Eva Franchell och Robin Hood

Eva Franchell författar en krönika i Aftonbladet med titeln Ta från de rika – ge till de fattiga, med länktiteln ”Lyfter Sverige till nästa nivå”.

Generellt sätt tycker jag oftast att det är menlöst att diskutera innehållet i politiska förslag, men med tanke på att Eva Franchell har blivit utnämnd till årets opinionsbildare en gång i tiden anser jag det ändå vara värt att ta upp vissa poänger hon gör:

De som tjänar över 40 000 kronor i månaden får betala mer i skatt. I stället sänker de rödgröna skatten för pensionärer, arbetslösa, sjukskrivna och föräldralediga. Stupstocken för de sjuka tas bort. Många av förslagen andas traditionell fördelningspolitik: ta från de rika och ge till de fattiga.

”Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen”, som Broder Tuck sa när han tog tillbaka pengarna från Sir Väs i filmen om Robin Hood. Rättvisa är skipad.

Det finns många saker att anmärka på i detta stycke, men det mest uppenbart löjliga är hennes referens till Robin Hood, och att rättvisa skulle skipas genom att råna de ”rika”.

För det första, för att rättvisa skall skipas genom tvångsmässigt tagande av egendom (vilket är vad skatt är) måste en tidigare oförrätt ha blivit begådd. Om A blivit bestulen av B har han rätt att ta tillbaka sin egendom. Men i fallet med ”de rika”, vilka har de stulit från? Vilken oförrätt har begåtts? Att vara rik kan ju inte i sig anses var ondskefullt i sig. Om det är så, på vilka grunder baserar Eva Franchell det på?

Jag vill med detta inte påstå att alla rika har kommit över sina rikedomar på ett korrekt sätt, men att bara vara rik är sig inget argument för att man har gjort något fel. Om det är några som har blivit rika på andras bekostnad, genom stöld, är det ju de politiker hon menar skall lösa alla våra problem, inte företagare eller företagsamma individer som faktiskt producerar något till samhället (istället för att bara fördela det och ta sin andel som mellanhand).

Det andra man kan anmärka på är att Robin Hood inte tog från ”rika” som sådana, utan han tog från de rika som stulit från ”de fattiga”, speciellt från de rika som innehade våldsmonopol och styrde över statsapparaten. Således har ju Broder Tuck rätt när han prisar pengarna som en skatteåterbäring, eftersom de pengar Robin Hood tog tillbaka var de ”skattepengar” som tvingats från ”de fattiga”.

Eva Franchell missar således poängen helt. Som Hoppe har visat står inte distinktionen mellan rika och fattiga, eller mellan kapitalister och arbetare, utan mellan skattekonsumenter och skatteproducenter; det står mellan exploatörer och exploaterade.

Jag tycker det är värt att citera ett längre citat från Hoppe:

Givet är att exploatering [..] är en väsentlig del av människans historia. Man kan tillförskaffa sig och öka sitt välstånd genom inmutning, producerande, sparande eller kontrakterande, eller genom att expropriera inmutare, producenter, sparare eller kontraktörer. Det finns inga andra sätt. Båda metoderna är naturliga för människan. Jämsides inmutning, producerande och kontrakterande har egendom alltid tillförskaffats på icke-produktiva och icke-kontraktuella sätt. Precis som producenter och kontraktörer har kunnat formera firmor, bolag och företag har exploatörer kunnat skapa storskaliga exploateringssammanslutningar, regeringar och stater, medan den ekonomiska utvecklingen gått framåt. Härskarklassen […] består initialt av medlemmar från sådana exploaterande sammanslutningar. Med etablerandet av en härskarklass över ett givet territorium, som exproprierar ekonomiska resurser från en klass av exploaterade producenter, blir sannerligen det centrala i mänsklighetens historia en historia om kampen mellan de som exploaterar och de som exploateras. Således är då historien, korrekt berättad, en historia om härskarnas vinster och nederlag i sina försök att maximera de exploaterat tillförskansade inkomsterna, samt historien om de exploaterades försök att motstå och vända denna trend.

[…]

Historien måste istället berättas i form av frihet och exploatering, parasiterande och ekonomiskt utarmande, privat egendom och dess förstörande – annars berättas den falskt.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *