligtvis skulle det fungera med hyreslägenheter även i kungl. huvudstaden, men det förutsätter att hyrorna får sättas fritt efter efterfrågan. Antagligen skulle då priserna skjuta i höjden, och förmodligen skulle ”segregationen” öka. Men precis samma segregation skulle ju inträffa i Reinfeldts ideal, där alla lägenheter blev bostadsrätter. Vore det ”orättvist”? Tja, den som har mer pengar kommer alltid kunna köpa mer, oavsett om det gäller bilar, kläder, resor eller bostäder. Den fattige kunde då i alla fall trösta sig med att den rike skulle få bränna betydligt mer av sina pengar på boendet än han gör idag. Intressant är att M-partiet tappade mycket röster på Östermalm när de knystade det förbjudna ordet ”marknadshyror”.
Dagens hyreskontroll orsakar bostadsbrist eftersom många vill bo subventionerat inne i stan. Fri hyressättning eller mindre andel hyresrätter skulle leda till mer ”segregation” eftersom hyrorna/priserna skulle stiga kraftigt. Men statsministern vill ha både färre hyresbostäder och mindre segregation. Logiken haltar.
