En grundkurs om naturtillgångar och miljön

Det finns ett grundläggande faktum om världen som har långtgående konsekvenser för utbudet av naturtillgångar och för förhållandet mellan produktion och ekonomisk aktivitet å ena sidan, och människans miljö å andra sidan. Det är det faktum att hela jorden består av tätt packade grundämnen. Inte en enda kubikcentimeter varken på eller inuti jorden består av något annat än ett grundämne eller en kemisk förening av grundämnen. Varje skopa av jord, var den än tas ifrån, visar sig vid närmare undersökning bestå uteslutande av grundämnen, från aluminium till zirkonium. Hela den massa som utgör jorden, från de översta lagren i atmosfären och 640 mil rakt ner mot dess mitt, uppmäter 1000 miljarder kubikkilometer.

Denna enorma kvantitet grundämnen är det som naturen själv tillhandahåller. Utöver det har vi all den energi runtom och inuti jorden, från solen och den värme som miljarder kubikkilometer magma i jordens inre ger ifrån sig, till kontinentalplattornas rörelser vid ytan och de orkaner och stormar som rör sig kring den.

Självfallet är dessa naturtillgångar till stor del värdelösa som de är. Det som spelar roll för ekonomisk aktivitet och produktion är den delmängd av naturtillgångarna för vilka mänsklig intelligens har upptäckt egenskaper som tjänar mänskliga behov, och över vilka människor faktiskt har utvecklat förmågan att hantera dem på ett sätt som uppfyller våra behov och önskningar utan att det för den sakens skull går åt för mycket mänsklig arbetskraft. Dessa utgör de ekonomiskt användbara naturtillgångarna.

Utbudet av ekonomiskt användbara naturtillgångar är alltid blott en bråkdel av alla de resurser som naturen erbjuder. Till och med nu, efter två århundraden av snabb ekonomisk utveckling, är den totala mängden mineraler som grävs fram varje år avsevärt mindre än 100 kubikkilometer, med undantag av naturgas. Denna takt skulle kunna upprätthållas i 100 miljoner år till innan det började närma sig ens en procent av de tillgångar som utgör jorden. (Dessa uppskattningar följer av fakta som att den totala årsproduktionen av olja, järn, kol och aluminium i världen skulle kunna få plats i utrymmen av 4,8, 0,6, 2,1 respektive 0.2 kubikkilometer, baserat på antalet producerade enheter och den mängd som ryms i en kubikmeter. Produktionen av naturgas utgör mer än 2500 kubikkilometer, men går att reducera till 4,6 kubikkilometer i vätskeform.) Fortsättningsvis producerar hela mänskligheten tillsammans mycket mindre energi under ett år än den som en enda orkan genererar.

Med tanke på sådana fakta är det knappast förvånande att utbudet av ekonomiskt användbara naturtillgångar inte är något givet och förutbestämt som utarmas av mänsklighetens ekonomiska verksamhet. Tvärtom, det utgör inte bara en väldigt liten andel av de naturtillgångar som naturen tillhandahåller utan dessutom en andel som kan utökas markant för överskådlig framtid. Gruvdriften skulle kunna utökas till 100 gånger dess nuvarande omfattning för en miljon år framöver utan att ta ens en procent av jorden i anspråk.

”Uppfattningen att produktion och ekonomisk aktivitet är skadligt för miljön vilar på att människan och mänskligt liv har övergetts som källa till värden.”

Tillgången på ekonomiskt användbara naturtillgångar ökar i takt med vår kunskap om naturen och vår kontroll över den. Den ökar när vi gör vetenskapliga framsteg och förbättrar och utökar tillgången på kapitalvaror.

Utbudet av järn i ekonomiskt användbar form var till exempel noll för stenålderns människor. Järn blev en ekonomiskt användbar naturtillgång först efter att användningsområden för det hade upptäckts och människorna hade insett att järnet kunde förbättra deras liv och välstånd om det bara omformades till olika föremål. Utbudet av ekonomiskt användbar järnmalm var en sak när det enda sättet att gräva fram det var med hjälp av spadar. Det blev avsevärt större när bulldozers och ångmaskiner ersatte vanliga skyfflar. Det blev ännu större när sätt att separera det från svavelföreningar upptäcktes. Utbudet har ökat och kan fortsätta att öka på obestämd tid.

Det faktum att jorden består av grundämnen som människan varken skapar eller förstör medför att man, ur en naturvetenskaplig synvinkel, kan se produktion och ekonomisk aktivitet som helt enkelt förändringar i deras platser och kombinationer. Således består till exempel bilproduktion av en förflyttning av en del av jordens järn från platser som Mesabi-fälten i Minnesota till resten av landet, samtidigt som det separeras från ämnen som syre och svavel och istället kombineras med andra ämnen som krom och nickel.

De förändringar av grundämnenas platser och kombinationer som utgör produktion och ekonomisk aktivitet är verkligen inte slumpmässiga utom snarare direkt inriktade på att förbättra hur grundämnena står i förhållande till mänskligt liv och välstånd. Järnet i bilar och apparater samt de stålbalkar som ger stadga åt byggnader och broar står i ett mycket mer användbart och värdefullt förhållande till mänskligt liv och välständ än vad järnmalmen i urberget gör. Samma sak gäller för olja och kol som har gjorts tillgänglig i en form som kan användas för att värma eller lysa upp våra hem samt ge energi till verktyg och maskiner. Detta gäller alla ämnen som har omformats till material i produkter i förhållande till samma ämnen i naturen.

I samma utsträckning som essensen av produktion och ekonomisk aktivitet är en förbättring av hur de grundämnen som utgör jorden står i förhållande till mänskligt liv och välmåga är den också nödvändigtvis en förbättring av mänsklighetens miljö, som ju består av exakt samma grundämnen och tillhörande energi. Uppfattningen att produktion och ekonomisk aktivitet är skadligt för miljön vilar på att människan och mänskligt liv har övergetts som källa till värden och har ersatts med en icke-mänsklig måttstock för värden – det vill säga uppfattningen att naturen har ett egenvärde.

Med människan och mänskligt liv som måttstock blir miljön bättre när den fylls av hus, bondgårdar, fabriker och vägar, av vilka samtliga direkt eller indirekt tjänar till att göra våra liv lättare. Om naturen ses som värdefull i sig själv skadas den varje gång människan bygger någon av dessa saker eller gör vad som helst som förändrar naturens nuvarande tillstånd, för då förstör vi dessa påstådda värden.

En sista slutsats som kan dras är att ett av de största problemen för vår tid inte är miljöförstöring utan filosofiskt fördärv. Det är detta som ligger till grund för uppfattningen att just en förbättring i de externa materiella förutsättningarna för mänskligt liv på något vis är skadligt för miljön.

Originalartikeln har översatts av Stefan Ottosson.

Kommentera på bloggen.

9 reaktioner på ”En grundkurs om naturtillgångar och miljön”

  1. ”Järnet i bilar och apparater samt de stålbalkar som ger stadga åt byggnader och broar står i ett mycket mer användbart och värdefullt förhållande till mänskligt liv och välstånd än vad järnmalmen i urberget gör.”

    Det håller nog alla med om.

    ”Uppfattningen att produktion och ekonomisk aktivitet är skadligt för miljön vilar på att människan och mänskligt liv har övergetts som källa till värden …”

    Ett stort företag, privat eller statligt, tvångsinlöser mark för att dämma upp en älv. De som bor runtomkring röstas bort av majoriteten. De som bor runtomkring, förlorar en vacker vy, trevliga naturstråk där de förut vandrat. I det fallet är miljön viktig för mänskligt liv. Allmänt intresse ger ibland laglig rätt att förstöra en lokal miljö för en ensam eller några ensamma människor. Det bidrar också till den felaktiga uppfattningen, tror jag.

    Bara några tankar jag fick.

    Tack för artikeln!

  2. Jag är övertygad om att George Reisman har helt fel men det var intressant att läsa om hans idéer.

    Så ju mer gruvdrift desto bättre för människan? Om man inte vill bo i/ovanpå en gruva då?

  3. http://www.chrismartenson.com/crashcourse/chapter-18-environmental-data

    ”In Crash Course Chapter 18: The Environment, Chris Martenson explains how multiple essential resources are being depleted at ever faster rates. Our money system requires continual economic growth, but energy depletion will run headlong into dwindling resource returns to limit future growth options. Overpopulation will increase competition and demand for fossil fuel energy sources such as crude oil and coal, as well as for natural gas and sources of alternative energy.

    In this chapter, Peak Coal, Peak Uranium, and copper extraction are explored as illustrations challenging long-held assumptions about the inevitable certainty of continued global economic expansion. This chapter makes it easy to understand why careful management of our natural resources will be necessary for our economic and environmental future.”

  4. Varför kräver vårt pengasytem kontinuerlig ekonomisk tillväxt? Borde man inte kritisera penningsystemet istället för begreppet tillväxt?

    Marknaden bidrar med den bästa mekanismen för att hushålla med knappar resurser i form av ett prissystem. Allt annat lika, stiger priset sänder det en signal att resursen borde hushållas (eftersom den blivit relativt knappare), läs t.ex. Rothbard om detta i Ethics of Liberty (tror jag). Givetvis blir det problem om man manipulerar penningsystemet på ett sådant sätt att alla prissignaler förstörs. Men då borde man väl attackera manipulationen av penningsystemet, och inte det luddiga begreppet ”tillväxt” (som jag tror är inneboende hos människor, dvs. att sträva mot att få och ha det bättre)

    Vidare, hur definierar du ”overpopulation”?

    Kul att du uppskattade artikeln!

  5. Det finns en bra intervju med Tim Jackson här:

    http://www.sd-commission.org.uk/pages/redefining-prosperity.html

    » Listen to Tim Jackson debating Prosperity Without Growth at a debate at the Signet Library in Edinburgh 28th April 2009 chaired by Hugh Raven

    Manipulation av penningsystem eller för den delen subventioner av bränsle som sker i många oljeproducerande länder kan vara ett problem för hur effektivt resurser utnyttjas, i perspektivet hur mycket nytta vi får ut av en resurs. Många som är ekonomiskt orienterade har svårt att inse att det finns en fysisk verklighet som trumfar den ekonomiska verkligheten. Vi kan endast ha ekonomisk verksamhet inom dom ramar som den fysiska verkligheten sätter. Dom ekonomiska incitamenten och betingelserna har stor påverkan på hur vi människor organiserar vårt arbete eller icke-arbete och våra samhällen. Men om vi är på en ö som fysiskt sett är för liten för att härbergera så många människor som uppehåller sig på den så hjälper det inte hur vi organiserar vårt arbete. Dom fysiska begränsningarna handlar om hur mycket frukt och grödor som växer där, att det finns tillräckligt mycket plats och vatten för att upprättahålla god sanitet, hur mycket ved skogen producerar för att värma oss om natten. Man kan tänka sig en situation med ett mer teknisk avancerat samhälle, men en gräns för hur många som långsiktigt kan överleva där föreligger ändå, den kan inte skjutas till oändligheten. Det går säkert att hitta en definition där man ser att så här många människor kan aldrig leva på denna ö. T.ex. 1människa per kvadratmeter är orimligt. Däremot är det i praktiken omöjligt att säga exakt hur många människor som kan härbergeras eftersom det beror på oändligt många parametrar. Enda sättet att få facit är att se hur verkligheten utvecklar sig. Den som lever får se med andra ord. Detta bör inte hindra oss från att inse att en orimlig utveckling bör hejdas.

    1. Först och främst, tack för ett intressant inlägg.

      Du skriver att ”vi endast kan ha ekonomisk verksamhet inom dom ramar som den fysiska verkligheten sätter. ”

      Detta skulle jag vilja säga är exakt vad ekonomi är och studerar, hur man kan agera i en värld som innehåller knappa resurser. Som Mises säger är ekonomi (eller praxeologi) ”en vetenskap om medel, inte mål”. Vidare menar jag att manipulationen av penningsystemet inte bara leder till att resurser utnyttjas mindre effektivt (dvs. att mindre nytta fås ut av den), utan också att resurser sannolikt konsumeras när de borde hushållas. På en fri marknad skulle prissignalerna visa när man skulle hushålla och när man skulle konsumera, eller snarare i vilken omfattning, eftersom att inte konsumera något givetvis är omöjligt om vi ska ha en mänsklig civilisation. Stör vi dessa prissignaler uppstår med andra ord en mängd problem, och sannolikt överutnyttjas (och underutnyttjas) vissa resurser.

      Givetvis är ändliga resurser exakt det, ändliga, men jag anser att det är fel att titta på en sak och bortse från allt annat. Om vi enbart tittat på befolkningsökningen i början av den industriella revolutionen, och bortsett från allt annat, hade det varit lätt att dra slutsatsen att vi snabbt blev för många och att ”maten kommer att ta slut och vi kommer få massvält”. Nu hände inte det, eftersom den teknologiska verkligheten hängde med och mötte behoven. På samma sätt kan man fnissa lite åt de artiklar aftonbladet presenterar lite då och då att bandbredden på Internet håller på att ta slut för att folk tittar på YouTube. Samma argument hade sannolikt kunnat göras i början av 90-talet om vi bytt ut titta på Youtube med att ladda ner bilder.

      Jag är dock ingen teknikoptimist i den meningen att jag tror att allting kommer lösa sig av sig självt på vägen till ett lysande utopia. Däremot hävdar jag att den fria marknaden är den enda mekanism som kan klara av att ”styra” produktionen (och konserveringen) för att möta denna komplexa verklighet. Att slöseri är dåligt, och sparande är bra, håller vi sannolikt med varandra om.

      Vidare tror jag inte på en verklighet där vi bara blir fler och fler, tills vi når en viss punkt där vi alla börjar dö i massvält. Folk har hävdat detta i alla tider, och likväl ökar jordens befolkning fortfarande. Människor kan begränsa sin fortplantning långt innan denna punkt uppnås, se bara på de drastiskt lägre födelsetalen i de relativt sett mer utvecklade ekonomierna.

      Slutligen,
      vilken orimlig utveckling är det du pratar om, och hur föreslår du att lösa det?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *