En ”avstängningsknapp” för staten

För två eller flera årtionden sedan skrev jag en artikel i vilken jag föreslog att även om kollapsen av vår civilisation slutligen skulle visa sig vara lönsam för vårt samhälles produktiva ändamål, skulle övergången, i det korta loppet, inte vara vacker att skåda. Hotet mot den etablerade ordningen skulle vara förödande, ett ifrågasättande som skulle framkalla de mest våldsamma och desperata försöken till att försvara status quo. Krig, ökande polismakt, förstärkt reglering och begränsning av alternativa samhällssystem skulle bli normen. Ett samhälle av det slaget skulle mycket väl kunna symboliseras av en ansiktslös medlem i insatsstyrkan som trycker upp sitt automatgevär i ansiktet på en hukande fredlig demonstrant.

Av naturen åtnjuter den etablerade ordningen och staten ett ömsesidigt mål. Staten – definierad som ett system med ett monopol på användandet av våld inom ett givet territorium – existerar för att upprätthålla intressena hos de som önskar motstå alla fundamentala förändringar som hotar deras position. Staten definierar sig självklart aldrig på detta sätt. Till och med idag babblar statstjänstemännen om att deras jobb är att skydda arbetarnas, familjernas – och som en talesman för BP nyligen uttryckte det – “det lilla folkets” intressen.

Ett förslag som snabbt har forslats genom kongressen – medan mainstream-media ser till att vi har vår uppmärksamhet någon annanstans, med uppdateringar om en död flicka på Aruba, eller minnesprogram om Michael Jackson – kan komma att ge presidenten en “avstängningsknapp” som ger honom möjlighet att stänga av Internet ifall han skulle få ett infall att göra det.

Läs hela artikeln, av Butler Shaffer

3 reaktioner på ”En ”avstängningsknapp” för staten”

  1. Tragiskt och skrämmande hur stater i allmänhet, och den amerikanska i synnerhet, beter sig. När det gäller USA kan vi verkligen prata om en nedgång, från att ha varit mest fritt i världen till att vara ett skrämmande och vidrigt imperium. Stänga av internet? Äckliga, vidriga jävla förtryckarsvin. Ursäkta språket, men det behövs sägas ibland.

  2. Robert: Det man kan trösta sig med är att alla imperier kollapsar under sin egen vikt så småningom, det är lite av en naturlag. Romerska, japanska, brittiska, franska, mongoliska, osmanska, svenska, danska, sovjetiska, spanska, portugisiska, belgiska, tyska osv. har alla gått samma väg till mötes. De blev alla för giriga till slut och körde sig själva i botten på ett eller annat sätt. Våld och tvång har en tendens att hämnas i det långa loppet.
    Amerikanska staten har ju nu börjat vandra samma väg och är på väg mot ekonomisk katastrof, vilket lär sätta stopp för en stor del av deras politiska vansinne också. Det gäller bara att försöka se till så att alla imperier inte ersätts med nya när de väl raseras, och det kan man bara göra genom utbildning och upplysning. Lyckligtvis underlättas det av att mänskligheten blir mer och mer förnuftig, fredlig, individualiserad och globaliserad allt eftersom tiden går.

  3. Ja, frågan är hur mycket skada de lyckas åstadkomma innan kollapsen. Jag är också i grunden positivt inställd, det verkar på många sätt bli bättre (kanske sämre på vissa andra).

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *