E24 skriver om de hemska avgifterna hos kreditkortsföretaget First Premier. Delvis handlar det om skräckpropaganda och överdrifter, men delvis är det givetvis också ekonomisk okunskap och total ignorans om hur det funkar i USA. (Och då bortser vi ifrån att hela artikeln är mer eller mindre plagierad från CNN Money.)
Uppenbarligen har First Premier hittat en nisch som inte exploaterats tillräckligt. Fattiga har nämligen svårt att få kreditkort, vilket är ganska uppenbart: om man inte har pengar – varför skulle någon låna ut pengar till en? Men problemet blir ännu större i USA (där undertecknad bor), för här är en persons ”credit history” allt. Det är ett mystiskt system som inte har någon logik alls – och som bygger på samma princip som den svenska arbetsmarknaden: den som har en lång historia av stor och god kredit kan få mer, men den som inte har det har väldigt svårt att få. Har man ingen, för kort, eller för dålig ”poäng” i sin kredithistoria får man inte köpa bil, inte köpa hus, inte skaffa telefon och kan inte prenumerera på tjänster. Att ha haft kredit är A och O, vilket också givetvis drabbar utländska studenter och arbetare.
Så möjligheten för fattiga att skaffa kreditkort är enormt värdefull. Även om det kostar massor.
Detta värde utnyttjas av First Premier, som hittat att banker efter den finansiella krisen dragit öronen åt sig och inte längre ger ut speciellt många kreditkort. Gränserna har höjts, vilket gör att det är svårare än någonsin att göra sig kreditvärdig (vilket man endast kan göra genom att ha mycket kredit som används konsekvent med i liten utsträckning och som alltid betalas av – om man inte har kredit kan man inte få kredithistoria och således inte kredit). Problemet? Den enorma risk de tar genom att ge just denna högst problematiska grupp en chans att bygga upp kreditvärdighet för med sig enorma kostnader – vilken förstås betalas av kunderna. ”Ovärdigt”, enligt politiskt korrekt media. Och således också ”skurkaktigt”.
Men hur skulle du själv sätta räntor och avgifter om du satsade på den grupp som var absolut fattigast och sämst på att hantera kredit – den kredit som du ger dem? Är det egentligen inte ganska rimligt att göra följande:
Varje gång kreditgränsen höjs tar bolaget ut en avgift på 25 procent av kreditbeloppshöjningen. För att kunna höja gränsen måste man ha varit kund i 13 månader. Höjningarna ligger mellan 600 och 1 300 kronor åt gången, skriver CNN Money.
Om man har dålig (eller ingen) kredithistoria så är kravet ofta att man måste ”sköta sig” under en viss period för att få mer kredit. Så har det alltid varit och mina egna kreditkortsföretag kräver t ex att jag endast får söka om ökad kredit var 12:e månad – och de ger knappast ökad kredit om jag inte skött mig. 13 månader är inte ett konstigt eller ovanligt krav. Att ta 25% i avgift är ovanligt, men knappast konstigt – vi talar om ”bottenskrapet” vad gäller finansiell trovärdighet här. Det klart att det kostar att ge kredit och eftersom kreditkorten har en fast årsavgift (eller ingen alls), så innebär en ökad kreditgräns större risk – och alltså kostnader. 25% är nog inte helt orimligt för just den kundgruppen.
Dessutom bör man tänka på vad det är som gör att de söker ökad kredit. Vi har här en kundgrupp med oerhört dålig kredithistoria, som getts chansen att göra upp med sitt förflutna och förbättra sin kreditvärdighet. Om man sköter sig i 13 månader så har de allra flesta i First Premiers kundsegment höjt sitt ”credit score” ganska betydligt. Dessa behöver knappast höja krediten med just First Premier – de går till andra bolag! De som hjälpts ur knipa och skött sig har ju chansen att få ”vanliga” kreditkort med ”vanliga” kreditkortsbolag.
Med andra ord: de som söker ökad kredit host First Premier är i en av två kategorier (eller båda): de har antingen så oerhört dålig kreditvärdighet att de även efter 13 månaders skötsamma avbetalningar inte har höjt sin kredithistoria – men behöver ändå mer kredit. Eller också har de inte skött sig, vilket gör att de inte är särdeles kreditvärdiga. I bägge fallen skulle jag själv – om jag sysslade med kreditkort – begära en större avgift för att ge dem mer kredit. Vem skulle inte det?
Men man ska inte tro att journalister tänker ekonomiskt. Inte heller de som jobbar för till synes ekonomiskt inriktade tidningar. Det är aftonbladsjournalistik för hela slanten. Den ekonomiska analysen får man göra själv – eller så får man komma hit till mises.se.
Nu fattar jag inte riktigt, om jag sparat och gnetat och inte haft några krediter, betalat allt kontant, kan jag då inte få låna till ett hus ens om jag visar upp mina besparingar?
Patrik – det är dessvärre så det amerikanska kreditvärderingssystemet fungerar: kredit är det enda som räknas. Mer eller mindre sinnessjukt, men så är det.
Jag kan intyga att så är fallet även i Nya Zeeland och Australien och det skulle inte alls förvåna mig om så inte skulle vara fallet även in England och i många andra länder. Finns det inte ens en trend åt detta håll i Sverige…?
Har dom inget system för betalningsanmärkningar likt det som finns i sverige?
@HQ: Nej jag skulle säga att det fortfarande är helt tvärtom i Sverige. Du kan få problem om det visar sig att du har gjort många kreditansökningar när du tar lån. Eller till och med att du har en kredit även om den inte är använd. Däremot så har det startats fler och fler bolag där du kan få kredit även ifall du inte har fast jobb, har betalningsanmärkningar osv. Tidigare har det funnits en fixering vid att du ska ha fast jobb och många egen företagare har blivit exkluderade tidigare, det verkar dock som att just det har börjat att ändras lite.
Patrik – i USA är det ”credit score” (dvs kredithistoria) som gäller. Betalningsanmärkningar slussas in i det systemet, så alla betalningar som inte sker i tid straffar sig.
Jag jobbar just med det här i Sverige och kan instämma att det är som Joakim säger. Men för att återgå till själva artikeln, är det inte just detta som är vår största bov i det ekonomiska systemet. Att risk och ränta inte får det spelutrymme de behöver. Jag tänker på att vi har en centralbank som sätter räntan, hur sjukt är inte det egentligen? Invänta ett institut som talar om vad räntan ska vara, det är som gjort för att skapa obalanser. Antar att de flesta har studerat trött nationalekonomi där man tvingats studera IS-LM kurvor?
Var det någon mer än jag som tyckte det var konstigt att kursen börjar rätt logiskt med vanliga supply and demand där en jämnvikt finns, men för att sedan skapa kurvor som är skapta för att stöpa om oss till en aningen trötta SCB-anställda (eller varför inte självaste Riksbanken?).