En framtida bananrepublik

Johanne Hildebrandt skriver i dagens Aftonbladet en smått obegriplig krönika. Jag är inte helt säker på om det är ett skämt eller om det är på allvar, så det är med risk att jag gör bort mig om det är ett skämt som jag publicerar detta.

I grund och botten går hennes argument ut på att vi ska ge fjortonåringar rösträtt. Varför? Jag låter Johanne berätta det i sina egna ord:

Nu kan vän av ordning, framför allt föräldrar, påpeka att det vore vansinnigt att släppa fram en unge till val-urnorna eftersom de är lätta att muta. Lova dem en glass eller ett dataspel så röstar de på Spindelmannen.

Men vuxna väljare beter sig på exakt samma sätt, släng åt dem en skattesänkning så gör de vad som helst, oavsett påstådd ideologi.

[…]

Okej, deras hjärnor är förvisso inte helt mogna, men det verkar en del vuxnas inte heller vara

[…]

Ungar är underskattade […] därför borde rösträtten åtminstone sänkas till 14 år.

Argumentet för rösträtt till fjortonåringar går alltså ut på att vissa vuxna också har outvecklade hjärnor, beter sig dumt åt och är ”lätta att muta”?

Först och främst kan man ju ställa sig frågan om det är rimligt att barn som inte är vare sig byxmyndiga eller myndiga, dvs. de anses inte ha rätt att besluta över sina egna liv, ska få delta i ett röstförfarande där de bidrar till att besluta över andra människors liv. Var ligger rimligheten i det?

Vidare, om vi, enbart för argumentets skull, ger Johanne rätt i att vissa vuxnas hjärnor är outvecklade, hur får man det till ett argument för att utvidga rösträtten? Borde inte detta snarare vara ett argument för att begränsa rösträtten? I annat fall kan vi ju dra Johannes argument till sin spets och ge apor rösträtt. Det skulle i varje fall ge ordet bananrepublik en helt ny innebörd.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *