Privat rätt

Klaus Bernpaintner skriver,

Efter lite resonerande kan man för de flesta människor göra trovärdigt att samhället faktiskt skulle kunna fungera utan en offentlig välfärdsapparat. Efter ytterligare lite diskussion kan man ofta reducera behovet av stat till att sköta poliseri, juridik och eventuellt nationellt försvar. Att gå utöver detta brukar vara svårare; speciellt finns en stor skepsis mot att rättskipning skulle kunna utföras i privat regi. Nyligen visades ett reportage på teve som oavsiktligt men tydligt demonstrerar för tittaren att privat rätt kan vara både mänskligare och effektivare än den offentligt administrerade.

Hela tanken med det offentliga rättssystem är staten ska garantera rättvisa och opartiskhet inför lagen. Den kodifierade lagen ska återspegla samhällets uppfattning om rätt och fel. Lagen kan inte leva sitt eget liv oberoende av folkets åsikter. När avvikelsen blir för stor mellan domstolarnas domar och människors uppfattning om lag, rätt, brott och påföljd tappar systemet sin legitimitet, och människor hittar på andra sätt att skipa rätt, i värsta fall med våldsamma metoder. Vår tids juridiska monopol är relativt nya institutioner, se till exempel artikeln Till monopolister inom alla partier.

Den senaste tiden har den svenska rättsapparaten visat prov på en imponerande variation i sin brottsvärdering. För den juridiskt oinvigde verkar det fullständigt slumpmässigt. En svensk hög polischef har dömts till sex års fängelse för ett flertal våldtäkter och koppleri. Gott så. Men samtidigt har en ung man dömts till två års fängelse efter att oprovocerat ha slagit ihjäl en äldre dam på en parkeringsplats. Dessutom har en känd internetpublicist blivit efterlyst i hela världen för misstanke om våldtäkt av ringaste grad — en brottsmisstanke som i detta ögonblick rimligen bör vidlåda tusentals andra personer, men som trots detta inte är internationellt efterlysta.

Ett reportage av Uppdrag granskning beskriver en förskräcklig historia med en 14-årig flicka som sålts till över hundra män av två unga flickor och en manlig hallick. Om man ska tro på det som berättas har halva den svenska välfärdsapparaten med sin socialtjänst, polis och domstolsväsende fullständigt försummat att tillhandahålla de tjänster vi alla betalar för. Larm efter larm skickades till socialen men lyckades inte väcka intresse. Polisen utredde fallet med vänsterhanden och domstolen fällde efter lång tid de två flickorna men frikände mannen i brist på bevis.

Det är nu det intressanta inträffar. Spola fram till 47 minuter i reportaget. Flickan och de tre organisatörerna tillhör den romska kulturen. De har sin egen domstol som kallas Romani Kris. Inför den domstolen erkänner sig alla tre skyldiga och de döms till uteslutning ur gemenskapen i flera år, och mannen får dessutom betala ett högt skadestånd till flickans familj. I reportaget visar det sig att de tre dömda ser uteslutningen ur gemenskapen som ett hårdare straff än det straff som delas ut av den svenska domstolen. Det är intressant att en dom utan våld betraktas som ett hårdare straff än fängelse.

I en intervju med krisdomaren säger denne såhär: ”Vid en sån här händelse måste man först och främst skapa fred. Det är mycket viktigt. När folket möts på gatorna ska de inte bråka och göra dumheter. Så vill vi inte ha det. Vi gör fred mellan släkterna som har problem. Om problemen är stora så utesluter vi dem. Det är det största straffet de kan få.” Döm själva om den visdom och medmänsklighet som visas av denne domare och jämför gärna med representanterna från det offentliga.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *