Anarkokapitalism

Anarkokapitalismen har sina rötter huvudsakligen i två olika idétraditioner, som ofta tolkas som varandras motsatser. Delvis är anarkokapitalismen en naturlig förlängning eller fortsättning på den klassiska liberalismen och delvis en förfining eller radikalisering av den individualistiskt betingade anarkismen.

Men även om idéerna i anarkokapitalismen knappast är motstridiga är den numera vedertagna och mest frekvent använda beteckningen olycklig. Termen anarkokapitalism ses av många av idétraditionens antagonister som en inneboende kontradiktion, förenande goda värden med dessas motsatser. Anti-kapitalistiska och kollektivistiskt inspirerade “anarkister” pekar på omöjligheten att förena deras anarkistiska frihet, där människan befriats från såväl stat som privat egendom och kapital, med den moderna kapitalismens orättfärdiga och förtryckande ackumulation av rikedom genom privat ägande av produktionsmedlen. Klassiska liberaler påpekar gärna att det, ur deras perspektiv, förefaller omöjligt att upprätthålla samhällsomspännande, kollektiva rättigheter i avsaknaden av en central och monopolistisk våldsmakt.

Denna kritik visar sig emellertid efter en närmare granskning för det mesta vara både osaklig och felriktad. Kritiken från anarkistiskt håll grundar sig i den socialistiska definitionen av begreppet kapitalism, det vill säga som en statligt påtvingad förtryckande ekonomisk struktur med mål att upprätthålla makten och ordningen. I begreppet anarkokapitalism har dock termen kapitalism ett idémässigt ursprung i den liberala traditionen, där kapitalism snarare är en samlande beskrivning av frivilliga och respektfulla utbyten mellan fria människor på en oreglerad liksom vålds- och tvångsfri marknad.

Läs hela artikeln, av Per Bylund.

4 reaktioner på ”Anarkokapitalism”

  1. Lasse Karagiannis

    Vi, och jag tror att jag pratar för majoriteten svenskar vill ha det beskyddet från staten i form av polis, militär, brandkår, sjukvård och utbildning.

    Vi vill inte ha den där jävla anarkokapitalismen som ni förespråkar.

    Dessutom krävs en stat överhuvudtaget för att kapitalism skall vara möjligt, för att förhindra att arbetarna tar över produktionsmedlen.

    Är inte detta uppenbart för er?

  2. Lasse

    Om du vill ha statlig polis, militär, brandkår, sjukvård och utbildning är det din sak. Problem uppstår när du och din ”majoritet” tvingar på er uppfattning på dem som inte vill samma saker som du. När ni tvingar andra betala för något som ni vill ha.

    Att det skulle krävas en stat för att kapitalism ska vara möjligt är en av de mest utnötta och motbevisade påståendena i hela den här debatten. Varför i hela fridens namn skulle det behövas en stat för att förhindra att arbetarna tar över produktionsmedlen? Om något så har ju staten hjälpt arbetarna med detta genom diverse privilegier åt fackföreningarna.

    En gång, en enda gång skulle jag vilja de ett logiskt uppbyggt och välformluerat argument från statisterna. Men nej, alltid samma sak. Precis samma sak. Den blotta faktum att ”motargumenten” aldrig håller högre nivå än så här borde ju få folk att fundera över vad som egentligen är vettigt.

  3. Lasse:

    Vi, och jag tror att jag pratar för majoriteten svenskar vill ha det beskyddet från staten i form av polis, militär, brandkår, sjukvård och utbildning.

    Att polis, militär, brandkår, sjukvård och utbildning inte skulle existera utan en stat är den typ av argument du har blivit matad med hela ditt liv och ändå är det så enkelt att se igenom. Bara för att apor kan cykla så betyder det inte att endast apor kan cykla. Att det här argumentet vid huvudtaget lever vidare visar på en djupt rotad slavmentalitet och är bara tragisk. Skola, vård och omsorg har existerat och kommer alltid att existera utan ett statligt våldsmonopol. Du och alla andra som du pratar för är fria att gå samman i en stat men problemet uppstår som Kaj skriver när ni tvingar in andra i det.

    Dessutom krävs en stat överhuvudtaget för att kapitalism skall vara möjligt, för att förhindra att arbetarna tar över produktionsmedlen.

    Motsättningen arbetare och kapitalister är uttjatad och till stora delar felaktig. Det som däremot existerar är en konflikt mellan skatteproducenter och skattekonsumenter (parasiter). Mellan skattekonsument och skatteproducent så finns den verklig motsättning medan det mellan arbetare och kapitalist inte existerar någon exploatering utan istället en situation som båda tjänar på.

    Är inte detta uppenbart för er?

    Det är dags för dig och andra statskramare att släppa sargen och komma med åtminstone ett giltigt argument för en intellektuell debatt. Istället står ni där som kejsaren utan kläder och fler och fler inser vad det är som ni egentligen förespråkar som statskramare: förfalskning, tvångsbeskattning, slaveri och ett våldsmonopol.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *