Välfärdsstatens uppgång och fall

När man växer upp och går i skolan i Sverige blir man ständigt påmind om att förklaringen till Nordens höga välstånd ligger i deras enorma välfärdsstater. Min bok i samhällskunskap på gymnasiet prisade de svenska ”socialförsäkringarna” och påpekade lite blygt att de flesta andra länder i världen saknar ett sådant system, samtidigt som de också oftast har lägre välstånd.

Även utanför Sveriges gränser godtas denna förklaring villkorslöst, och de skandinaviska länderna har gång på gång framhållits som föredömen av socialliberala politiker runt om i Europa. Problemet är bara att denna uppfattning bygger på en bristfällig förståelse för hur ekonomin fungerar. Det är en självmotsägelse att en stor offentlig sektor kan bringa stort välstånd; den offentliga sektorn finansieras av skatter, och skatterna finansieras av marknaden, och marknadens förmåga att betala dessa skatter bygger på dess möjlighet att producera välstånd – att skapa och sälja varor och tjänster som människor har nytta av.

Därmed blir det uppenbart att en stor offentlig sektor endast kan existera så länge det finns ett visst mått av ekonomisk frihet i övrigt, samt så länge som resten av världen har ännu mindre ekonomisk frihet. Som dagens artikel visar är det just detta som är förklaringen till de skandinaviska ländernas framgångar; de har, tro det eller ej, större ekonomisk frihet på det stora hela än de flesta andra i-länderna i världen, trots sina massiva välfärdsstater. Samtidigt har de varit tvungna att gång på gång göra sig av med regleringar, skatter och statliga monopol under de senaste decennierna för att hålla ekonomierna produktiva och konkurrenskraftiga, och utan dessa kraftiga liberaliseringar hade Sverige och kompani blivit tvungna att återinföra fattigstugorna.

16 reaktioner på ”Välfärdsstatens uppgång och fall”

  1. Jag är noll påläst i ekonomi, men jag tycker också det verkar lite ologiskt. I skolan där jag går får man ungefär samma bild som målas upp i första stycket. Men hur sjutton kan skatter göra ett land rikare? Inget nytt produceras ju(!), det är ju bara en oftast väldigt _ineffektiv_ organisation (staten) som tar och distribuerar och slösar med resurser i stället för att låta var individ själv välja var den ska allokera sina pengar. Jag har alltid grubblat över detta, och finner att grundidén verkar tämligen ologisk. Snarae borde ju skatter ha kraft att göra ett land fattigare, då företagen måste skära ner på sina utgifter och således inte kan producera lika mycket nytt som de skulle utan skatter. Jag blir riktig frustrerad när jag tänker i dessa banor samtidigt som vi går igenom ekonomi-avsnittet i samhällskunskapen. Kan inte bara alla komma överrens om vad vi ska godta som objektiv sanning? 🙂

    Jag har dock tänkt ut några argument som möjligen talar lite för skatt. Det är att samhället tjänar på att alla får tillgång till utbildning (och således bör utbildningen vara skattefinansierad) och håller sig friska genom att få tillgång till sjukvård (och således bör sjukförsäkring vara skattefinansierat). Men det kanske en fri marknad kan leverera bättre, jag är osäker.

    Ska läsa artikeln direkt efter påskmiddagen! Och återigen vill jag tacka för mycket intressant läsning här på sidan, även en fullständigt grön kille som jag kan uppskatta lite samhällsteori över min nivå, så att säga 😛

  2. Björn jag förstår din frustration som är en effekt över att staten måste ha makt över vad som lärs ut i skolan, för en bra genomgång av de intellektuellas roll i att beskydda staten se här.

    ”Jag har dock tänkt ut några argument som möjligen talar lite för skatt. Det är att samhället tjänar på att alla får tillgång till utbildning (och således bör utbildningen vara skattefinansierad) och håller sig friska genom att få tillgång till sjukvård (och således bör sjukförsäkring vara skattefinansierat). Men det kanske en fri marknad kan leverera bättre, jag är osäker.”
    Även om man skulle acceptera dessa argument så finns det en annan sida. Är det ok att under våld och hot stjäla för att använda pengarna till något som du tror kommer att göra det bättre för ”kollektivet”? Läs gärna mer i Skatt är stöld.

    ”Ska läsa artikeln direkt efter påskmiddagen! Och återigen vill jag tacka för mycket intressant läsning här på sidan, även en fullständigt grön kille som jag kan uppskatta lite samhällsteori över min nivå, så att säga ”
    Björn underskatta inte de insikter du redan har gjort, jag tycker att du redan har kommit en god bit på vägen att förstå. Du kan se och känna att något är fel med det du får lära dig i skolan, detta gör att du tillhör en minoritet. Du har redan något oerhört värdefullt, du kan tänka själv och det kommer att ta dig långt.Tack för att du är här och läser Björn, ha en bra påsk och middag.

  3. ”Jag har dock tänkt ut några argument som möjligen talar lite för skatt. Det är att samhället tjänar på att alla får tillgång till utbildning (och således bör utbildningen vara skattefinansierad) och håller sig friska genom att få tillgång till sjukvård (och således bör sjukförsäkring vara skattefinansierat).”

    1. Men du, bara för att samhället i stort får det bättre (om den nu gör det) så betyder det inte att det är rätt att göra det. Det räcker bara med att en enda person inte får tillräckligt med vinst för att det inte ska vara rätt att finansiera utbildning med skatter. Tänk om den beskattade ifråga ville ha sina pengar nu, eller om denne hade funnit andra saker att investera i, som gav mer pengar åt denne?
    2. Även om vi ignorerar punkt 1, så är det fel med skatt. Låt oss säga att jag är övertygad om att jag är expert på investeringar, och att jag på fullaste allvar tror att jag kan mångdubbla en given summa pengar, mycket bättre och snabbare än någon annan kan. Vore det då rätt av mig att tvinga folk att ge mig deras pengar, så att jag sedan skulle kunna investera dem åt dem? – Nej, självklart inte. Samma sak är det med staten. Staten får inte tvinga folk att betala in pengar, och sedan investera dem åt dem i andra personers utbildningar, oavsett hur bra staten är eller inte är på det.

    Med vänliga hälsningar

    Sebastian

  4. Fredrik Olsson

    Dessutom får man inte förglömma att staten ofta har ett monopol inom de sektorer den verkar. Så var den även inom skolan fram tills i början av 1990-talet. Så var även fallet inom telesektorn, hälsovården, apoteket, för att bara nämna några få exempel.
    Nu är dessa inte längre monopol i ordets fulla bemärkelse, även om man inte kan bortse från att staten fortfarande reglerar vad som för försigå på dessa marknader. Att marknaderna omreglerades (Att kalla det avreglering är felaktigt, eftersom att det fortfarande är en reglerad marknad) har lett till en ökning av utbudet, vilket kommer att leda till lägre priser.
    Varför staten ska ha monopol på tjänster som lika gärna skulle kunna tillhandahållas privat är obegripligt, både ur moralisk och ekonomisk synpunkt. Det blir dyrt, inneffektivt och leder ofta till sämre lösningar än i det privata.
    Ett exempel på det är televerket som de facto hade monopol fram till 80-talet. Under denna monopoltid tillverkades sådana mästerverk som telefonen ’Dialog’. Jämför den med iPhone (eller motsvarande för de som inte gillar Apple :p)

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Dialog_1966_grau.jpg

    Eller

    http://blogg.va.se/pryltrend/files/2009/01/iphone.jpg

    För min del känns valet ganska självklart. Fri marknad > statligt monopol.

  5. ” Jag lutar snarare åt utilitarist-hållet och hamnar således i en utgångspunkt där jag ger människor rättigheter efter mallen av hur bra folk får det.”

    Är inte utlilitarismen betydligt mycket värre egentligen, när du tänker efter? Tänk dig en värld där man kidnappade folk, och snodde alla deras organ (utan bedövning såklart. De pengarna kan användas till annat) och gav dem till behövande, allt enligt lyckomaximerandets princip. Eller tänk dig en värld där man stal en stor del av folks pengar, och gav dem till behövande, trots att de förra var de rättmättiga ägarna. Är inte det en sjuk värld?

  6. ” Vet dock inte om jag kan acceptera de moraliska appliceringarna på resonemanget riktigt.”
    Björn det vore intressant att veta vad i detta som du känner dig tveksam till. Att stöld alltid är stöld oavsett om man hittar på ett nytt ord för det? Eller att stöld är ok för att 51% har gett en moralisk sanktion till stölden?

  7. Björn:
    Har personligen svårt för utilitarismen som sådan. Tycker Butler Shaffer summerade det bra när han skrev:

    ”Nor can the case for a ”common good” be rescued by an appeal to the utilitarian doctrine of the ”greatest good for the greatest number.” My jurisprudence professor, Karl Llewellyn, responded to this proposition in class one day by asking ”what about the greatest good for the greatest guy?” Utilitarianism is just another variation on the collectivist theme that some may be victimized in order to benefit the group.”

    Således, som Hellström poängterar, måste man som trogen utilitarist ställa sig bakom en situation där 51% av befolkningen förslavar de resterande 49%. Detta är uppenbart felaktigt och oetiskt, och således måste det finnas en princip som står över utilitarismen.

    I min mening är denna princip självägande. Jag äger mig själv, och ingen har rätt att utöva aggression (mord, våld, stöld, tvång eller hot om detta) mot mig. Även om alla i samhället skulle få det bättre av att mörda, eller tortera, mig, är detta likväl ändå felaktigt, eftersom det kränker min rätt till min kropp och mitt liv.

    Och ja, det är fascinerande att de flesta håller med om att staten inte kan tillverka skor utan att
    – det blir för dyrt,
    – det uppstår en brist på skor
    – och det tillverkas skor av undermålig kvalitet.

    Om inte staten kan tillhandahålla skor, som är relativt oviktigt och okomplext, varför skulle de då kunna tillhandahålla något annat, som är mycket viktigare och långt mer komplext, ex. som sjukvård, skydd och försvar?

    Slutligen vill jag instämma i Fredriks rekommendation av Hayeks ”Denationalisation of money”, och även tipsa om Murray Rothbards ”What has government done to our money?”.

  8. Hehe, här bjöds inte på någon nådig kritik 😀

    Argumentet att 51% av världens befolkning ska äga 49% av övriga mänskligheten skulle kunna funka som bevis för vilka absurditeter utilitarism leder till. Men jag köper inte riktigt det, varför skulle lyckan öka? Olyckan för en person som tvingas agera slav lär ju inte ens vägas upp av 100 personer som åtnjuter de fördelar med att ha en slav.

    Joakim F: Jag menar att det inte nödvändigtvis är stöld över huvudtaget eftersom äganderätten i dess fulla utsträckning kan inskränka på maximering av lyckan som måste sättas i första hand.

    Dessutom: Utilitarism menar att man ska maximera lyckan för största möjliga antal – det innebär i sin utformning att man måste förse sina medborgare med rätten att sträva efter sin egen lycka. För vem kan vara lycklig under ett system där folk kan lemlästa din familj för att ”maximera lyckan”. Den logiska konsekvensen av utilitarism som jag ser det är att ge människor rättigheter som tillåter dem vara fria från tvång och våld, i stor utsträckning.

    Att tillägga är väl att jag är ungefär lika oinsatt i filosofi som nationalekonomi, har inte läst någotdera (vilket märks?), utan spekulerar bara om vad jag tror..
    Nåja, bli inte för arga på mig om jag sitter och smutsar ned sidan med ondsint skitsnack, jag tycker i alla fall att det är intressant 😛

    Tack för lästipsen, fast kommer nog inte att läsa igenom böckerna av skälet att jag inte klarar av att läsa längre texter på datorn (i så fall blir det kanske några sidor per dag, vilket kommer ta lång tid). Men jag har i alla fall läst Mises artiklar om guld och papper, och om konjunturcykeln, verkligen spännande! (Skulle vilja skriva en uppsats om den österrikiska teorin om konjunkurcykeln i samhällskunskapen eftersom vi håller på med samhällsekonomi just nu och man får välja valfritt område att fördjupa sig i – har hört med min lärare om det och han hade aldrig hört talas om något sådant men tycker det verkar spännande. Så det kan nog hända att jag lånar eller köper en och en annan bok irl för att läsa på. Om det går för sig så mailar jag gärna om vidare frågor angående detta?)

    1. ”varför skulle lyckan öka? Olyckan för en person som tvingas agera slav lär ju inte ens vägas upp av 100 personer som åtnjuter de fördelar med att ha en slav.”

      Varför inte? Poängen är att det inte går att mäta människors subjektiva värderingar, lycka eller nytta (utility). Men ponera extremfallet, som rör en enda person, en person som alla verkligen avskyr trots att han inte gjort något som kan anses brottsligt. Det är lätt att hävda att av rent utilitaristiska skäl är det rätt att mörda honom (eller varför inte spärra in honom), eftersom det skulle öka lyckan mer än hans lycka minskade. Men hur mäter man det?

      Och dessutom, är han död finns ju ingen ”lycka” kvar att mäta. Således måste rätten till liv, dvs. självägande, komma före rätten till någon sorts lycko eller nyttomaximering. För mig är den logiska konsekvensen av utilitarism att man tillåter individuella inskränkningar för att gynna en kollektiv massa.

      ”Om det går för sig så mailar jag gärna om vidare frågor angående detta?”
      Förstår att det är jobbigt att läsa på datorn, tycker själv att det är väldigt jobbigt. Men du är alltid välkommen att skicka ett mail med frågor, funderingar, förslag eller vad som helst. Låter intressant att du funderar på att skriva en uppsats om den österrikiska teorin om konjunkturcykeln för samhälsskunskapen, så är det något är det bara att maila: joakim.kampe[at]mises.se

  9. Fredrik Olsson

    Återkommer troligen med ett svar på utilitaristdelen senare, men för tillfället nöjer jag mig med att konstatera att ingen skribent på den här sidan föddes med de kunskaper vi har, inom filosofi, nationalekonomi, eller för den delen andra ämnen. Åtminstone för min del har det krävts åtskilliga studietimmar för att uppnå min nuvarande nivå – och jag är definitivt inte fullärd!

    Du må anse att du är oinsatt (dock innebär det faktum att du känner till begreppen och dess betydelse att du redan vet mer än de flesta), men jag är övertygad om att du, eftersom att du uppenbarligen har kunskapstörsten, kommer att komma långt.

    För övrigt tycker vi andra att denna debatt med ’ondsint skitsnack’ är ganska intressant. Tror nog att det kan bli en bra liberal av dig med 😉

    Vilken nivå ska du skriva arbetet på? Jag skulle gissa gymnasiet, eftersom att du benämner det som samällskunskap. Jag är för övrigt inte förvånad över att din lärare inte har hört talas om den österrikiska konjunkturcykelteorin. Den är knappast vanligt förekommande i svensk kurslitteratur. Om du kör fast tror jag nog att du kan få tips här på sidan. Lycka till med arbetet!

  10. Joakim: Nja, det finns ju en hel del forskning kring lycka, och liberalen Johan Norberg har ju t.o.m. givit ut en hel bok tillägnad det området (vilken jag ej läst, givetvis, så ska väl inte uttala mig för mycket här). Och jag tror att man med empiri kan komma fram till vissa generella riktlinjer för vad som människor mår bra av. Lite diffust nu kanske dock. Men utilitarismen är ju inte felfri enligt mig heller, men det verkar vara den rimligaste moralfilosofin att (av den kunskap jag har att utgå ifrån) anamma.

    Fredrik: Tack för de snälla orden, även om jag måste påpeka att den kunskap jag samlat på mig om det vi diskuterar nog måste betraktas som ren allmänbildning 😀 Det är ett gymnasiearbete, och tro mig, jag har en _hel del_ funderingar rörande nationalekonomi, men jag har redan börjat sätta igång, och försöker klura ut grumligheterna själv, med hjälp av litteratur och googling (jag har luskat ut att det finns en hel del verk av ”österrikare” på mitt lokala bibliotek).

    1. Björn:
      Jag är medveten om Norbergs bok, och kan väl säga att jag inte håller med Norberg. Och här skulle man kunna komma in på ännu ett område inom österrikiska ekonomi som jag finner väldigt intressant, nämligen metod och metodologisk individualism och epistemologi (kunskapsteori). Österrikisk ekonomi är så mycket mer än bara konjunkturcykelteori 🙂

      Klart är att Norberg är starkt influerad av den typen av ekonomi (som också är den allmänt accepterade) som baserar sin teori på samma regler och riktlinjer som gäller inom mekanisk fysik, och därför ser de också empiri och statistik som något relevant för att beskriva mänskliga handlingar och mänskligt beteende. Dock kan empiri eller statistik i sig inte säga något om människors generella beteende utan enbart beskriva ett visst beteende vid en viss tidpunkt i historien. Som Mises poängterat (citerar från minnet): ”Varför gick Caesar över floden? … I slutändan blir svaret: ”För att han var Caesar”. Mer än så kan vi inte veta.”

      Människor är inte atomer, som bara reagerar på stimuli efter uppsatta orsak-och-verkans-regler. Människor har en fri vilja, och har förmågan att lära sig. Regler gällande mekanisk fysik, empiri och statistik fungerar väldigt bra för att beskriva statiska, viljelösa, objekt. Men de fungerar inte för människor, som har en vilja och som strävar efter att uppnå mål. Inte nog med att olika människor reagerar olika på likvärdig ”stimuli”, samma människor reagerar olika på likvärdig ”stimuli” vid olika tidpunkter också (sannolikt även vid samma tidpunkt, även om det är omöjligt att ”mäta”).

      Känner just nu att det skulle vara intressant att publicera en artikel om just det här 🙂 Tack för inspirationen!

      Sen att som Norberg mäta en ”dubblering” av ”lycka” i ”pengar”… det kan jag inte riktigt ställa upp på. Skickar med ett citat av Rothbard (från s.18 i Man, Economy and State) för att ilulstrera min poäng

      ”We are not at all concerned with the specific content of men’s ends, but only with the fact that various ends are ranked in the order of their importance. These scales of preference may be called happiness or welfare or utility or satisfaction or contentment. Which name we choose for value scales is not important. At any rate, it permits us to say, whenever an actor has attained a certain end, that he has increased his state of satisfaction, or his contentment, happiness, etc. Conversely, when someone considers himself worse off, and fewer of his ends are being attained, his satisfaction, happiness, welfare, etc., have decreased.

      It is important to realize that there is never any possibility of measuring increases or decreases in happiness or satisfaction. Not only is it impossible to measure or compare changes in the satisfaction of different people; it is not possible to measure changes in the happiness of any given person. In order for any measurement to be possible, there must be an eternally fixed and objectively given unit with which other units may be compared. There is no such objective unit in the field of human valuation. The individual must determine subjectively for himself whether he is better or worse off as a result of any change. His preference can only be expressed in terms of simple choice, or rank. Thus, he can say, “I am better off” or “I am happier” because he went to a concert instead of playing bridge (or “I will be better off” for going to the concert), but it would be completely meaningless for him to try to assign units to his preference and say, “I am two and a half times happier because of this choice than I would have been playing bridge.” Two and a half times what? There is no possible unit of happiness that can be used for purposes of comparison and, hence, of addition or multiplication. Thus, values cannot be measured; values or utilities cannot be added, subtracted, or multiplied. They can only be ranked as better or worse. A man may know that he is or will be happier or less happy, but not by “how much,” not by a measurable quantity.”

      Sen vill jag bara instämma i det Fredrik säger. Jag tycker också det är en väldigt intressant diskussion 🙂 Däremot tror jag inte att den kunskap du samlat på dig enbart består av ren allmänbildning. Visst skulle man vilja att det var så, men det är mitt intryck att det tyvärr inte tillhör den allmänna bildningen 🙂

      Angående verken av ”Österrikare” på ditt bibliotek… hoppas verkligen det inte bara är Hayek. Hayek är bra, visst, men otroligt tung att läsa (iaf i min mening). Har tipsat om det förut, men har för mig att kapitel 9 i For a new liberty innefattar en bra beskrivning av konjunkturcykeln. men det blir ju isf att läsa på datorn. Om du skriver ut kapitlet borde det gå relativt lätt att läsa dock, men det är på ca. 17 A4 sidor.

  11. Tack för era svar. Det verkar intressant med österrikisk metodologi. Har kollat runt lite på ”världssajten” mises.org om det här med deduktion och praxeologi.

    Författare som enligt wikipedia är österrikare och som finns på mitt lokala stdsbibliotek, samt mitt lokala universitetsbibliotek är Henry Hazlitt, Ludwig von Mises, Friedrich Hayek, Joseph Schumpeter och Wilhelm Röpke. Håller just nu på att läsa en kort bok med titeln ”Konjunktur och kriser” av den sistnämnda. Jag planerar på att kanske återkomma med lite funderingar jag har kring några grejer via mail, till dig Joakim K, om det är OK.

    1. Jag tycker i alla fall det är väldigt intressant, även om det är ett väldigt smalt område 🙂 Men enligt mig utgår så mycket från om man har korrekt metodologi eller inte, eftersom det är såpass grundläggande.

      Kul att höra att du hade mer än bara Hayek! Och det är bara att höra av dig. Lycka till!

  12. MB och Joakim,
    Jag är verkligen glad att jag hittat den här sajten och vill gratulera er för genomtänkta, intressanta och faktiska analyser. Det är ingen liten uppgift ni har framför er; att vända upp och ner på den stora stygga staten genom att övertyga individer om kollektivismens mörka baksida och dunkla motivationer.
    Idag har jag lärt mig om Nils Dacke. Tack.

Kommentarer är stängda.